Sten Omslag
Sten Innehåll
Sten Ledare – Kai Marklin
Sten Kort & gott
Sten Stenbrottet – Bårarp
Sten Intervju – Jonas Eklund
Sten Årets sten – Kolmårdsmarmor
Sten Miniprojekt – Åkes bänk
Sten Projekt – Stenstaden Sundsvall
Sten Porträttet – Rasmus Wærn
PORTRÄTTET RASMUS WÆRN ”Jag lärde mig att hantera
mejsel och hammare och fick respekt för materialet. Det gäller att vara ytterligt försiktig så att man inte spräcker ett hörn. Men ligger stenen väl ner, kan den finnas till nästa istid. Det är de perspektiven det är skojigt att förvandla till ord.” – Det präglade oss barn. Brorsan blev landskapsarkitekt, syrran blev konstnär. Det var pappan som knuffade Rasmus åt arkitekturhållet, i stället för en tänkt framtid med antikvarisk byggnadsvård. – Farsan tyckte att det borde vara roligare att syssla med det som ska komma, att gestaltandet av framtiden är det viktiga. U nder hela Rasmus Wærns uppväxt moderniserade hans föräldrar en gammal gård i Dalsland, en miljö som hade varit oförändrad i sekler. Gradvis moderniserade de stället, som en mikrobild av den pågående standardutvecklingen i Sverige. – Jag minns när jag första gången kunde tända en elektrisk lampa och bara stod och gapade. Det var i Dalsland han började hugga sten. Pappan var utbildad skulptör och kunde finhugga pelarbaser. – Jag lärde mig att hantera mejsel och hammare och fick respekt för materialet. Det gäller att vara ytterligt försiktig så att man inte spräcker ett hörn. Men ligger stenen väl ner, kan den finnas till nästa istid. Det är de perspektiven det är skojigt att förvandla till ord. Pappa tycks ha älskat sten och köpte lassvis. Lastbilar kom med stenbroar och huggna granitbumlingar från ett slussbygge som aldrig blev av i Dalslands kanal. Svart ”Hitlersten”, en norsk grovkristallin granit från Lofoten, beställd till den planerade nazistiska huvudstaden Germania, landade på lantstället tillsammans med gamla Kungstorget i Göteborg, lagt på 1860-talet med block av halländsk Fjäråsgnejs. – Miljontals göteborgsfötter har slitit dem. Torgstenen skulle egentligen dumpas i nya Skandinahamnen, men pappan lyckades köpa hela torget som skrot. Nu finns stenen överallt på lantstället, i köket, runt öppna spisen och vid badplatsen. Nära intill finns också ett nedlagt brott för takskiffer. – Den svarta skiffern är en speciell sten för mig. Vi badade vid högar av skrotsten som var väldigt bra att kasta macka med. Han minns gamla takläggare som högg takskiffer för hand med en lång kniv, ”inga vinkelslipar och andra fånigheter”. En man hade lagt taket på Posthuset i Göteborg på 1920-talet. – Det var ett magiskt yrkeskunnande. Efter gymnasiet, i början av 1980-talet, praktiserade Rasmus Wærn hos White Arkitekter i Göteborg. Det var en svår tid med konjunktursvacka och sökande efter legitimitet i bakvattnet av Miljonprogrammets byggfeber. – Vilsenheten var monumental. Med postmodernismen kom åter vind i seglen, alstrad av teorier från USA och Italien, snarare än praktik. Det bidrog till att Rasmus Wern började skriva om arkitektur. Han ville peka på bra exempel, nå djupare kunskap inifrån. Redan andra året på Chalmers skrev han arkitekturkritik i 28 Göteborgsposten, något som egentligen inte finns i dag i svensk press. Efter skolan arbetade han på ett arkitektkontor, men fick snart erbjudande om att doktorera på Chalmers. Det var något med arkitektyrkets mittfåra som inte roade honom. – Jag ville släppa den ordinära arkitektkarriären att rita för att göra hus. Det viktiga för mig är materialen och hantverket parat med de teoretiska och historiska bitarna. Avhandlingen handlade om arkitekturtävlingar och blev klar 1996. Han flyttade med sin familj till Stockholm och blev redaktör på tidskriften Arkitektur tills han anställdes på Wingårdhs. H emma har Rasmus Wærn det matsalsbord han växte upp med, en hybrid av 1800-talsek med modern teakskiva, ditsatt av pappan av praktiska skäl. – Det där mötet och attityden att ta med historien och utveckla den syntetiskt är viktig för mig. Teaken och eken blir bara bättre och bättre av varandra. På det viset tänker jag också på staden och arkitekturen. Rätt valda framkallar de olika materialen nya synteser och skönheter. Man behöver inte byta ut allting, resultatet kan bli mera än summan av delarna. Stenens konjunkturer går upp och ner. I dag är den återigen ett attraktivt val och stenpaletten är nästan obegränsad. – De stora internationella kontoren har särskilda avdelningar med materialexperter, man forskar om nya material, hur man kan använda ny teknologi. Vad kommer till exempel grafén att betyda för arkitekturen i framtiden? I dag är natursten populär interiört, använd i stället för kakel. – Ekologivågen vill visa på maximal enkelhet, men där har stenen blivit ett beklädnadsmaterial, en accessoar. Vi måste finna ett sätt att ge den en solid roll. Sten och åldrande är en komplex historia. Exteriör sten är inte alltid så underhållsfri. Fasader kan snabbt förvandlas till oigenkännlighet av luftföroreningar. – En verkligt levande arkitektur ska kunna åldras på ett vackert sätt. Sten kan beväxas, få alger, med bibehållen värdighet. Felaktigt använd sten är svårreparerad och knepig eller omöjlig att komplettera. Rasmus Wærn tycker att det finns brister i utbildning och kunskap om hur sten åldras, hur fasader kan se ut om 20–30 år. – Kan man mindre om materialet ställer man också mindre krav. Man blir också mindre fantasirik. Att förstå och förmedla symbiosen av material och hantverk och vad den har åstadkommit genom tiderna är viktigt. Vi måste hämta upp den gamla kunskapen och utveckla den, säger Rasmus Wærn som också har haft kurser i stenarkitekur på KTH. – Tittar vi på den riktigt långa arkitekturhistorien är det bara stenbyggnaderna vi kan gå efter. Mayakulturen, de gamla khmererna, Indien … träet som användes vet vi inget om, men stenen består.
Sten Projekt – Brödernas kyrkogråd i Riga
Sten Projekt – Kunskapsparken SLU Ultuna
Sten Projekt – Årstidernas park Umeå
Sten Krönikan – Thorbjörn Andersson
Sten Småsten – Medaljörer, från Syrien till Brober
g
Sten Fråga Kurt & Kai – Stenbearbetning, antik byr
å och granit i trianglar
Sten Marknaden
Sten Medlemsregister – Sveriges Stenindustriförbun
d