Sten Omslag
Sten Innehåll
Sten Ledare – Kai Marklin
Sten Kort & gott
Sten Stenbrottet – Bårarp
Sten Intervju – Jonas Eklund
Sten Årets sten – Kolmårdsmarmor
Sten Miniprojekt – Åkes bänk
Sten Projekt – Stenstaden Sundsvall
Sten Porträttet – Rasmus Wærn
Sten Projekt – Brödernas kyrkogråd i Riga
Sten Projekt – Kunskapsparken SLU Ultuna
Sten Projekt – Årstidernas park Umeå
Sten Krönikan – Thorbjörn Andersson SMÅSTEN
THORBJÖRN ANDERSSON Kokkonst, sten och upphandling J ag tittar på ett tv-program om stjärnkocken Ben Shewry. Han är från Nya Zeeland och har en restaurang därnere. Shewry berättar att smakerna i hans maträtter alltid har att göra med platsen där han har hittat råvarorna och att hans jobb därför börjar med platsen. Det är så han bygger upp sina menyer; platsen och smakerna hör ihop. En av hans signaturrätter heter six tastes of the sea. Den består av råvaror från en enslig strand vilken är svår att komma till och som han ofta besökte som barn.Det är lätt att bli känslosam och lite gripen av tv-bilderna som visar hur han i vuxen ålder går omkring därnere på stranden i Nya Zeeland och samlar ihop alger, tång och olika strandväxter, som han sedan förfinar och serverar på sin restaurang. ”It is all about creating a sense of place”, säger Ben Shewry. Inom ett annat ämnesområde, lyriken, hade Verner von Heidenstam samma tanke fast i en annan tid och i en annan del av världen. ”Jag längtar stenarna där barn jag lekt”, skriver han i dikten Ensamhetens tankar från 1888, och minns flyttblocken i närheten av barndomshemmet Olshammar i Närke. Flyttar man så över frågan till ett tredje område, landskapsarkitektur, så skulle jag känna igen mig i både kocken och poeten: It is all about creating a sense of place. Det är för mig den naknaste, djupaste och mest sammanfattande utgångspunkten för hur jag skulle vilja och försöker att arbeta. Och det är där stenen kommer in. Den är en råvara i sig själv men kan också raffineras. Stenen ger platsen dess smak. Bohusläns fyrkantiga klippor och Blekinges rundade berg. Tranås blodröda granit och Gotlands flakiga kalksten. Stenen ger en känsla av en specifik plats och det är vad Heidenstam och Shewry pekar på. Att välja sten är inte en geologilektion utan mer en känsla. 40 Den känslan handlar om en vind, en doft, en plats, ett sus, en utsikt, ett minne, kanske bilden av en människa och ett möte. Smaken, strofen, landskapet vill samma sak. D et ringer på telefonen. Mannen i andra änden är besiktningsman säger han, kunnig i sådana frågor. Han ringer på uppdrag av en entreprenör som håller på och räknar på ritningarna till ett torg som vi just har ritat. Entreprenören irriterar sig över dessa ritningar eftersom de föreskriver olika stensorter som vi har tänkt oss ska användas till olika saker. ”Du får inte skriva så”, säger mannen i luren. ”Det är mot lagen. Du får bara skriva sten, inte mer. Du favoriserar leverantörer. Det är olagligt.” Vi pratar om detta ett tag och kommer fram till att jag nog får skriva kalksten, skiffer och granit. Dem får jag skilja på. Men granit är granit och därmed basta. Inget mera får sägas, i alla fall inte utan brasklappen ”eller likvärdigt”. Men har han då aldrig sett den blekröda graniten i Vångadalens rullande landskap, i kanten av den blånande Ivösjön och bland blommande fruktodlingar? Eller den eleganta Tossenegraniten i sina svalt grå toner och regelbundna ytor från Bohusläns dramatiska kustlandskap? Eller den lite varmare, vänliga Bjärlövgraniten med sina små rosa stick av fältspat, bruten just i skånska gränslandet mellan bondens öppna åkerlandskap och bokskogens ljusa grönska? Känner han inte smaken av platsen, det som det hela handlar om? Jag struntar i honom. Jag bryr mig inte om vad de säger. Aldrig att jag skriver ”eller likvärdigt”. It is all about creating a sense of place. THORBJÖRN ANDERSSON LANDSKAPSARKITEKT LAR/MSA OCH PROFESSOR SLU
Sten Småsten – Medaljörer, från Syrien till Brober
g
Sten Fråga Kurt & Kai – Stenbearbetning, antik byr
å och granit i trianglar
Sten Marknaden
Sten Medlemsregister – Sveriges Stenindustriförbun
d