Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23 den når vi 36 p i den interna
tävlingen genom att sänka andraslaget på 18:e, ett par 5-hål och vi gratulerar oss till en härlig semester. En egendomlig varelse En egendomlig varelse är den resande golfaren, det står utan diskussion. Några vänner besökte Irland under maj detta år. De pinade sig igenom några av detta ovanliga lands klassiker - Portmarnock, Royal Dub- lin, Lahinch, Ballybunion, Killarney etc. Reg- net föll inte, utan drev horisontellt genom de vattentäta kläderna. Redan på Portmarnocks 3e ute på udden mot Dublin Bay, rann en obeveklig, obehaglig rännil utmed ryggen. Hålet, (388 yards, par 4), med svagt konvex fairway utmed en lång rygg beväxt med strandgräs och den lika farliga strandremsan på motsatta sidan, är annars en av vår jords mest avskilda och underbara platser. En solig morgon, med aningen av dagg i gräsen hänger lärkorna i klasar över gultörne och klockljung och du står vänd mot ett glittran- de lågvatten, ett väntrum till Irländska sjön. »Jassa det hålet», säger mina vänner. »Där nådde en av oss green med en lill- spoon, vi andra hamnade i den djupa bun- kern till vänster och höll aldrig på att ta oss därifrån.» »Hade ni bra väder?» »Det blåste visst några gånger, kanske regnade det också, men det värsta var putt- ningen. Greenerna blev vi aldrig kloka på.» »A drive and a spit» De bästa golfbanorna är de, som kan avnjutas under svåra förhållanden. De arki- tektoniska mästerverken får oss att dra på en extra tröja, stövlar, luva och med handvär- maren tryggt i fickan ger vi oss ut på The Old Course, St Andrews, Skottland. Som tur är får vi en smula lä av det väldiga klubbhuset bakom första utslaget. På andra sidan Swil- can Burn, 300 meter längre ut böjer sig den korta flaggstången av vinden. (På sea-side banor skulle våra normala flaggstänger vri- da koppen ur led.) Hålet är »a drive and a spit» i den här vinden, 340 meter långt med en stor green vaktad av kanalen som skär av spellinjen i greenkanten. Med vår svingriktiga 80-talsut- rustning och en 100-kompressions Top-Flite XL petar vi försiktigt ut förstaslaget med en spoon och håller andan när järnnian flirtar med vattenhindret. Att få stopp i medvind är omöjligt och vi treputtar lugnt från bakkan- ten. Hålet är möjligen 7-800 år gammalt och spelades först med fjäderbollen, som par 5. De slog 160-170 meter med någon slags driving-spoon, placerade en mashie (järn- femma) kort om kanalen och lyfte en niblick (nia) med sitt tunna klubbhuvud, in på green. När guttaperkabollen dök upp under mit- ten av 1800-talet blev det en svår par fyra. Du valde mellan en baffy, en slags lill-spoon eller träfemma att satsa med andraslaget mot green eller att spela kort och hoppas på enputt. Greenen var mindre på den tiden och klipptes för hand med en speciell lie. Då, som nu, förundrar sig golfspelaren över naturen, som är den skickligaste banar- kitekten av alla. Då, som nu, betraktar du den grå medeltidsstaden med golfarens ögon. Du tar ögonmärke på St Andrews Cathedral för att klara dig över Hell Bunker på det långa 14:e och du förstår att det endast kan vara naturen som hittat på den giftiga gro- pen - Principals Nose - på 16e. Mest av allt förvånas du av att banan ser så oansenlig ut, så platt och ful. Skall det här vara något, tänker du. Men efter att ha hittat de flesta djävulska sandkratrarna på vägen ut och treputtat dig igenom dubbelgreen- erna, så tonar du ner ditt högmod. Sunningdale och Kevinge De mest spännande banorna, är de du inte blir klok på. Varje rond ändrar sig intrycken och där du slog en solid järnfyra dagen innan vill du nu lirka fram en sexa. Det har inte bara med väder och vind att göra. Det är en känsla du får, ty inför dagens slag ligger du några meter mer till höger. Så är det på Sunningdales 17:e, par 4 380 meter långt, svagt dog-leg höger och nedför. Fairwayn sluttar åt vänster och du rundar några bunk- rar på högersidan. På något vis påminner hålet om Kevinges andra, också det ett hål som sätter våra sinnen på prov lika mycket som vår kunskap om längd och riktning. Och i Stockholm, som i Surrey har du hamnat på högersidan. Förmodligen är slagen in till green lika långa, men på Sunningdales 17e tar du nu en sexa trots att du har 170 meter kvar. På Kevinge slår du en fyra, för du kommer rakt in till hålet och det är mjukt där du studsar. Jämförelsen haltar på flera punkter, men eftersom vi är golfspelare så behåller vi våra invändningar för oss själva och fortsätter ronden med nedböjda huvuden. Det väsent- liga är att golfbanor med personlighet och karaktär kan generera ett intresse, som tränger ute allt annat. Till vår obeskrivliga glädje finns sådana golfbanor i länder, där det varken regnar, blåser eller haglar som om den sista dagen hade kommit. Sådana resmål har alltid skrämt mig, för här finns frestelser för spela- re med ambitioner och dålig karaktär. Jag tänker på Costa del Sol, Algarve, Mallorca och Grekland. Här finns golfanläggningar som gräddbakelser, handvärmaren ersätts med halvlånga shorts. I stället för stelnande fingrar kliar det lätt av solbrännan på ryg- gen. Från olivlundarna doftar det friskt och på Los Naranjos stannar vi och tjuvsmakar på en apelsin. Men trots härligheten fortsätter golfaren sin vandring. Hjärnan kalkylerar över ställ- ningen i matchen. Kroppen ställer in sig för nästa slag. Sinnena arbetar intensivt för att kompensera ett starkt grepp och aggressiv högeraxel. Spelade Voltaire golf? Så är det, resa eller inte. Ingenting har någon som helst betydelse, utom det egna spelet. Sol, regn, Carnoustie eller Nackare- servatets 9-hålsbana, glänsande krypven el- ler tofsiga poagreener på hösten, det som ger oss glädje är en välslagen drive till mitten av fairway. Säg mig ett resmål där jag kommer att spela min bästa golf och jag skall åka dit. Det gör inget, om det så ligger i Yttre Mongoliet. Vem var det förresten, som präntade: // faut cultiver son jardin? Voltaire. Spelade han golf? • NU PÅ VIDEOKASSETT BRITISH OPEN 71-80 THE HISTORY OF GOLF I, II SWEETEN Y0UR SWING VI HAR DESSUTOM ETT FLERTAL ANDRA SPORTFILMER INOM T EX TENNIS, MOTOR, HÄSTSPORT M M UTHYRNING PER FILM 35:-/dygn OBS! FILMERNA FINNS ÄVEN FOR FÖRSÄLJNING. Stortorget 4 - 252 23 Helsingborg - Tel: 042/12 00 85 SVENSK GOLF • 8/1981 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64