Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28 Med färja från green til tee O
m golfbanor i Spanien vet vi numera en hel del. Om golf i Frankrike däremot ganska litet. Statistiken berättar att man i Frankrike har ca 45.000 golfspelare, d v s i stort sett bara hälften så många som här. Men kanske ska vi vara så lagom kaxiga. Den äldsta banan i Frankrike, den i Pau, hade varit i gång nära ett halv- sekel när vi fick vår första bana, i Hovås 1902. Och idag har Frank- rike 135 banor. Nästan lika många som Sverige. Och vad som är viktigare: man har 15 kommunala banor, att jämföra med vår ynka lilla i Nacka. Fast nere på Rivieran är det inte kommunalt så det stör. Där kostar det en slant att spela. 80 francs på vardagar, 100 på sönda- gar. Gert Landin, radioman, journalist och bland mycket annat också ordförande i den nystartade Bro-Bålsta Golfklubb, berättar för Svensk Golfs läsare om sina erfarenheter. Ett pittoreskt inslag på Mandelieu är den lilla färjan (bilden) som transporterar golfspelarna från tvåans green till treans tee. MANDELIEU • Från Cannes kör du längs stranden mot La Napoule - där ligger förresten det mångbesjungna stjärnbeströdda gourmet- stället I'Oasis. En härlig biltur. Då ser du plötsligt på höger hand (var annars!) lång- sträckta fairways skuggade av höga tallar. Men här ska du inte köra in, först ska du över floden Siagne och fortsätta tills du kommer till nästa flod, Argentiére. Strax innan bro- fästet - bakom vilket Ermitage du Riou reser sin stolta fasad, där man fö både bor och äter förträffligt - tar man in till höger mot Mandelieu. Via en vindlande skogsväg där det tutas vilt i alla krökar och där man gör klokt i att helt sonika tuta tillbaka kommer man fram till ett sirligt gammalt klubbhus som ännu bär spår av sin furstlige grundare. Le Golf Club de Cannes, som alltså ligger ute i Mandelieu, anlades 1891 av storhertig Mi- kael av Ryssland. Hur parkeringsplatsen såg ut då kan man spekulera i. Nu vimlar den av exotiska bil- modeller, Lamborghini, Maserati, en och annan Saab Turbo eller vilsekommen Volvo 264. Under några dagar stod en Rolls-Royce med monegaskisk vapensköld och spärrade vägen för caddie-vagnarna, till mängas för- tret. När det stod klart att ägaren varken hette Rainier eller Grace enades alla om att detta var ett ovanligt brackigt tilltag. Heders- medlemmen i klubben, Prins Bertil, hade parkerat sin Saab där den skulle stå - bland alla andra gästbilar. Banan i Mandelieu har ett brokigt förflutet. Rätt snart byggdes den ut till 27 hål men när andra världskriget började plöjde man upp 9-hålsbanan för att odla potatis och grönsa- ker. Först under 70-talet har man satt igång med en ny utbyggnad. Den är klar nu och innebär att man - förutom stora banan med 18 hål - har en 11-hålsbana med greener som är fullt i klass med, i vissa fall bättre än, dem på stora banan. De nya hålen är mindre kuperade och eftersom sju av dem ligger på ett stort ängsområde slipper man de väldiga tallparaplyer som gör stora banan mera svårscorad än den verkar. Floden Argentiére förser lilla banan med två vattenhål och ett sidovattenhinder på banans enda 5-parhål. Lättast komma ut på sommaren Vill man spela något så när ostörd på Mandelieu är juni-augusti bästa tiden. Fransmän tycker det är på tok för varmt att spela golf då, men det är ju ingenting som generar soldyrkande svenskar. När Noel Coward skrev »only mad dogs and English- men go out in the midday sun» hade läm- meltågen med charterflyg från Sverige ännu inte kommit igång. Under weekends och långhelger och över- huvudtaget tiden september-maj kan det vara kinkigt att komma ut. Man måste givet- vis beställa starttid i förväg. Fråga mig bara inte hur man bär sig åt att få den bästa starttiden, vilket under vintermånaderna är mellan 11 och 13, då morgonfrosten för- svunnit och solen kan ge temperaturer på upp till 25 grader. Under vårt korta besök i Cannes lyckades vi aldrig med det konst- stycket utan fick småhuttrande ta oss an provisoriska greener den första timmen mel- lan 9 och 10. Vi fick också rikliga tillfällen att fundera över om inte Golfförbundets nya Golfvettpaket borde översättas till en massa olika språk, i första hand då franska. Men när man väl kommit åter till klubbhuset, fått sig litet till livs och suttit och gonat sig en stund i solen över en kopp kaffe var man åter på strålande humör och beredd att i lagom tempo attackera lilla banan. Ett dagspass på 29 hål, idealiskt för golfturisten. Mandelieu-banan har en bastant starter- box. Ser mera ut som en skogvaktarstuga faktiskt. Ger skydd mot solen om somrarna, mot vind och kyla på vintern. Klubben har tre starters som arbetar i skift. Du som gästat Cannes om sommaren känner säkert igen John, en helt suverän person med magnifik Mayfair-accent och lika magnifik silvergrå »handlebar moustache». John, som gillar värme, tillbringar vintern hos sin dotter i Australien. Startern på såna här utpräglade turistbanor har en mycket grannlaga upp- gift, inte minst om han är engelsman och arbetar i Frankrike. Ekonomin ett problem Även om klimatet är behagligt och banan ligger fint är det ingen dans på rosor att driva golfklubben i Cannes-Mandelieu, be- rättar direktören, en tvättäkta greve vid namn Antoine Avice de Mougon, som till sin hjälp har en kvinnlig intendent, Annie Howe. Annie, fransyska, är gift med en engelsman och talar utmärkt engelska. Klubbens budget balanserar på uppemot 6 miljoner francs. Personalen, mer eller mindre avlönad, består av 30 personer. 18- hålsbanan har halvautomatisk, 11 -håls- banan helautomatisk bevattning. Inträdesavgiften i klubben är 5.000 francs, 8.000 för äkta makar. Årsavgiften 4.750 för senior, 7.500 för äkta makar. Det kan låta högt men då ska man betänka två saker - dels har man en medlemsspärr vid 250, detta för att de många turisterna ska kunna få komma ut och spela, dels är flertalet medlemmar i eller nära pensionsåldern och tillbringar så gott som all ledig tid på golf- banan. Det är alltså inte som på många klubbar i Sverige, där det finns medlemmar som betalar sin årsavgift men sällan syns vare sig på banan eller i klubbhuset. Det är också därför det kan bli trångt på banan. Det hindrar inte att den är mycket charmig och rolig att spela. Ett pittoreskt inslag är den lilla färjan som transporterar oss från tvåans green till treans tee. Mellan dessa bägge platser rin- ner nämligen floden Siagne. Förr om åren drogs färjan fram med armkraft, numera är den elektrifierad men torde fortfarande vara en unik attraktion för en golfbana. Om man tänker sig en långvarig vistelse pä Rivieran har man möjlighet att betala en engångssumma av 2.185 francs vilket ger rätt till spel varje dag i 3 månaders tid. För äkta makar kostar det 3.230 francs. Det finns flera andra rabattvarianter - bl a 10 green- feebiljetter, som gäller i 3 månader, för 700 francs eller 7 greenfeebiljetter, gällande för spel både på Mandelieu och Valbonne under 3 månader, för 535 francs. 28 SVENSK GOLF • 8/1981
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64