Nöjesnytt Helsingborg 1
åren har man hört så mycket bra rockmusik, det bl
ir ändå som att man tänker att man ska tävla mot det, på något sätt. Hives har gjort mycket grejer man tycker är bra. Det ska man också tävla mot på något sätt. Det är som att du ska ta Nobelpriset i rock. Går det? – Man får försöka. HAN ERKÄNNER ATT det finns en del av honom som skulle tycka det vore lite skönt om det här är bandets sista skiva. Det hade varit ett behagligt beslut att ta. Problemet är att vad man ska göra istället. – Det är det här jag lagt mina 25 000 timmar på. Om jag inte ska göra musik kommer jag behöva acceptera att jag kanske behöver göra något annat som jag eventuellt är sämre på. Många band har ju stött på patrull när det kommer till att sluta. Bara för att man är bra på en grej så antar man att man är precis lika bra på allt annat. 32 | nojesnytthelsingborg.se Är inte det mest värdiga för ett band att bara försvinna? – Det värdigaste är att inte säga att man lägger av. Sluta boka spelningar bara. Då behöver ni inte göra en grej av att börja igen om ni vill göra det. Är det inte det ni har gjort? – Ännu töntigare än att göra en grej av att man lägger av är att göra en grej av att man kommer tillbaka. Vad var det den engelska drottningen sa? “Never complain, never explain”. Fira inget, håll inte på. Man gör lite spelningar och skivor när det ska göras. Det känns fånigt att motivera sina val så mycket. – Det har du rätt i. Du får mig att undra varför jag sitter här och gör en intervju om precis det. Jag tror det är därför jag gillar artister som inte finns längre. Det går inte att ställa några frågor. Är återhållsamhet det finaste vi har? – Det är det ju på sätt och vis. Men samtidigt finns en stor risk att det bara är en jävligt tråkig person utan något att säga. Jag kan gilla en underhållande jävla linslus, David Lee Roth, typ. Men som vanligt med sån här skit hamnar man väl någonstans mitt emellan. Han hejdar sig. – Beror det inte på genre, kom jag på nu? Om du är en lågmäld singer-songwriter som har en bubblig och fräsig personlighet är det dåligt karriärmässigt. Jag tror att det måste matcha. DET LIGGER I rockmusikens natur att återuppfinna sig själv. Efter ett decennium av extravagans slår den bakut och drar på sig pyjamas, tio år senare ångrar den sig och knackar på igen. The Hives slog igenom i en period där det var viktigt att utstråla att man inte brydde sig för mycket. Strax innan hade band som Alice in Chains, Nirvana och Soundgarden populariserat depressionen som konstnärlig uttrycksform. Energisk punkrock i matchande kostymer hade ingen tydlig plats i rockhistorien. – Allt skulle vara så jävla vanligt hela tiden, och äkta. Det är nog därför vi de senaste tjugo åren har relaterat mer till hiphop än till rock. Där finns det utrymme för den typen av skrytsamma personlighet. I grunge var narrativet alltid att de led så mycket, men så spelade de musiken och man visste ju, att det där är garanterat kul. Det kan inte vara både och tänker du? – Hur då både och? Antingen har man väl en känsla i kroppen eller så har man inte en känsla i kroppen. Du kan inte känna dig både ledsen och glad samtidigt? – Jo, det kan jag. Men varför vill jag det? Det skavde att de spelade musik som lät livskraftig och härlig medan allt de pratade om var hur synd det var om dem. Grejen att alla som sjunger om att de är deprimerade är så himla äkta, är det så jävla enkelt verkligen? NR 7, 2023 | NÖJESGUIDEN 19