Byggnadsarbetaren Tävling
Byggnadsarbetaren Levande begravd
RASOLYCKOR Här begravdes Grävmaskinisten tutade.
Det räddade livet på anläggnings arbetaren Jan-Erik Nilsson, när rörgraven rasade in. TEXT: MARGITE FRANSSON FOTO: ANDRÉ DE LOISTED JAN-ERIK NILSSON STOD med ryggen böjd och jobbade, då lossnade kanten på rörgraven och rasmassorna var på väg att falla. Grävmaskinisten såg det ske och tutade. – Annars hade jag inte levt i dag. Jag stod precis vid kanten och var böjd för att få fram en ledning. När jag hörde ljudet såg jag rasmassorna komma och slängde mig bakåt, berättar han. Jan-Erik blev liggande med många hundratals ki- lon jord över sig. Han var täckt en bra bit över midjan. – Det gjorde obeskrivligt ont i ena benet. Grävmaskinisten fl yttade skopan så att han skyd- dades mot mer ras där han låg i det 2,5 meter djupa diket. När sjukvårdspersonal äntligen kom blev han nedsövd. – De har berättat att det tog 45 minuter att gräva fram mig. Jordmassor i rörelse är tunga och sekundsnabba. Och de skadar för livet. I ledningsdiket i Burlöv slutade Jan-Eriks arbetsliv. Hans ena ben blev förstört när alla senor och ledband slets av. Han blev förtidspensionär. – Jag har en ständig värk och kan inte böja benet. Men jag kan gå kortare sträckor. Det blir dock sämre med tiden, så småningom kommer jag att behöva stelopereras. ALLT INTRÄFFADE EN fredagseftermiddag i september 2006. Jan-Erik stod i rörgraven vid vägkanten för att leta upp en elkabel. Som så ofta jobbade han i par med grävmaskinisten Per Holm i schaktet, som hade anlagts av några andra kollegor. – Jag vet att det är svårt att se om ledningsdiken är säkra eller inte. Men jag kände mig aldrig orolig. Det var ett knepigt jobb. Sedan fl era veckor höll Jan-Erik och kollegorna på med att lägga rörledning- ar för vatten. Just på den här platsen skulle ledningsdiket gå under en gata, där det pågick trafi k med både bil och buss. Ett speciellt företag hade anlitats för att trycka in ett ledningsrör under vägbanan, men under arbetets gång skadades en elkabel. I avvaktan på reparation stod rörgraven öppen i cirka 14 dagar medan det regnade ovanligt mycket. Till det kom att schaktkanten mot gatan var helt rak, både för att vägen inte skulle behöva stängas av och för att komma åt kabeln. Annars ska sidorna släntas av för att vara säkra eller stagas upp med stödkonstruktioner. – En stor orsak till raset var nog regnandet. Att leran och gruset i marken underminerats, säger JanErik Nilsson. – Samtidigt bidrog säkert att det var raka schakt- kanter och vibrationerna från trafi ken. Det man skulle ha gjort var väl att stänga av hela eller delar av vägbanan, för att kunna göra diket säkrare, säger han. JAN-ERIK HAR ARBETAT som anläggningsarbetare sedan 1980, var anställd av MVB och har mycket erfarenhet av att gräva ledningsdiken. Trots det poängterar han att det är svårt att bedöma säkerheten. – Det beror bland annat på vilka jordmassor det är. Grus rasar alltid lätt. Jorden är också olika beroende på var du är. I Ängelholm där jag bor har vi mycket sten, i Landskrona, till exempel är det mycket lera. Det måste man anpassa arbetet efter, säger han. Han har saknat arbetslivet, men är tacksam att hans kollega reagerade så snabbt vid olyckan. – Det som hänt har fått mig att omvärdera mycket i livet, säger han. 20 BYGGNADSARBETAREN NR 8 JUNI 2010
Byggnadsarbetaren Porträtt
Byggnadsarbetaren Sjukpenning
Byggnadsarbetaren VVS-laget
Byggnadsarbetaren Test
Byggnadsarbetaren
Byggnadsarbetaren Grejer & grepp