Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54 • vändning till den mest korka
de så får det bli den här. Enligt en uppgift jag fått, är det delvis med denna invändning som tävlings- kommittén motiverar sitt beslut att förstöra JSM. Det är förbluffande att de ansvariga för juniorlandslagen på detta sätt inkompe- tensförklarar sig själva. Med samma resonemang skulle varken tennis, bordtennis eller badminton ha några landslag alls. Det finns redan nu alldeles för många slagtävlingar. En ingår to m i JSM (pojkar- nas kvalificering). Det får lov att räcka för laguttagningarna. Nu säger handicapbyråkraterna (med ett litet leende): - Ja, ja. Visst är det roligt med match, men hur har du tänkt att spela match utan att ha handicap? Jag svarar: - Hur tror ni tennis, badminton, bordten- nis och curling klarar sig utan handicap? Svar: Jo, de har olika klassystem och kvalregler som (utan att jag känner till dem särskilt bra) säkert ska kunna överföras på golfen och så gott som helt ersätta vårt nu- varande skenbart exakta handicapsystem. Den bäste vinner sällan Idén med handicap har två grundläggan- de svagheter: 1) Det är den som råkar (ja, just »råkar») ha den gynnsammaste handicapen som vinner. 2) Även om man kunde sätta rättvisande handicap (det kan man inte hur mycket man än räknar och hur stora omvandlingsta- beller man än har) så blir det inte säkert dagens bäste spelare som vinner en tävling. Det blir den som förbättrar sig mest som segrar. Det kan inte vara rätt. Om en löpare pressar sitt personliga re- kord med tio sekunder är han säkert nöjd - men det ger honom inte första plats om en annan löpare springer ännu en sekund for- tare (det kan tom vara tjugo sekunder sämre än den löparens personbästa). Så borde det alltid vara i golf också. Man ska alltså spela matcherna utan han- dicap inom klasserna. Noggrannare handi- cap än så ska man inte försöka sig på. - Jaha, säger nu en del tävlingsledare (de ler säkert de också), och hur vet du att ingen A-klassare ställer upp i B-klassen för att ta ut det förstapriset i stället för att bli utslagen i kvartsfinalen i A-klassen? Felet med dessa tävlingsledare är att de är miljöskadade. De är så vana vid att se BANFÖRESTÄNDARE som självständigt kan handha golfba- nans drift sökes till TROSA-VAGNHÄRAD GOLFKLUBB Skriftlig ansökan sändes snarast till: Matts Hosk, Stallbacken 7 182 63 Djursholm Övriga upplysningar: Matts Hosk tel. 08-755 89 74, Rolf von Heidenstam tel. 0156-140 01 prishungriga handicapmyglare smyga om- kring med sina scorer att de inte inser att man inte alls behöver ha några prisbord. Rensa bland priserna Tror ni att orienterare springer i en lägre klass än vad de är kvalificerade för, bara för chansen att vinna ett pris? Nej, det gör de inte. I Stockholm är det av den enkla anledningen att det nästan inte finns några priser. I seniorklasserna finns det numera bara ett enda. En orienterare som jag frågade sa så här: - Jag springer i A-klassen därför att den banan är längre och svårare än B-klassen. Det är roligare med svårare uppgifter. Jag är övertygad om att det skulle bli likadant i golfen. A-spelaren vill hellre tävla mot jämbördiga motståndare än vinna B- finalen med 10/8. Om vi rensar ut priserna - och börjar med de dyraste, t ex resorna - kan vi vinna mycket i spelglädje. Det som behövs är en spärr som hindrar spelare att ställa upp i klasser där de inte platsar. Det ska säkert gå att ordna, t ex genom att kräva meriter från tidigare täv- lingar för uppflyttning i en högre klass. Man har ju också några få slagspelsronder som (i begränsad utsträckning) kan få gälla som kval. - Men, frågar handicapbyråkraterna, hur ska då en A-spelare och en C-spelare få något utbyte av en match om de inte har handicap? - De kan väl sätta sin egen handicap, svarar jag. Vågar du spela om disken? Vid frukostbordet kan frun i huset t ex säga till sin man: - Vågar du spela om middagsdisken om jag får åtta slag? Svårare är det inte. När mannen diskat ett par gånger blir handicapen säkert sänkt till sex slag. Det behövs varken handicapkom- mitté, särskilda kort eller handbok till det. Handicapsystemet fungerar ju inte heller nu (annat än i undantagsfall) så, att duktiga och dåliga spelare tävlar mot varandra. Spelarna delas in i klasser just därför att en låghandicapare inte har en chans mot - låt oss säga - en säker 18-handicapare på nedgång som siktat in sig på en tävling med resa i pris. Sannolikt blir det också mycket riktigt han — eller någon annan med samma planer - som vinner resan på 63 netto eller därom- kring. Handicapadministratörerna har glömt bort (eller aldrig fått lära sig) att ingen siffra och ingen statistik är bättre än dess under- lag. Och vilket underlag har de då när de sätter handicap? Svar: Flytande. Underlaget för en spelare känner jag väl till. Han sa till mig: - Jag har flera träningsscorer på fem och sex under handicapen, men jag lämnar inte in dem. Jag känner mig inte mogen för lägre handicap och man ska väl bli sänkt i en tävling så man får ut något. Lägg ner hela systemet! Nu hoppas jag verkligen att det inte finns så många som så här uppenbart fuskar och saboterar spelsystemet. Men jag vet att det förekommer ganska mycket småfusk - och nog är det märkligt, allt vad som kan hända D Hoppsan, Pehr, det var ett par våld- samma rallarsvingar! Men hur har Du det med precisionen och fotarbetet? Här på kansliet och redaktionen har vi sannerligen en helt annan bild av golf-Sve- rige än den sorglustiga Du målar upp. Vår helhetsbild har ljusa, glada färger och fa- miljen Golf-Svensson sprudlar av spel- glädje. Visst håller vi med Dig när det gäller in- flationen i priser — relationen pris-presta- tion blir ibland löjeväckande — men är inte det här ett av många utslag på den glada livs- och initiativkraften hos svensk golf- sport av idag?! Låt oss försöka putsa bort dessa tämli- gen oförargliga skönhetsfläckar så små- ningom, det går säkert bra om det sker med lugn och sans. Förlåt om jag blir litet elak när jag be- möter Ditt förslag om att helt slopa handi- capsystemet, men jag kan inte sudda bort bilden av Don Quijote ur mitt sinne. Ditt förslag utmanar löjet. Vi kommer naturligtvis aldrig att få ett 100%-igt handicapsystem därför att den mänskliga faktorn finns med i så hög grad. Men ändå är vi golfare så oerhört gynnade i jämförelse med nästan alla andra individu- ella idrotter tack vare handicapsystemet att jag vägrar ta Dig på allvar. För mycket slagtävlingar, för litet match- tävlingar — därför dör spelglädjen. Det är vad Du påstår, eller hur? Men så är det ju inte alls. De stora breda lagren av golfare spelar i genomsnitt slag- tävling högst en gång i månaden. I övrigt är det nästan uteslutande fråga om poängbo- gey och fyrboll bäst och sämst, vänliga spelformer, som tillåter spel över alla 18 hålen. Som vi speltokiga svenskar med vår korta säsong vill ha. Eliten, inklusive juniorerna, spelar mest slagtävlingar, det är riktigt, men det beror dels på att denna spelform är mest utslags- givande, dels på att spelarna själva vill ha slagtävlingar. Det är beklagligt att match- spelet satts på undantag. Spelglädjen är det emellertid inget fel på hos 99 % av eliten. Nej, gode Pehr, ta av Dig de mörka glas- ögonen så ser Du nog en annan bild. Kom gärna igen med svingar, men slå då på stängda dörrar. BENGT LORICHS SVENSK GOLF. 1/1977 en del spelare på de sista hålen undertiden närmast före en stor tävling. Jag borde naturligtvis ha anmält den här handicapmyglaren för klubbens tävlings- kommitté. Men det är pinsamt både för mig och för kommittén. Det blir inte av. Likadant är det för de andra spelarna, dvs de som nu har handicapadministratörernas uppdrag att spionera på varandra. Lägg ner handicapsystemet så slipper vi den här kontrollapparaten: Det är mycket tack vare mästerskapen (SM, JSM och i någon mån SKIM) som matchspelet inte helt dukat under för slag- spelsmaffians missriktade iver att mäta allt i siffror. Därför är det viktigt att JSM även i fortsättningen får vara kvar som matchtäv- ling i väntan på att förbundet kan ta ett stort och samlat grepp för att rädda spelglädjen. Ändra tävlingskommitténs dumma be- slut! 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72