STT 1
22 STT Vecka 44 onsdag 28 oktober 2015 TYCK TILL
REDAKTÖR: PER-OVE STÅHLBRAND · 070-353 13 72 Ordning och reda eller en systemkollaps. Det är, menar moderaterna Martin Berg och Åke Karlsson, de enda alternativen i den flyktingsituation som nu råder. ULRICEHAMN JENNY JARVID Jenny är präst i Länghems församling. Hon är kantor i botten och utbildade sig och vigdes till präst 2014. På fritiden gäller musik, kanotpaddling och stickning. Låt ljusens lågor skänka tröst När vi går mot den mörkaste tiden på året, när de färgade löven på träden börjar släppa och falla till marken och bildar en matta under trädet. När vi börjar kura framför tända ljus och förbereda oss för vintern, då inträder minnenas tid i våra kyrkor och på våra kyrkogårdar. Allhelgonahelgen står framför oss. Överallt blir kyrkogårdarna upplysta av många små ljuspunkter, och människor går mellan gravarna. Kanske möts man och utbyter några ord. Minns tillsammans och talar om det som nu händer i livet. I kyrkorna tänds ljus och namnet på en kär medmänniska läses upp. Vi ser på ljusen som brinner men ser samtidigt andra bilder framför ögonen, bilder av någon som stått oss nära. Sorgen är olika Ljusets låga som fladdrar fylls med innehåll, med minnen och längtan, livsberättelsen berättas igen. Olika lång tid har gått från Nu samlas vi vid ljuspunkterna på kyrkogårdarna. begravningen, allt från nästan ett år till bara någon vecka. Känslorna är olika, sorgen är olika. Men det är gott att låta ögat vila på en ljuslåga. Kanske är det något av det vilsammaste man kan göra: att se på en eld som brinner eller en liten låga som fladdrar. Då kanske vi slappnar av och tankarna får fritt spelrum. I kyrkan bär vi ett hopp. Ett hopp som tydligt kommer fram den här tiden på året när så mycket fokus ligger på övergången mellan livet och döden. I kyrkan tror vi tror på en Gud som inte sätter punkt vid dödsögonblicket. Gud överger inte den som är döpt eller som söker honom utan finns med oss när vi lämnar jordelivet. Hopp om en fortsättning För oss som blir kvar vill Gud vara nära och hålla oss i handen när inget annat bär. Kyrkan bär ett hopp om en fortsättning efter det vi inte kan veta något om. När vår hand inte längre når att gripa tror vi att Gud finns där. I första Korinthierbrevet kan vi läsa om att det vi nu ser som i en gåtfull spegelbild och ännu inte kan se klart, en dag ska uppenbaras för oss. Den dagen ska vi se ansikte mot ansikte istället för en grumlig och vag återspegling. En dag ska vi se det ansikte som hela tiden ser på oss, genom livet, in i döden. Men nu samlas vi vid ljuspunkterna på kyrkogårdarna och i kyrkorna på minnesgudstjänster och låter ljusens lågor skänka tröst och påminna oss om någon som stått oss nära. JENNY JARVID Skärpning eller kollaps Varningslamporna blinkar allt starkare angående den svenska migrations- och integrationspolitiken. Enligt Migrationsverket anländer idag 1 500-2 000 nya invandrare varje dag! På årsbasis blir detta inklusive anhöriginvandring över 700 000 nyanlända. Ett nytt Göteborg varje år. Bristen på bostäder är akut och nu öppnas tältläger på svensk mark. Förutom att byggande av alla nya bostäder är kostsamt kommer skattebetalarna till stor del att få stå för hyrorna, då nyanlända invandrare från Mellanöstern och Afrika alltför sällan når egen försörjning. Var skall pengarnas tas? Många av de asylinvandrare som kommit det senaste decenniet har en obefintlig eller låg utbildningsnivå med sig från hemlandet, vilket försvårar möjligheterna att skaffa sig en egen försörjning. ”Det att mäta vår godhet.” måste bli ett slut på Resultatet av detta ser vi nu i allt fler alarmerande studier. År 1990 fanns det tre utanförskapsområden i Sverige. Idag finns det ungefär 200 stycken, där 600 000 personer lever sina liv i en norm att det är normalt att inte ha ett jobb eller lyckas i skolan. Framväxten av dessa parallellsamhällen är något som alla politiker borde fokusera sina insatser på, då segregationen och brottsligheten gjort många av dessa områden närmast laglösa. Än mer tragiskt i sammanhanget är att skolans funktion som integrationsmaskin slutat fungera. I allt fler skolor har mellan 75-100 procent av eleverna utländsk bakgrund. Vad skall dessa barn integreras i när de aldrig umgås med svenska barn och ungdomar? Hur utvecklas inlärningen när ytterst få behärskar svenska i tal och skrift? Ekonomiskt har det sagts att asylinvandringen varit en samhällsekonomisk vinst. Idag låter det annorlunda. Sveriges utgifter för de ensamkommande ungdomarna ligger på cirka 1 miljon per person/år. Nu anländer cirka 100 000 ungdomar per år vilket ger kostnaden 100 miljarder bara för denna grupp. Dessa plus alla andra skall naturligtvis få tillgång till sjukvård, barnomsorg och skola. Var skall pengarna tas? tidningen Dagens Samhälle (nr 15,2015) citeras den kände nationalekonomen Assar Lindbeck, som hävdar att den svenska migrationspolitiken är på väg att orsaka välfärdsstatens sammanbrott. Är det värt att riskera denna konsekvens för att få fortsätta en migrationspolitik som orsakat ovan nämnda följder? Det måste bli ett slut på att mäta vår godhet I genom att räkna hur många uppehållstillstånd som delas ut. Situationen är ytterst allvarlig och det är dags att fokusera på de 600 000 individer som bor i våra utanförskapsområden. Att fortsätta fylla på dessa områden med fler nyanlända som riskerar att ytterligare förstärka segregationens alla baksidor är allt annat än en human politik. På årets moderatstämma beslutades om en helt ny migrationspolitik där vi med hjälp av Dublinförordningen skall kunna direktavvisa de som passerat ett annat EU-land, införandet av tillfälliga istället för permanenta uppehållstillstånd och skärpta gränskontroller. Det brådskar för Riksdagen att snabbt skärpa lagstiftningen. Systemkollaps eller ordning och reda. Det finns inga andra alternativ. MARTIN BERG Ersättare i den moderata fullmäktigegruppen i Ulricehamn ÅKE KARLSSON Fd ersättare i Kulturnämnden Moderaterna i Borås REPLIK Svar gällande Barbro Johanssons insändare i STT v 43. SKULDER ETT ARV FRÅN CENTERN Delårsrapporten i april visade en prognos på resultatet 2,9 miljoner och visade minus i alla nämnder utom KS. Delårsbokslutet i augusti visar att resultatet blir 6,2 miljoner, och alla nämnder utom Socialnämnden visar nollresultat eller plus. Med andra ord lite ljusare. Barbro Johansson hävdar att Svenljunga har ett resultatmål på 2 procent av omsättningen. Det är fel. Målet är en procent, vilket Barbro borde veta efter många år i politiken. Ingen ska vara ofrivilligt ensam. Röda Korsets frivilliga gör livet lättare för många ensamma i Sverige – varje dag. Med ditt bidrag kan vi hjälpa fler. Stöd oss med 100 kr genom att sms:a ALDRIG ENSAM till 72 900 eller ge din gåva på bankgiro 900-8004. Tack! När kommunen leddes av Centern var det stora underskott, som nu måste återställas, och 30 miljoner på tre år, är ett arv efter Centern. Det vore bättre att Barbro och Centern ansträngde sig att komma med konstruktiva förslag än att sprida falsarium. STEFAN CARLSSON Kommunstyrelsens ordförande i Svenljunga SORGLIGT FACIT FÖR MAJORITETEN Så går det när spenderbyxorna åker på! Det är tyvärr vad man kan konstatera när den nya majoriteten fått styra Svenljunga sitt första år. Trots den stolta parollen ”Ordning och reda i ekonomin” brände pengarna i fickan så till den milda grad att man redan i december 2014 drev igenom det första tillläggsanslaget om 3 mkr. En rundlig summa för att de tre partierna skulle få lite var på sina önskelistor. Maktens sötma var ljuv. Att makt även kopplas till ansvar levde man lyckligt ovetande om. Under första halvåret fortsatte utdelningen av tilläggsanslag med hänvisning till att ”det ska nog lösa sig innan året är slut”. Centerpartiet protesterade och från mars månad yrkade vi att fullmäktige måste vidta åtgärder för att återfå balans i ekonomin. Men våra hissade varningsflaggor nonchalerades. För döva öron påminde vi om nya majoritetens egna politiska plattform där man förordar: återställa balanskravet, minska skulderna samt sänka skatten. Vid oktobers kommunstyrelsemöte hade dock verkligheten sprungit i kapp och man drabbades av eftertankens kranka blekhet när kommunens prognostiserade resultat var mycket sämre än kommunfullmäktiges mål och dessutom på ett sluttande plan. Vad göra? Efter viss förvirring hörsammades för första gången Centerpartiets uppmaning om skarpare beslut för att stoppa pengaflödet. Bra, men på tok för sent! Dessutom tvingades kommunstyrelsen besluta om ett omedelbart anställningsstopp. En tråkig men tyvärr helt nödvändig åtgärd i det uppkomna läget. Efter att hanterat och klarat mycket tuffa ekonomiska utmaningar under 20122013 kunde den borgerliga majoriteten med stolthet överlämna en ekonomi i balans 2014. Det är med vemod vi nu ser vad som håller på att hända i Svenljunga. Vi står dock väl rustade att när helst tiden är inne, återta styret i Svenljunga och kommer då omedelbart att starta storstädningen efter nya majoritetens framfart. Framåt för ett livskraftigt Svenljunga! EVA JOHANSSON Centerpartiet i Svenljunga SLUTA MATA RÄVAR I SVENLJUNGA Vilda djur i fullvuxen ålder är i regel mycket skygga för människor. Dock går också de igenom utvecklingsfaser på väg in i vuxenlivet där de är mer nyfikna, mindre skygga, och mer naiva. Under en sådan utvecklingsfas är det fullt möjligt att förstöra djurets utveckling mot naturlig skygghet och det är precis vad som håller på att göras med några ungrävar i Svenljunga. Rävarna har under lång tid blivit matade och ”omhändertagna” av många olika personer och är nu så tama att de gärna kommer på besök i folks hem. Jag är säker på att de som gör detta är djurvänner, och jag kan också förstå att det är en häftig och ovanlig upplevelse att kunna umgås på det här sättet med ett vilt djur som man annars har få chanser att komma nära. Det djurvänligaste man kan göra i detta läge är dock inte att mata rävarna, locka på dem, släppa in dem i hemmet, klappa dem och behandla dem som husdjur - det bästa vi kan göra för dessa rävar är att inte störa deras utveckling till vuxna, skygga och självförsörjande individer. Ge dem en möjlighet till ett långt och naturligt rävliv, där de inte är vana att få sin mat i skål eller tror att alla människor är goda och snälla. Jag tror att var och en av er ”Omtanke är att sluta uppmuntra tamhet.” ANONYM verkligen bryr er om ”eran” räv, men äkta omtanke i det här fallet är att sluta uppmuntra tamhet. Kom ihåg, för ett vilt djur är skygghet utan undantag någonting positivt ur överlevnadssynpunkt. ANONYM