Ljusmikroskopi används vid diagnostik av membranö
s nefropati och kan nu kompletteras med serumprov för PLA2R för att differentiera mellan idiopatisk och sekundär sjukdom. per dygn innebär ökad risk för terminal njursvikt. Dock är det så att cirka en tredjedel av patienter med idiopatisk membranös nefropati tillfrisknar spontant, även bland patienter med hög proteinutsöndring. Därför rekommenderar man att avvakta i sex månader innan immundämpande behandling påbörjas. Undantaget gäller patienter som under uppföljningstiden har livshotande symtom av det nefrotiska syndromet eller uppvisar tecken till sjunkande njurfunktion. Som förstahandsbehandling rekommenderas cellgifter i form av cyklofosfamid eller calcineurinhämmare i kombination med kortison. Även om dessa behandlingar har visat sig ha god effekt mot proteinuri så finns det, både på kort och lång sikt, en del biverkningar att ta i beaktande. På senare år har därför en del andra terapier prövats; adrenokortikotropt hormon (ACTH), monoklonala antikroppar – Rituximab och mykofenolatmofetil för att nämna några. Vissa av dessa har god effekt mot proteinuri enligt publicerade observationsstudier. Randomiserade kontrollerade studier behövs för att kunna jämföra med den rekommenderade förstahandsbehandlingen samt även långtidsdata för kartläggning av eventuella biverkningar. I en nyligen avslutad kartläggning av behandlingsmönstret av patienter med idiopatisk membranös nefropati i västra Sverige mellan år 2000-2012, framkom att det finns en stor spridning i terapivalet av immundämpande behandling, både mellan olika kliniker i regionen samt inom klinikerna. KDIGO’s riktlinjer publicerades år 2012 men är baserade på äldre studier och innebär egentligen inga avsteg från tidigare internationella rekommendationer inom detta behandlingsDIALÄSEN 4.2014 område. Frågan om ett regionalt glomerulonefritråd som ett forum för diskussion om behandling och handläggning av olika glomerulonefriter har tidigare tagits upp. Efter vår genomgång torde denna fråga vara högst aktuell, inte minst för att borga för ett öppet diskussionsklimat, sprida kunskaper om glomerulonefritbehandling samt säkerställa att evidensbaserad vård kommer alla patienter till godo. Text: Jennie Lönnbro Widgren, specialistläkare, klinisk doktorand, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Sahlgrenska Akademin, Göteborg e-post: jennie.lonnbro-widgren@vgregion.se Referenser Samuelsson O. Det nefrotiska syndromet. I: Aurell M, Samuelsson O (red.). Njurmedicin, 3:e uppl. Stockholm: Liber AB; 2008. Beck LH, Jr., Bonegio RG, Lambeau G, et al. M-type phospholipase A2 receptor as target antigen in idiopathic membranous nephropathy. N Engl J Med 2009; 361: 11-21. KDIGO. Kidney Disease: Improving Global Outcomes (KDIGO) Glomerulonephritis Work Group. KDIGO Clinical Practice Guideline for Glomerulonephritis. Kidney international 2012; Suppl. 2: 139–274. 17 MATTON.SE