Nöjesnytt Växjö 1
SIONERSKIVRECENSIONERRECENSIONRECENSIONERRECEN II
RIS VILJANEN "Mercedes" (Voi Elämä) Bästa låt: "Farväl utan läppar" nnnnn Vid det här laget är Iiris Viljanens uppbrott från gruppen Vasas flora och fauna väldokumenterat i all sin otydlighet. Vad skönt det då måste vara för henne att diskussionen från och med nu enbart borde handla om det lilla underverk som är "Mercedes". Viljanen solodebuterade tidigare i år med det instrumentala albumet "Kiss me, stupid & 7 more solo piano pieces". Hennes klaviatur är också en av hörnstenarna på "Mercedes" ("Total eclipse of the heart" bygger till exempel på "Elokuvaan" från pianoskivan), ett album som når så högt och tränger så långt in att det är skrattretande. Iiris Viljanen är Kate Bush, Vera Telenius och Coolio på en och samma gång. De fina texterna, levererade med österbottnisk rap och skönsång, stjäl rampljuset. Men för den som ids rikta öronen bort från orden finns det även en vackert arrangerad klangvärld (stilpoäng för mellotron) att låta sig själv försvinna i en stund. PATRIK STANELIUS SABINA DDUMBA "Homeward bound" (Warner) Bästa låt: "Kingdom come" nnnnn Första gången jag såg Sabina Ddumba, i ett Youtubeklipp där hon körar live på Lorentz & Sakarias "Garbo, Astrid & Taube" var det hon som obönhörligt stal uppmärksamheten från huvudpersonerna. Med sin sinnessjukt starka röst och utstrålning har hon kallats "Fisksätras Mary J Blige", och det är inte för inte. De redan släppta singlarna från debutskivan har lovat så mycket att förväntningarna på "Homeward bound" varit oerhört höga, och hade resten av albumet hållit samma nivå som "Kingdom come", "Not too young" och "Effortless" hade det handlat om fullkomlig utklassning. Den gör den dessvärre inte och betyget landar i ett "bra": Modern, proffsig soulpop med höga toppar och lagom dalar. SARA HALDERT TOVE LO "Lady Wood" (Universal) Bästa låt: "True disaster" nnnnn Vi slänger oss ofta med beteckningar som det kanske inte riktigt finns täckning för. Världsartist är ett sådant ofta missbrukat ord. Men i Tove Los fall är benämningen faktiskt helt befogad, få artister är så spelade som hon världen över – en miljard lyssningar (!) på Spotify talar sitt tydliga språk. Lever det andra studioalbumet upp till världsartistnivån? Jodå. "Lady Wood" är en synnerligen snyggt producerad skiva som ändå till 70 procent låter Tove Lo behålla sin personlighet. Det som skiljer henne från andra – ett slags äkta och varm kaxighet utan tillkämpat vassa kanter – finns fortfarande kvar, framför allt på låtar som "Cool girl" och "Flashes". Lite vagare i konturen blir hon på duetten "Vibes" tillsammans med britten Joe Janiak, ett av albumets mer balladartade och minst lyckade spår. Inspirationen till låtarna har hon hämtat från lyckade rejv och den ständiga jakten efter det perfekta ruset. Något säger mig att Tove Lo inte nöjer sig utan fortsätter att jaga vidare – inte nödvändigtvis efter två miljarder lyssningar på Spotify, men efter musik som är hon till 100 procent. SARA ULLBERG LADY GAGA "Joanne" (Interscope/Universal) Bästa låt: "Angel down" nnnnn Lady Gagas karriär har gått käpprätt åt helvete på senare år. Kan nya albumet "Joanne" stoppa fallet? Absolut ingenting talar för det. Den relativt goda grundtanken tycks vara att göra något slags indierockalbum. Gaga har plockat in "rätt" låtskrivare – här återfinns samarbeten med alla från Queens of the Stone Age-Josh Homme och Beck till Joshua "Father John Misty" Tillman och Kevin Parker från Tame Impala. Tyvärr har hon också plockat in Mark Ronson. Den gamle Amy Winehouse-producenten har rattat fram en ljudbild så omodern att han borde omyndigförklaras – vi får ylande hårdrockssång till arrangemang som doftar av såväl hyperkommersiell amerikansk radiocountry som de allra mest svulstiga Eurovision-bidragen från Östeuropa. Lyckligtvis finns här också ett par avskalade nummer, som titelspåret och "Million reasons", som faktiskt går att lyssna på utan att få krupp. Avslutande "Angel down" (skriven tillsammans med gamle parhästen Nadir "Redone" Khayat) imponerar till och med i all sin avskalade enkelhet. Det förändrar dock inte det faktum att resten av albumet är komplett olyssningsbart. LINUS BRÄNNSTRÖM 74 | nöjesnytt