Nöjesnytt Växjö 1
SIONERBIORECENSIONERRECENSIONRECENSIONERRECENS TH
E BIG SHORT fl Reg :i Mia Hansen-Løve nnnnn Efter fenomenala "Inside job" och "Margin call" kommer ännu en rapp och upprörande lektion i mänsklig girighet och dumhet. Och visst finns det mer att tillägga om finanskrisen. Här med Hollywoods samlade manliga elit på sitt mest pedagogiska humör. Hur gick det oglamorösa jobbet "bankman" till att plötsligt bli vad den coolaste killen i rummet ville jobbade som? Hur kunde vår "jag-vill-ha-allt-nu"-kultur eskalera så snabbt? Och hur kunde kackiga bolånerelaterade värdepapper i USA sänka hela världsekonomin? Hur gick det oglamorösa jobbet "bankman" till att plötsligt bli vad den coolaste killen i rummet ville jobbade som? Hur kunde vår "jag-vill-ha-allt-nu"-kultur eskalera så snabbt? Och hur kunde kackiga bolånerelaterade värdepapper i USA sänka hela världsekonomin? Jo, det ska "The big short" berätta för er. Skådisar i toppform spelar motvalls personer som inifrån det finansiella toppskikMORRAN & TOBIAS – SOM EN SKÄNK FRÅN OVAN Regi: Mats Lindberg Med: Johan Rheborg, Robert Gustafsson, Robert Aschberg med flera. nnnnn Johan Rheborg och Robert Gustafsson har hyllats för humorserien "Morran & Tobias". Nu kommer långfilmen om deras dysfunktionella "mor och son"relation. Det finns en extrem form av tondövhet som kallas amusi. Tillståndet innebär att den drabbade inte bara är oförmögen att sjunga eller spela rent – att lyssna på musik blir också en plåga, där melodislingor förvandlas till en serie höga och låga ljud utan inbördes samband, som gör den tondöve förvirrad och sjösjuk. Precis så känner jag när jag tittar på filmversionen av Johan Rheborg och Robert Gustafssons succéserie "Morran & Tobias". Runt omkring mig i salong hörs kvävda skratt, medan jag vrider mig som en mask av obehag. Jag letar och letar – alltmer desperat – men hittar ingenting som är roligt i berättelsen om trasiga Morran och hennes odräglige son Tobias. Filmen börjar med att ett av Tobias eldfängda experiment slår fel, och sätter hela kåken i brand. "Poff sa det bara, så var det borta", säger Morran obekymrat. Nu får de ju flytta, en chans att börja om i ett nytt hus. Men det dröjer inte länge innan Morran och Tobias skapar kaos även där. "Morran & Tobias" började som ett inslag i SVT-serien "Svensk humor" och blev senare en webbserie som klipptes om till fyra halvtimmesavsnitt i SVT. Förra året fick den tv-priset Kristallen för "Årets program". Den har hyllats för kombinationen av utflippad humor och ett underliggande kolmörker, och det är sistnämnda är i högsta grad närvarande i långfilmen. Främst är det Johan Rheborgs Morran som står för filmens smärtpunkter. När hon levererar slitna mammafloskler avtäcks de gapande hålen i vår förljugna folkhemsidyll. Samtidigt är hon så djupt irriterande att man får klåda, med sina treåringsgnälliga "jag vill ha den" och den buskisartade driften med kvinnokroppen. Robert Gustafsson som Tobias är bara ett svart hål av elakhet och förakt. I stället är det förstörelsemanin som blir filmens skrällande, osande motor. Huset smulas sakta sönder genom en serie slagsmål, huvudlösa hemmabyggen och missriktade städförsök. Snart står de upp till vaderna i ruttnande fisk. Kanske är det roligt – jag blir bara sjösjuk. KARIN SVENSSON nnnnn Skådespelaren Isabelle Huppert och regissören Mia HansenLøve levererar ett drama av yttersta klass. "Dagen efter denna" är en hjärtskärande film om att blicka framåt under en pågående kris. Filmskaparen Mia Hansen-Løve har en uppsättning unika känselspröt för att ringa in exakta bilder eller scener som kan transportera åskådaren till platser hen knappt visste fanns. I "Dagen efter denna" har hon dessutom en av världens bästa skådespelare till sitt förfogande. Isabelle Huppert får allt utrymme hon vill, och hon förfogar över förtroendet med utsökt tonsäkerhet i rollen som filosofiläraren Nathalie, en kvinna i 60-årsåldern som står med stabila fötter mitt i livet. Men bit efter bit börjar marken under henne att rämna. Först ut är maken sedan 25 år (André Marcon), han som Nathalie trodde att hon skulle åldras med. Nu har han hittat en yngre flamma. Samtidigt försämras Nathalies mors (Edith Scob) hälsa så att hon måste läggas in på hem. En före detta student, Fabien (Roman Kolinka), dyker också upp till Natalies förtjusning. Men han visar upp oväntade sidor, vilket bäddar för meningsskiljaktigheter. På ytan tar Nathalie omställningarna med relativt lugn. Men Denis Lenoirs kamera släpper henne inte för en sekund. Turbulensen i Nathalies inre blottläggs när hon sitter på en buss en vardag, när hon gör sin sista resa till makens sommarhus i Bretagne, en högt älskad plats, och när hon besöker Fabien i Alperna. Hansen-Løve och Huppert fångar ögonblicken utan sentimentalitet, men med desto större emotionellt inkännande. Här finns obekymrat utkastade men motiverade referenser till annan filmkonst (mest uppenbara är de till Hansen-Løves partner Olivier Assayas), till litteraturen, och, förstås, filosofin (Hansen-Løves föräldrar är båda filosofilärare). Fram växer en film med täta lager av detaljer. Det är nästan skrämmande att "Dagen efter denna" är den 35åriga Hansen-Løves femte och bästa långfilm hittills. Tänk bara vilka möjligheter som väntar. ELIN DAHLMAN tet på Wall Street börjar inse vad inga andra vill eller förmår: DOCTOR STRANGE I rollerna: Benedict Cumberbatch, Tilda Swinton, Chiwetel Ejiofor med flera Regi: Scott Derrickson nnnnn "Doctor Strange" är den mest utflippade filmen hittills i Marvels långa ström av superhjältefilmer. Skarpa skådespelarinsatser och en stor dos humor lyfter en fånig historia. 68 | nöjesnytt Efter 13 filmer om Marvelsuperhjältar i tajta kläder börjar projektet Marvel Cinematic Universe kännas en aning segtrampat. Men någonstans på Marvels Hollywood-enhet gnuggar man tydligen geniknölarna. För det är ett smart drag att bryta den båge av fysiska actionäventyr som studion hittills har spottat ur sig med en film som "Doctor Strange". För det här är någonting helt annat: en skruvad historia om att tämja övermod och egocentrism med hjälp av andlig insikt. I centrum står stjärnkirurgen Stephen Strange (Benedict Cumberbatch), på sätt och vis en mer ödmjuk version av Marvelkollegan Tony Stark/Iron Man. Liksom Stark lever doktor Strange det goda livet tills han drabbas av en olycka och förlorar allt. När alla dörrar stängts vänder sig Strange till alternativa behandlingar. Och vad är då bättre än att söka upp en mystisk tibetansk guru? Valet att låta Tilda Swinton spela "Den forne", Stranges lärmästare, har kritiserats (originalfiguren är en asiatisk man). Men hon är en njutning att se, där hon fyller sin rollfigur med lika delar avväpnande charm som hotfull iskyla. Och det måste sägas: skådespeleriet i "Doctor Strange" är den största anledningen till att den här filmen blir en njutbar upplevelse trots sin flippade berättelse och sina visuellt hallucinatoriska utflykter. Cumberbatch sprutar ur sig svidande skämt som skickligt pareras av Swinton och Mads Mikkelsen, den senare i rollen som filmens skurk. Chiwetel Ejiofor briljerar i kulisserna, där han förvandlar sin rollfigur Mordo från lojal krigare till vacklande tvivlare. Lyckan i att få se något annorlunda från Marvels superhjältefabrik håller tyvärr inte i sig längre än till eftertexterna. En första bonusscen bjuder på lite Thor (Chris Hemsworth), och plötsligt saknar jag trikåhjältarna. Kanske är det så man bör se "Doctor Strange" – som en underhållande, välbehövd andningspaus inför fortsatta Marveläventyr. ELIN DAHLMAN DAGEN EFTER DENNA I rollerna: Stellerna: Isabelle H ell, Brad Pitt, Chrcistian Bale med flera Rerga:e i Adam McKay ve Caruppert, André Mar on, Roman Kolinka med