Nöjesguiden STHLM 1
JAG MINNS PLÖTSLIGT resans mål, att förstå vårt a
llierade grannfolk, och gör mitt bästa för att skråla med när gubben näst på tur tolkar melankolisk finsk tango (icke att förväxla med den populära gladlynta finska tangon, reds. anm). För att röja eventuella tvivel om att Finlands sak är vår beslutar jag mig för att stimulera statskassan. Jag köper en långburk Lonkero, spetsar den med en extra shot gin och börjar leta efter riktig underhållning. För mig är färjor intimt förknippade med enarmade banditer och hasardspel. Jag hade hoppats på ett kasino, några black jack-bord eller åtminstone en grodjakt där jag kunde avlossa sparbössan. Tyvärr hittar jag bara spelautomater från blufföretaget PAF. Inget hoppande mellan näckrosblad för att komma undan krokodilen. Ingen fysisk banditarm att dra i. Bara tråkiga frukter på en pekskärm. Pengarna tar slut, det gör även den otroligt starka groggen och mitt tålamod. KLOCKAN ÄR 00.00. På karaokebarens scen står den kände färjeunderhållaren Kriss Conte, med sin gitarr och trummaskin. – You name your favourite guitar players and I will play them, säger han till de fyra personerna som återstår av publiken. – ”Kirk Hammet!”, vrålar en muskulös man i alldeles för tajt skjorta och för många järn under västen. DEN KÄNDE FÄRJEUNDERHÅLLAREN Kriss Conte spelar introt till Nothing Else Matters. ”Get that bag, Kriss” tänker jag och lämnar karaokebaren för gott. De senaste åtta timmarna har jag inte haft många meningsfulla utbyten med våra bundsförvanter, och nästan ingen38 NÖJESGUIDEN | NR 8, 2025 ting tyder på att detta kommer förändras under de åtta timmarna som är kvar till Helsingfors. Jag går ut på däck för att begrunda misslyckandet. DÄR STÅR MITT resesällskap med två, för mig, okända grabbar. Vi kan kalla dem Pekka och Heino. Debatterar de Hegels syn på tankens utveckling, reciterar de Euripedes Medea eller diskuterar de måhända Sjostakovitjs sjunde symfoni? Nej. Klockan är 01.10 och de redogör för sina livs samlade drogupplevelser. Den ena har tagit alla, den andra inga. Där, med blodmånen på horisonten som kuliss, kastar jag in handduken. Jag har druckit cirka 20 enheter sedan vi lättade ankar. Hyttens trånga säng och torra luft hägrar. Jag har lärt mig nästan ingenting om våra bröder i öst. Det enda jag vet är att stockholmare älskar att åka finlandsfärja. Nothing else matters.