Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59 len med den här långa gula peg
en och tar bollen med handskhanden och lägger den i min näsduk. Något säger mig att den kan ha med Johns död att göra. Alla satte sig på nytt i rörelse mot klubbhuset. klubbhusets sällskapsrum var stämningen upphet sad. Några såg sorgsna ut, andra var uppretade. Drycker av olika styrka och must hade kommit på bor den och i händer och ljudnivån var hög. Nån sa: - Va fan liknar det här? Jonne var en bra polare, men hans dåliga hjärta ska väl inte vi alla lida för. Förresten har ni väl alla hört historien om den vars hustru skulle begravas på söndagsförmiddagen? - Fy Sixten! Lilian Rudstam vände sig mot den otålige: - Du kan väl ändå vänta tills Erik kommer? Omnämnde sekreterare kom just då in genom dörren. Han klappade i händerna och fick så småningom tyst på för samlingen: - Det låg en boll kvar på 6:ans green, en Maxfli nr 4. Är det någon som rår om den? Inget svar. Ingen som vill kän nas vid den? Tystnad. - Innan vi bestämmer något ringer jag lasarettet och frå gar om de konstaterat dödsorsaken. Vänta här, jag ringer från expeditionen. Sekreteraren avlägsnade sig och sorlet startade sakta men stegrades snabbt. Erik återvände till sorlet i sällskapsrummet, klappade på nytt i händerna och lyckades få med lemmarna att tystna: - Jag har talat med Mats, men de vet inte vad John dog av. När jag nämnde den herrelösa bollen på greenen beslöt han att ta några skallröntgenbilder och ringa mig så snart han sett plåtarna. Lasarettet har underrättat polisen och de är på väg hit. Ni får tåla er tills de kom mer och avvakta deras beslut. Missnöjesyttringar och nya order på drycker haglade genom luften och sor let stegrades på nytt. En polisbil anlände efter en stund och två civilklädda män steg in i klubbhuset. Erik tog emot, presenterade sig och visade in de båda i sällskapsrummet. Tystnaden då man upptäckte de båda främlingarna blev fullständig. Inte ens skramlet av is i ett tomt glas kunde höras. - Jag heter Allan Arrander och är kriminalinspektör. Min kollega här heter Gunnar Svengren. Vi beklagar förlusten av er klubbkamrat, men som alltid vid hastiga dödsfall måste vi göra vissa rutinundersökningar. - Var hände olyckan? Det kanske finns en karta över banan där vi kan orientera oss? - Bra. Låt nu se. Det var alltså på 6:e greenen det hände. Vilka bevittnade händelsen? - Bra. Vill ni komma med till platsen så kan vi skriva pro tokollet där. Erik Vennerhall stod åter i dörröppningen. Allas blickar var fastade vid honom. Han böjde huvudet mot golvet och sade med låg röst som i den förtätade stämningen nådde varje vrå av rummet: - Det var Mats. Skallröntgen visar kontusioner i skallbe net och blodutgjutningar i hjärnan över höger öga och de kan ha orsakat döden. Skadornas omfattning svarar bra mot stor leken av en golfboll. Efter ytterligare några sekunders tystnad, sade Sven Andersson, en av klubbens äldre medlemmar: - En sån fruktansvärd olycka. Själv hade jag just gjort mitt inspel mot 18:e green, då jag hörde Göran ropa på Mats borta på 6:an. Jag spelade på en Maxfli nr 4, men den kan ju inte ha med saken att göra. Här är den förresten. Han lämnade den till Arrander och fortsatte: - De som var i närheten av 6:an och vet med sig att de kan vara inblandade i olyckan, tänk nu noga efter. Olyckan har dessvärre hänt och vårt försäkringsbolag svarar ju för kostnaderna om något sånt här händer. Låt oss få klarhet. Vems är den överblivna bollen? Hans väderbitna ansikte, med de buskiga vita ögonbrynen och med skinnet spänt över kindknotorna, gled forskande från den ene till den andre i rummet. Ingen sade något och Arrander tog över: - Vill nu alla ta det här lugnt. Ingenting har i sak föränd rats. En av era kamrater, som ni trodde dött i hjärtinfarkt, har tydligen träffats av en golfboll, som kan ha medfört döden. Från ett misslyckat slag får man förmoda. - Se så, kom loss nu. Vems är bollen? - Jag spelade på en Maxfli nr 4. Den som talade var Gun nar Ivander, en av klubbens bättre spelare. - Det var en perfekt drive från 7:ans tee med carry bort om den vänstra kullens spets. Har nog bara en järnsjua kvar till green trots att det är banans längsta par 4. - Varför sa ni inte det på en gång? Arranders ton var skarp. - Ja men den kan inte ha med saken att göra. Gå och titta själv får ni se. Den ligger kvar på fairway. Arrander hade en viskande överläggning med Svengren, som försvann. Under tiden kom samtalen i gång bland de övriga. Sorlet steg. Arrander tog uppmärksamheten på nytt och sa: - Vi vill ha klarhet så fort som möjligt. De som spelade på 6:e, 7:e, 9:e och 10:e hålen stannar kvar här, medan resten kan gå. - Har sekreteraren något att meddela? Förresten, om ni ska fortsätta att spela får ni hoppa över dessa hål tills vi är klara med protokollet. Vi vill gärna göra undersökningar på platsen först. - Ursäkta mig, sa Erik Vennerhall, som nu åter kommit in i rummet, så enkelt är det tyvärr inte. När alla tagit sina bollar, låg det en boll kvar på greenen som ingen ville kän nas vid, och den kan mycket väl ha med olyckan att göra. Banan är väldigt trång just där det hände, som ni kan se på kartan, och även om vi inte säkert vet dödsorsaken ännu, kan den bollen ha betydelse. - Det är väl inte så konstigt att en boll låg kvar, tyckte Arran der, den döde har inte haft så stora möjligheter att ta med sig sin boll. Erik rodnade märkbart och mumlade något om att hän- Mats lossade sin mobiltelefon från bagen och sprang i full fart upp mot greenen. Andfådd föll han på knä vid Johns sida och kände efter pulsådern på halsen. Svensk Golf 1/96 59 I
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100
Svensk Golf Sida 101
Svensk Golf Sida 102
Svensk Golf Sida 103
Svensk Golf Sida 104
Svensk Golf Sida 105
Svensk Golf Sida 106
Svensk Golf Sida 107
Svensk Golf Sida 108