Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61 Arrander konsulterade sina ant
eckningar och frågade: - Och var befann ni er herr Torkelsson då ni hörde ropet? - Jag stod på mattan och hade just peggat upp för att slå min andraboll, svarade Sven utan att tveka, Jag förstod att något hade hänt och sprang direkt genom buskaget ner till 6:e green för att se vad som stod på. - Varför det? - Dels tappade jag koncentrationen, dels var jag orolig för att min olycksaliga hook strax innan kunde ha med saken att göra, svarade Torkelsson. - Hade den det då? Det var möjligen inte en Maxfli nr 4 ni hookade in på 6:e greenen? rrander hade åter skärpt tonen och hans blick var vältalig för den stackars Torkelsson, som såg djupt olycklig ut och försäkrade att han dels aldrig spe- . lade på Maxfli, dels att han i så fall inte skulle tveka att tala om att det var hans boll. Arrander som ett ögonblick sett ut som om han nu hade sin man, lutade sig bakåt och lät blicken svepa runt i taket. - Vi har nu fått klart för oss var deltagarna i Torkelssons boll befann sig då ni hörde Aldéns rop på doktor Selander. Det skulle nog underlätta för oss att redan nu, innan vi går ut till området, klarar ut var ni andra befann er då ni hörde Aldéns rop. Arrander granskade sin lista och hans blick stannade vid Bryne. Denne som inom klubben var känd, som en regelryttare av stora mått och därför allmänt kallades för Brunte började: - Jag heter Bengt Bryne, är förste länsassessor vid härva rande länsstyrelses juridiska enhet och kan tämligen exakt redogöra för hän delseförloppet innan och då vi hörde Aldéns rop till doktor Selander. - På 8:e hålet hade jag honnören och slog min drive tämligen rakt uppför den ganska lutande fairwayn. Jag kan bedö ma lutningen till 1:12. Arrander avbröt med en vinkande handflata samtidigt som han lät höra en uppgiven suck mellan putande läppar. Efter en hörbar utandning, som kunde tolkas som att han varit med om samma sak tidigare, sade han artigt men med ett trött tonfall: - Bäste länsassessorn, jag är övertygad om att ni kan exakt redogöra för varje slag under hela partiet, men det vore tack nämligt och tidsvinnande för mig och min kollega, om ni ville inskränka er till vad som hände efter att ni tre hålat ut på 8:an. Assessor Bryne bugade lätt och fortsatte: - Jag förstår fullkomligt. Jag skall därför fatta mig kort. Till min stora glädje vann jag även 8:e hålet och hade följ aktligen honnören även på 9:an. - Hålet är, som kriminalinspektören kan se på kartan, 130 meter. Jag tog därför fram min järnsjua ur bagen som stod placerad på vägen ovanför tee, gick till tvättautoma ten och gjorde ren min boll, vilket jag för övrigt gör före varje utslag. Arranders röst var märkbart irriterad när han ånyo avbröt: - Kan vi inte hoppa över preludierna och hålla oss till vad som hände med slagen i ert parti innan Aldéns rop hördes? - Gärna, herr kriminalinspektör, jag skall ytterligare för korta min redogörelse, trots att jag tycker era utrednings- metoder verkar något lättsinniga. Saken gäller ändock ett dunkelt dödsfall: - Jag hade drivit greenen med min järnsjua och haft gläd jen att se min boll stanna cirka en meter kort om flaggan snett ner till vänster. Karl-August, ja jag menar naturligtvis advokat Timberg, slicade olyckligtvis - han kunde inte behärska en belåten min vid tanken - sitt utslag högt över skogspartiet mellan 9:an och 7:ans fairway. Arrander antecknade flitigt i sitt block och ritade samti digt på bankartan: - Kan den bollen ha hamnat på 6:ans green? - Nej knappast, svarade Bryne, den måste då ha fått en ordentlig stenstuds på gångvägen. - Vad för slags boll spelade ni på advokat Timberg? Arrander vände sig mot Timberg. - Karl-August spelade en Titleist nr 2, svarade Bryne, vi rengjorde våra bollar samtidigt och jag såg hans boll. Det var samma boll som han spelat sen vattenhålet. Arranders blick var lätt slocknad då han upprepade: - Advokat Timberg. - Det är riktigt som Bengt säger, det var en Titleist nr 2. Jag dömde ut bollen omedelbart då jag ansåg mig ha större chans att spela mitt tredjeslag på green än att hitta min för- staboll i skogen eller i ruffen bakom skogen. - Tack. Arrander vände sig åter med en trött åtbörd mot Bryne. - Som sagt, jag kan vitsorda Karl-Augusts uppgifter. Gösta stod sen i tur och han pushade sitt utslag rätt i den stora tallen vid gångvägen från 7:ans tee. - Var det innan ni hörde Aldéns rop? - Ja, strax före. - Kan den bollen ha nått 6:ans green? frågade Arrander och vände sig till Gösta Jansson. - Nej, absolut inte, fortsatte Bryne, det var en verkligt gedigen trädträff. Klangen var som en ren träff med en dri ver. Bollen bör ha studsat rakt bakåt och ligger någonstans i skogsdungen. Arrander lyfte huvudet mot Bryne, såg honom djupt in i ögonen, sänkte huvudet, lyfte det igen och tittade utan ett ord på Jansson. Denne i sin tur såg på Bryne, som började se lätt besvärad ut, och svarade: - Det stämmer nog vad Bengt säger. Vi skulle just till att leta efter min boll då vi hörde Görans rop till Mats. - Tack det räcker för min del. Vi vet nu var ni befann er då ropet kom. Arrander ritade vidare på sin karta och fortsatte: - Låt nu höra vad som hände vid 1 Chans green. Vem vill börja? - Jag hade drivit först, sa Gunnar Granström, och fått iväg en hygglig boll även om den inte var så lång. Sen gick jag och satte mig på bänken för att titta på de andras slag. Samtidigt kom Per och Gunnar knallande mot vattenposten. Vi bytte några ord om hettan och ett och annat. Tystnaden bland de församlade var total och kompakt. Huvuden vreds, med- och motspelare betraktades, minnesbilder söktes, men inte ett ord kom över någons läppar. Svensk Golf 1/96 61 A
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100
Svensk Golf Sida 101
Svensk Golf Sida 102
Svensk Golf Sida 103
Svensk Golf Sida 104
Svensk Golf Sida 105
Svensk Golf Sida 106
Svensk Golf Sida 107
Svensk Golf Sida 108