Nöjesnytt Helsingborg 1
ett mästarbrev. Det utmärkelsen attraherar mig me
r för det blir ett kunskapsbevis över min förmåga i yrket och det bekräftar min erfarenhet. Det är rätt nytt inom vår bransch men det är dock något jag ser väldigt mycket fram emot att få genomföra. Behandlas kvinnor annorlunda än män rollen som tatuerare? Hur? - Svaret på den frågan blir bara min egen uppfattning och ingen allmän sådan, svarar Malin. Jag har blivit sämre bemött än vad vissa av mina manliga kollegor har fått uppleva. Ibland upplever jag att kunder gått på mig hårdare för att jag är en liten tjej och på ett sätt som de aldrig gjort inför mina yrkesbröder. Det har hänt några gånger. Det var mer förr under min tid i Örebro och när jag startade än i nutid. Jag har exempelvis utfört väggmålningar på en kulturskola bakåt i tiden då ville uppdragsgivaren först inte betala för att jag var 19 år och mindre erfaren. Attityden var att jag bara skulle vara glad och tacksam för att jag fick utföra det. Då fick jag kämpa för att få betalt med stöd från en förening för kvinnliga företagare. De fick gå in och driva på för att jag skulle få betalt. Det är helt galet. En del tatuerare på mässor har även bemött mig konstigt. När jag åkte med en äldre kollega antog de att jag var hans flickvän eller bara en liten lärling i form av en nybörjare som hängde med honom, trots det att jag redan var en etablerad tatuerare. Jag började som ung men därmed ska man inte behöva bli bemött så. Men det har tyvärr skett allt för många gånger under mina möten med branschen. Jag är nu bättre på att säga ifrån. Den sida har jag förbättrat. Det funkar mer framgångsrikt idag. Vilket är det märkligaste tatueringsuppdraget som du utfört? - Det har varit några stycken och speciellt när jag var nybörjare, säger Malin. Då accepterar jag alla uppdrag för att kunna komma i gång och jobba. Jag har många roliga eller tokiga historier bakom mig. Det tar ju liksom aldrig slut. En gång i tiden öppnade jag en studio i Arboga. Eftersom jag var den enda verksamma studion där besökte många personer mig. Jag slutförde många konstiga tatueringar där och då. En annan person ville på en mässa ha sin flickväns underliv gaddat i nacken, men egentligen hade han bokat in en band-logotype på låret. Han visade många närbilder och jag fick välja ut den bästa vinkeln. Den tatueringen hade jag aldrig gjort idag. Man får hoppas att han eller hans flickvän fortfarande är nöjda. Ju mer jag funderar på vad jag fått vara med om, desto mer lustiga situationer kommer det upp ur minnet i mitt huvud. Man ska få uppleva mycket innan man dör, blinkar Malin avslutningsvis. Mer om Malin Carper: www.carperink.se www.instagram.com/malincarper/ text och foto: Thomas LB Johansson 18 | nojesnytthelsingborg.se