Marknad 1
Suzuki Garphyttan har påbörjat ett stort förändri
ngsarbete för att möta framtiden Text Pelle Blohm Foto Dan Lindberg Suzuki Garphyttan är en stor internationell spelare cirka två mil från Öre - bro. Ändå går dess verksamhet nästan obemärkt förbi örebroarna. Men utan de produkter som produceras i fabriken i Garphyttan skulle våra bilar inte fungera. Ad Raatgeep tog över som vd för knappt ett år sedan. Här får du möta honom och ta del företagets planer. Suz - uki Garphyttan står inför en spännande framtid. Att balansera det de redan är bra på med ett stort förändringsarbete. För många år sedan, i slutet av 1980talet, jobbade jag i Ånnaboda. Det innebar att jag varje dag tog min lilla svarta Renault GTE med feta däck och körde vägen och de två milen mellan Örebro och Ånnaboda via Garphyttan. En vacker väg där årstiderna på ett mycket tydligt sätt avspeglar sig i åk - rarnas förändring, fågellivet och färg - ernas skiftningar. Varje dag passerade jag Suzuki Garphyttan som då hette något annat, sällan funderade jag på vad som försiggick innanför väggarna, aldrig hade jag koll på vad som tillverkades i och såldes från företaget. Fort - farande var det så när jag bokade tid för en intervju med den relativt nya vd:n Ad Raatgeep och jag var tydligen inte ensam. – Hälften av alla bilar i världen skulle stå stilla utan oss. Ändå är det väldigt få i Örebro som vet vad vi gör, trots att vi finns så nära, sa Ad när vi satte oss ner med varsin kaffekopp i ett mötesrum inne i den med lås och koder be - vakade kontorsbyggnaden mitt emot fabriken. Redan på 1500-talet pågick det någon sorts verksamhet i Garphyttan men Garp - hyttan Bruk som står där idag startades officiellt 1906. Man började redan då att tillverka tråd till bilindustrin. För det är det man gör, högkvalitativ tråd av stål för bland annat bilindustrin, som till exempel ventilfjädertråd för motorer och växellådor. Under åren har man haft olika ägare som till exempel Wallen berg och senast Haldex som sålde till japanska Suzuki Metall 2009. Det här med vetenskapen kring ståltrådstillverkningen är naturligtvis någon - ting jag vill veta mer om och kommer till - baka till men först vill jag veta mer om Ad Raatgeep som tillträdde som vd i juni 2018 med uppdraget att bal ansera det traditionella i företaget med att samtidigt inleda ett förändringsarbete i en snabbt föränderlig värld. Och han steg in hos Suzuki Garphyttan pre cis när konjunkturen vände nedåt. Ad Raatgeep är från Dordrecht i Neder - länderna och växte upp i en som han säger själv traditionell holländsk familj tillsammans med mamma, pappa, bror och syster. En lugn och fin barndom där föräldrarna fått slita i sviterna efter världskrigen men där syster ut - bildade sig till kemisk analyst, brodern var ett matematiskt underverk men gick tidigt bort och Ad som utbildade sig till civilekonom. 1984 började han mer eller mindre ”by accident” på Sandvik i Holland, Ad sökte ett tillfälligt jobb för att han planerade att åka jorden runt efter sin skolgång. – Dom sökte någon som kunde göra marknadsundersökningar och det lät spännande. Det handlade om tre mån - ader. Men tyvärr var de rätt så nöjda med mitt jobb och samtidigt försvann en säljare och de frågade om jag var intresserad av att jobba med försäljning. Vilket jag absolut inte var. Ad skrattar åt minnet för det här var ju inte den plan han hade skissat på de närmaste åren. – Jag skulle jobba med statistik var tanken när den tiden var inne. Men jag sa att visst, jag kan försöka, sedan dess är jag fast i stålvärlden. – Det var beroendeframkallande och mycket roligt då vi hade ett fantastiskt gäng. Det var även min första erfarenhet av en chef, som i detta fall inte kunde någonting om stål eller vad vi höll på med, men han var otroligt duktigt på att sätta ihop folk som passade ihop. Det här gänget har fortfarande idag kontakt med varandra. Men det blev ingen jorden runt resa? – Inte den gången men sedan dess har jag åkt flera gånger runt jorden fast i jobbet. Lite för många gånger kanske. Här skrattar Ad igen, det gör han ofta, och utstrålar lugn, ödmjukhet och en värme som jag kommer att för stå bygger på att hans ledarskap handlar mycket om att få personalen att må bra och fungera ihop. Något han återkommer till under hela intervjun och som säkerligen går till tillbaka till sin första chef på Sandvik i Holland. – Jag jobbade i något år sen så var jag på en två veckors-utbildning i Sand - viken med människor från hela världen. Helgen emellan så var vi i Stock - holm och där träffade jag min då kommande fru, nu före detta fru. Vi fortsatte att träffas medan jag bodde i Holland men jag hade förankrat med stålchefen i Sverige att jag skulle flytta hit och få ett jobb. Den första mars 1989 flyttade Ad till Sverige och Gävle, det innebär att han firade 30 år i Sverige för någon dryg månad sedan. En lång resa med slumpens inslag som det så ofta är i livet. Men när Ad stod där i Gävle med sina åtta flyttkartonger, i minus 26 grader och snö upp över öronen så undrade han: – Vad f-n har jag gjort? Men Ad stannade, började på komvux och lärde sig svenska ganska snabbt. På drygt fem veckor tog han examen både muntligt och skriftligt. Forts. 18 » Nummer 4 2019 17