Kanalen 1
2018 • ONSDAG 25 juli • VeckA 30 • Nr 30 • Kanale
n i ÖSTeRÅKeR OCH VaXHOlM 15 Carl-Uno Sjöblom Dold talang: Kan spela althorn i ess. Bästa med Vaxholm: Frisk luft. Drömde att bli: Folkbildande lärare. Tidernas bästa radioprogram: Sven Jerrings reportage från ubåten Ulvenolyckan i april 1943. – Då skaffade vi oss en segelbåt som jag hade glädje av två gånger. Första gången var när jag köpte den och andra gången då jag sålde den. sEdan 1972 bor Carl-Uno Sjöblom i Vaxholm, där han letar felaktigheter i stadens historia. Foto: agneta JoHansson Tidernas bästa TV-program: Månlandningen 20 juli 1969. Första radiominnet: Barnprogrammet Efraim Alexander 1934. Lyssnar helst på: Klassisk musik i P2. Carl-Uno, en pionjär inom radio och television Carl-Uno Sjöblom är för många en legendariskt radiooch TV-underhållare. Många minns hans insatser i bland annat Svensktoppen, Mosebacke Monarki och Notknäckarna. Idag njuter han av livet och gör djupgrävande forskning i sina och andras släkthistoria. S ist jag träffade CarlUno Sjöblom var under Arkivens dag i Vaxholm. Då fångade han allas intresse med historien om Alfred Ander, den sista och enda som avrättades med giljotin år 1910 i Sverige. Den och många andra samt sin egen släkts historia upptar mycket av Carl- Unos tid idag. Under en promenad i Vaxholm berättar han om sitt innehållsrika liv som kantats av vänskap, humor och underhållning men framförallt hans pionjärskap inom radioprogrammens utveckling. Carl-Uno föddes år 1930 i Ekeby socken i nuvarande Kumla kommun, Örebro län. Framtidsplanen var att bli folkhögskollärare. Han hamnade i Uppsala, där han studerade bland annat humaniora och geografi. För att dryga ut ekonomin arbetade han extra som reseledare och senare kassör i sin morbrors ”Buss Oskar” resebolag när resorna i och utanför Skandinavien ökade under 1950- talet. – Då lärde jag mig att prata. Eftersom jag ville bli folkbildare kunde jag nu få prata i en vecka i sträck om de platser som vi passerade och som jag hade läst på om innan. Genom sin mentor från Uppsala, Gösta Knutsson, även känd som författaren till Pelle Svanslös, kom Carl-Uno att syssla med olika typer av frågesportprogram. – Det skrevs manuskript till varje program och radion behövde manusförfattare. Jag, Hans ”Hatte” Furuhagen och Jörgen Cederberg höll på med mycket spex och skrev egna revyer under studietiden i Uppsala så vi kunde det där med att skriva manus och det visste Tage Danielsson. Han hade då lämnat Uppsala och börjat på Sveriges Radio i Stockholm. Samtidigt som radion expanderade kom jag 1959 till Radiounderhållningen. Det var den nya tidens program vilket också blev starten till samarbetet med Tage Danielsson och Hasse Alfredson och radioprogrammet Mosebacke Monarki som sändes mer eller mindre regelbundet i nästan 25 år. Vi var ett bra gäng som fungerade ihop, säger Carl-Uno och minns tillbaka. En 26-ÅrIg Carl-uno sjÖbloM på en tidstypisk bild från sitt jobb som reseledare utefter Rhen sommaren 1956. Foto: PrIvat – Det blev även åtta kvartar med Mosebacke Monarki som tv-program. Under många år producerade Carl-Uno Sjöblom mängder av olika populära underhållningsprogram i radion; Stjärnkikaren med Stig Olin, Svensklördag med Svensktoppen, Lördagspasset, Nöjesprofilen samt Sommarpratarna som fortfarande lever kvar. Under en resa i USA kom han hem med en ny programidé – Telefonväktarna. Programmet som han gjorde tillsammans med Moltas Eriksson och Pekka Langer var det första direktsända radioprogrammet dit folk fick ringa in och ställa frågor fram till midnatt. Carl-Uno är även pappa till det första morgonväkteriet ”Gomorron” då han ringde upp olika människor i Sverige och småpratade Programledare blev sedan Pekka och Bibbi Langer samt Mona Krantz och Kent Finell. År 1970 gifte Carl-Uno sig med radiochefens sekreterare Boel. Två år senare beslutade de att byta storstadsluften på Södermalm mot en mer hälsosam och barnvänlig miljö. Valet föll på Vaxholm. – Då skaffade vi oss en segelbåt som jag hade glädje av två gånger. Första gången var när jag köpte den och andra gången då jag sålde den, säger Carl-Uno och avslöjar att fortfarande har humorn i behåll. Under sitt liv har han mött många intressanta personer. När televisionen utökades med en till kanal, TV2, stod han bakom de populära programmen ”Vem vet var” och ”Notknäckarna” tillsammans med Pekka Langer. Varje julafton direktsände han ”Jul i Vaxholm”, där han småpratade med folk på stan som även fick önska sig musik. – Det började med att jag sände programmet i Wadköping under fyra år. När jag sedan flyttade hit tyckte jag att Vaxholm passade bra. Det var militärer från Rindö, folk på båtarna och i butikerna. Det var trevliga inslag, säger Carl-Uno. Idag tillbringar han mycket av sin tid bakom datorn eller på biblioteket eller i stadsarkivet i Vaxholm, oftast i full färd med att söka information om någon eller något spännande. Om det fanns en tidsmaskin skulle han ställa in tiden på 300-500 talet efter Kristus för att få reda på mer om hur det kunde se ut på kontinenten under den stora folkvandringstiden. – Helst skulle man ha haft en helikopter eller drönare och studera detta ovanifrån, säger han och leker med fantasin. – Annars är jag nu mest intresserad av skrönor kring Vaxholm. Sådant som inte stämmer, säger han och nämner två; att Greve Moltke skrattade två gånger under sitt liv och att Vegabryggan på Rindö fått sitt namn efter att polarfartyget Vega utrustades där. – Det är en omöjlighet men om någon kan överbevisa det så är jag villig att lyssna, säger CarlUno Sjöblom och ler. Agneta Johansson redaktionen@fixmedia.se