STT 1
4 STT Vecka 5 onsdag 28 januari 2015 SJUHÄRAD APL
ARED LENA TJÄDER Infödd ulricehamnare. Arbetar på Lenbergs med juridik. Varit egenföretagare och Ung företagsamhets-rådgivare. Kinds- och Ulricehamnsguide. Berätta om minnena från förr Ett minne jag har är från Sanatorievägen under 1940- och 50-talet när alla vi ungar, inalles 84 stycken, hade vår räddning när vi blev kissenödiga, hos skomakarn på Höjdgatan 25. Min pappa jobbade där och det var en samlingsplats både för unga och gamla. Vintern med tjocka kläder och långa dragkedjor försvårade ju att snabbt kunna utföra sina behov. En liten kamrats räddning, ja kanske inte, blev pappa Pelle som hjälpte honom med dragkedjan så att behoven kunde fixas. Det blev inte så, för ut från toaletten kom han med overallen nerkissad och gråtande kommenterade han: ”Pelle, Pelle, snutten försvann!”. På vintern, när mörkret kom redan vid tre-fyra tiden, fick man i skomakeriet inte tända lampan förrän det var alldeles nödvändigt. Kura skymning Då var klockan kanske sex och innan dess skulle man kura skymning, eller som skomakare Persson sa: ”Myscha”. Detta innebar att man satt i mörkret och pratade om andra saker än just skosulning och det som man utförde i ett skomakeri. Det var spännande att titta på när de halvsulade, klackade eller sydde ihop trasiga skor. Om jag inte minns fel så kostade en sulning tre kronor och då skulle man först ta bort den gamla slitna sulan, skära till en ny, göra rent inunder och fylla med korkmassa för att sedan, I avsaknad av datorer, tv och mobiler lekte vi ute hela dagarna. för hand, sy fast den nya sulan. Sulan som förresten legat i ”blötebalja” som stod under bordet. Man använde en syl att göra hål med och en krokig nål att sy med. Som tur är finns detta hantverk kvar, om än i mindre omfattning än på den tiden. Glasens klang, sa skomakar’n när han drack ur blötebalja! Lekte ute även i regn I avsaknad av datorer, tv och mobiler så lekte vi ute hela dagarna, även om det regnade. Påhittiga var vi och kan ni föreställa er ”spöktåg” i farmors källare. Farmor och farfar bodde i huset intill oss. I denna källare fanns förrådsrum till alla sex lägenheter i huset. Förrådet bestod av en dörr och väggar av hönsnät. Detta var ju bra när vi skulle ha ”spöktåg” för innanför detta hönsnät stod våra kamrater iklädda vita lakan och lät som spöken när en avdankad barnkärra med passagerare kom flygande förbi. Priset för denna hemska resa var två öre och pengarna gick oavkortat till godis, antingen från Florbäck finbageri eller kiosken på Götaplatsen. Det var andra tider då, roligt hade vi och kamrater att leka med fanns alltid. Vad jag kommer ihåg fanns ingen mobbning och visst var vi osams ibland men sådant glömmer man ju. Glöm inte att berätta för era barn och barnbarn om hur det var förr. Det är en kulturskatt och även om de inte lyssnar så har de i alla fall fått med sig något. LENA TJÄDER Lena Björn från Tranemo har skapat en smörkniv i smör. Stenen som den ligger på ska hålla kniven så kall att den förväntas hålla sig intakt under hela utställningsperioden. Tranemokonstnären Sandra Magnusson är med sina originella textilalster en av Claes Blixts favoriter. Här ses han och hennes virkade smör – med tillhörande kniv förstås. REKORDKNIV. Claes Blixt vid sin smörkniv – som med en längd på nästan två och en halv meter är världens största. FOTO: LENA CARLSSON Smörkniven mot nya höjder SJUHÄRAD Smörknivar i trä, tyg, plåt, olja och – smör. En smörkniv med hål för den som bantar och en extra grov smörkniv för bodybuildern som inte vill knäcka sig. På Rydals nya vårutställning har kreativiteten inga gränser. I centrum står världens största smörkniv, tillverkad av Claes Blixt. Den är är 248,5 cm lång, väger 25,8 kg., är tillverkad i vit bok med ett handtag i ek och är pluggad med 50 mm björkplugg. Världens största smörkniv som i år tar plats i Guinness Rekordbok, är skapad i ”Gula fabriken” i Tranemo, och finns nu till beskådan på en av Rydals museums mest originella utställningar. Upphovsmannen, Claes Blixt, bor växelvis i Skene och Uddebo. Numera är han slöjdlärare på Ängskolan, men har tidigare även fått även många elever på Tranängskolan i Tranemo att upptäcka skaparglädjen med hyvlar, vinkelhakar, sandpapper och filar. Otaliga är de hemsnickrade verk som lämnat hans undervisningssalar och en klassiker är förstås smörkniven. – Bakåt i tiden har väldigt många svenskar fått tillverka smörknivar i skolan. Jag pressar aldrig mina elever att göra detta, men faktum är att de flesta faktiskt väljer och önskar att få göra en smörkniv. Jag tror de precis som jag är mest fascinerade av funktionen, att de är användbara och kan ges bort. Mina elever tycker att det är spännandel att jag tillverkat världens största smörkniv, säger Claes Blixt och fortsätter: – Många tycker nog också att jag är en riktig knäppis. Sanningen är att jag har en oerhörd energi och att jag tycker att det här är riktigt riktigt kul. Jag är väldigt glad att min kniv blev ett godkänt världsrekord. ”Jag gillar ganisera.” CLAES BLIXT att entusiasmera och orFaktum är att Claes inte stannat vid ett världsrekord, utan fortsatt på samma spår och tagit iniativ till en utställning på samma tema. – Jag gillar att entusiasmera och organisera, att försöka komma på och starta upp något som jag tycker verkar briljant och försöka övertyga andra. I det här projektet är det många, både konstnärer och skolelever, som ställt upp. Det är jag tacksam för, säger Claes och visar utställningslokalen där alster av de mest skilda slag och storlekar pryder väggar, bord och golv. Tanken är att visa att det går att tänka helt nytt och spännande kring form och funktion när det gäller ett av våra enklaste och vanligaste bruksföremål. Resultatet är en salig blandning av konstnärlig fantasi – som riktar sig till en bred publik. – Vi tyckte redan från början att idén lät väldigt häftig. Det här är en intressant, glad och rolig utställning som många är inblandade i och som även många även kommer att kunna känna igen sig i. Här blir det tydligt att alla kan vara kreativa – på sitt sätt, säger Petra Johansson, intendent på museet. Utställningen invigdes i söndags och visas till och med den 10 maj. Deltagande konstnärer kommer främst från Tranemo med omnejd. Alexandra Bunde, Björn Starrén, Sandra Magnusson, Lena Björn och Örjan Gramming är bara några av många spännande exempel. LENA CARLSSON Markbladet