Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24 Gunnar Mueller från British Op
en: Okände Tupling tog hand om ledningen Champion Lee Trevino kom i egen buss Tre små killar anlände till Gullane, Skottland, 4 mil Öster om Edinburgh, en helt vanlig måndag, datum 3 juli 1972. 5 dagar senare hade vi gjort vårt i denna lilla avkrok av världen. Tänk om Gullane legat i Sverige. Samhället har 3—4 000 invånare och sju golfbanor, samt- liga har 18 hål och är i underbar kondi- tion. Dock var vi lite bortkomna med slagen mot green för marken hade arme- rad betongs hårdhet. Det verkade som om man inte behövde klippa gräset på banorna för gräset är otroligt kort och på något sätt bränns, nöts och slits det bort av sol och vind. De tre killarna var Olle Dahlgren, Falkenberg, Michael Örtegren, Växjö, samt undertecknad, Gunnar Mueller från Bok- skogen. Dessutom fanns Göran Runfelt, Delsjön, och vår ende playing pro Jan Rosell på skådeplatsen för det 101 :a British Open. Fr mig var det andra gången medan de andra grabbarna för första gången prövade lyckan (och skick- ligheten) att kvala till the Open. I år användes fyra olika kvalbanor, varifrån 23 av ca 130 från varje bana fick ställa upp på Muirfield. Mellan träningsvarven, då vi inte åt bacon and eggs eller 4 o'clock tea, be- sökte vi Muirfield, för Jack Nicklaus, Doug Sanders, Billy Casper m fl hade redan ca 1 vecka före start anlänt. Det står utan tvivel helt klart att British Open blivit The Open. Ett internationellt fält på ca 40 nationer plus fler amerika- ner än någonsin. US Open har endast 1/4 av British Opens internationella prä- gel. Nicklaus allt längre När vi såg Jack Nicklaus i Sverige blev ju alla imponerade av hans långa spel. Sen går det en tid då man glömmer hur han egentligen var. Nu såg vi honom igen. Det finns ingen som slår så maje- stätiska slag som han gör. Doug Sanders var en klar positiv överraskning. I Sve- rige i fjol undrade man hur han egent- ligen blivit så berömd. Man förklarade att han var kanske "över the hill". Det var förhastat. Han har vunnit en täv- ling i USA och klättrat högt upp på penningligan. Det gick att skönja en ändring i hans sving. Den var längre. Inte mycket, kanske någon decimeter, men det verkade som om han kunde göra ännu bättre. I vind är han svår- slagen. Ibland gick vi ner på Övningsfältet för att pröva lite av vad vi sett, men det är som avslagen pommac. Enda sättet är antagligen att spela året om, i ur och skur. Ingen av oss spelade särskilt bra på träningen. Är man inte riktigt i form och dessutom skall spela in sig på en myc- ket smal bana, blir det lätt stympade svingar och ännu sämre spel. Olle och jag kvalade på Luffners New (från 1892), Michael på Gullane number 2, Göran Runfelt på Gullane no one samt Janne Rosell på North Berwick. Fredag morgon, vinden hade ännu inte hunnit kyla ner våra spända kroppar. Olle hit- tade spelet sista nio hålen, träffade samt- liga greener men puttarna strök förbi. 72 slag för honom. Jag fick samma re- sultat, men vi kände båda att det var i mesta laget. Par var 69. Vi begav oss upp till Michael, som just kom in på 18 på Gullane 2. Gissa, jo 72 där också. Någon borde ju klara av det här. Men icke. Kanske sprängde vi oss Inför upp- giften. Man trodde att 140-141 skulle räcka. Olle hade 40-34, Michael 41-35, samt jag själv, som startade sent, 39-35. Dom där första nio var ödesdigra för oss alla. Göran Runfelt följde upp sin 75 :a med 79, Janne Rosell började utmärkt med 70 slag, men en 76 :a grusade hans förhoppningar på lördagen. Banne mej det är svårt det här. Vi var slokörade men glömde inte skicka telegram till Stig- Lennart Alehammar att nu kunde vi ju delta i Nordiska 5-landskampen i Dan- mark. Vi stannade och såg de stora pojkar- nas träning på Muirfield. Arme var där, Gary Player, Peter Thomson, Johnny Miller, Jerry Heard, Bobby Locke m fl. Tony Jacklin var Englands hopp, skot- tarnas hette Ronnie Shade, en f d ama- törstjärna som vår egen P O Johansson har tvålat till en gång. Bil blev buss för Trevino Sedan kom defending champ, Lee Tre- vino. Han anlände ganska typiskt per buss. Han har två managers, som får 100 000 var i lön av honom, men sa Tre- vino, dom vet inte ens hur man kommer till Muirfield. Det fanns ingen bil som mötte honom på Edinburgh flygplats. Därför bussen. Chauffören visste tydli- gen inte riktigt vägen heller för enligt Trevino mötte dom en och samma trak- tor 4 gånger. Det var en upplevelse att se honom träna. Han är en blandning mellan Hasse Alfredson och Sixten Jernberg. Otroligt effektiv stil, säker och en underbar put- tare. På övningsfältet stod han en för- middag närmare bestämt 3 timmar och hann på den tiden slå ca 50 bollar. Gissa om han snackade. Han drog vitsar till höger och vänster och när han berättade en längre grej slöts åskådarleden så att han inte kunde slå åt något håll. Palmer var som förr, publikmagnet. Han spelar felfritt, kraftfullt, men man blir neurotisk av att se honom putta. Då puttar vi bättre, mycket bättre. Arnie har i 5 månaders tid försökt med kon- taktlinser, men med allt stoft, som finns på en golfbana irriteras hans ögon, så han spelar utan linser. Glasögon vill han inte bära. Diskussionerna gick höga om spelar- nas chanser och framför allt om Big Jack skulle ta näst sista steget mot the Grand Slam. Det såg så ut. Trevino ut- talade sig respektfullt om Jack, Doug, Thomson och Jacklin, men sa att han inte frivilligt släpper bucklan ifrån sig. Första dagen hann vi se ganska många svenskar, säkert ett 40—50-tal. På läktar- na vid 18 :e green hängde svenska flag- gan . . . Dagen började i blåst och kyligt. Trevino gjorde par 71. Palmer fick 73. Vinden höll i och det började regna. San- ders fick utmärkta 71. Då gick Jacklin ut och en stund senare Nicklaus. De matchade varandra hela vägen. Plötsligt fick Jacklin puttningen att stämma, gled ner på 3 under par, men fick 5 i på sista och 69 slag. Nicklaus var 2 under med 2 hål kvar. 17:e är par 5. För Jack är inga hål par 5. Hookade drive i ruff, kort 2:a slag, 40 meter till green. Miss- bedömde inspelet och fick nöja sig med 5. Fick ett över på sista och 70 slag. Okänd Tupling i ledningen Player och Thomson gjorde 71. Ingen hade skrällt. Inte förrän i sista bollen då okände Tupling noterade 68 och ledning över natten. Jack hade visat sig mänsk- lig men fanns med. Olle, Michael och jag styrde kosan mot Danmark och lands- kamp. Som ni alla säkert vet vanns The Open för andra gången av the Super Mex Lee Trevino. Nästa år på kvalet får man hoppas på 3:e gången gillt. GUNNAR MUELLER BRITISH OPEN, Muirfield, 12-15 juli: 1) Lee Trevino, 278 (71, 70, 66, 71) (63.000 kr), 2) Jack Nicklaus, 279 (70, 72, 71, 66), 3) Tony Jacklin, 280 (69, 72, 67, 72), 4) Doug Sanders, 281 (71, 71, 69, 70), 5) Brian Barnes, 283 (71, 72, 69, 71), 6) Gary Player, 285 (71, 71, 76, 67). Arnold Palmer delade sjunde plats med tre andra spelare på 286 slag. Wermdö -topp i Teachers Det blev Wermdö i topp för hela slanten när årligen återkommande Teacher's Cup arrangerades på Wermdös fina bana med närmare 100 deltagare. I den öppna klassen vann Ulf Ha- neli, för andra gången, på 38 poäng före Hasse Hedjerson 37 och Sixten Persson 36 poäng. Alla från Wermdö. I pro-klassen triumferade Wermdös assistent Rod Brown på 33 poäng följd av Sigtunas John Cockin 31 och fjolårssegraren Åke Bergkvist, Söder- tälje, också han 31 poäng. • 22
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48