Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44 Barbro Olsson: BUNKERSPEL OCH
PSYKNING Och säsongen bara ramlar på och en vac- ker dag säger man till sig själv att nu får du verkligen lära dig slå ur bunker. Det liknar ju fan med att hålla på att krafsa och ha sig på det här viset, en helsikes massa poäng ligger ju begravda i varen- da bunker som man har oturen att driva ner bolluslingen i. Här måste hända nå- gonting och det med det snaraste. Det bästa är ju att följa med en skick- lig spelare, men var finna en sådan som vill offra tid och tålamod på en hög- handicapare. Det enda att göra är att mygla till sig lite lärdom genom att vid lämpliga tillfällen utbrista i hänförda or- dalag om den skicklighet varmed någon spelare förflyttar sig upp ur bunkern till vidpass två decimeter från flaggan. Ingen golfare är oemottaglig för beröm, han eller hon fullkomligt super i sig super- lativerna och övergår nästan omedelbart till att demonstrera hur enkelt det är — bara man kan det alltså. Har man så råkat få slå följe med en vetenskapligt lagd golfare kan det hända att man får sig en liten föreläsning om de olika sadistiska metoder banläggarna använder sig av för att baka in greener- na ordentligt. Hur det finns banor med bestraffande uppläggning och banor med strategisk uppläggning men att den se- nare typen börjar bli mest vanlig, därför att den stimulerar till initiativ och be- lönar djärvheten. Puh. Föreläsaren lyfter strategiskt upp sin boll ur bunkern och jag försöker se så klyftig ut som möjligt fast jag inte be- griper ett barr. Hur fan ska jag bära mig åt för att bli stimulerad när det enda jag lyckas med är att slå bollen halv- vägs ner till jordens medelpunkt. — Ta't lugnt — säger föreläsaren — låt bollen explodera upp, det är hur enkelt som helst. — Jag låter alltså bollen explodera men lyckas bara överösa mig själv med ett halvt ton utvald bunkersand. Partnern rycker på axlarna och går vidare. Jag gräver upp bollen och känner mig som vanligt vansinnigt nere. Så dum som jag är skulle det inte förvåna mig om det när som helst börjar tränga sågspån ur skallen på mig. Förödmjukad till det yttersta följer jag skyggt i den skickliges spår. Till råge på allt är det en manlig spelare jag trängt mig på och förmodligen går han nu med hela sitt köns nedärvda överlägsenhet och öser tysta förbannelser över mig. Va fan käringar har på banan att göra och i den stilen. På andra sidan passerar Eva och Bet- tan, de har tappat hakan och stirrar som byfånar på oss. Hur in i glödheta har hon burit sig åt för att få en runda med den- ne elitgolfare? Månne hon har whisky i bagen, nåt skumt är det. Så jag sträcker på mig, vinkar åt dem, rättar till hatten som åkt på sned vid sista explosionen och ställer mig själv- medvetet vid herrtee för att avvakta partners slag. Samtidigt som jag försöker se ut som någon ur dameliten. Eva ser ohyggligt tagen ut och duffar till sin boll eftersom hon inte kan låta bli att snegla. Både hon och Bettan kom- mer att bli gräsligt nere ett långt tag nu för dom har aldrig lyckats norpa åt sig nån elitspelare på det här sättet. Dom kommer att överfalla mig med frågor om hur jag burit mig åt och jag ska natur- ligtvis bara le så där lite Överlägset och mumla något om att skärper man sig ba- ra så ordnar sig allting. Att min partner redan ar dötrött på mig och lovat sig själv dyrt och heligt att aldrig låta nån kille övertala sig till att ga en ronda med hanses tant, ja det får jag hoppas blir en hemlighet mellan oss inblandade. Så vi genomlider ytterligare några av mina bunkerslag och jag framställer en försynt fråga om jag möjligen har fel klubba men partnern muttrar bara något om att man kan använda vicken jävla klubba som helst till och med puttern bara man kan lära sig att hålla huvet stilla och armarna raka. Så var det med det. Henry är heller inget vidare på att sla ur bunkrar, åtminstone inte i mitt tycke men han beslutar nu ädelt att ta hand om mig och visa mig det mest elementära. Efter som han inte kan det mest elemen- tära själv så dröjer det naturligtvis inte länge förrän vi är i full färd med att ta heder och ära av varandra intill tredje och fjärde led, medan vi upprört svänger med klubborna. — Fy fan för att spela golf med kär- ringar — vrålar Henry till slut och vrä- ker opp bollen ur nians bunker så den far flera mil Över green — och jag vrålar tillbaka att vem det var som föreslog att vi skulle gå ut, inte var det då jag. Detta får faktiskt tyst på Henry eller om det är att spelare nalkas bakom oss och vi drar moltigande vagnarna upp mot klubbhuset. Jag går och tänker ut något riktigt dräpande som jag ska vräka över den knölen, bara vi kommit opp för backen så jag kan hämta andan. Det är en riktig hästepina den här vidriga bac- ken och det är då inte konstigt att man aldrig kommer över vattnet på tian, or- ken räcker bara inte till. Men jag kan faktiskt inte komma på något riktigt dräpande som inte redan är använt så det får vara och vi går i fortsatt tystnad in i klubbhuset och kon- sumerar en öl. Charley kommer fram och frågar hur det gått varvid Henry häftigt rycker till och stirrar stelt framför sig. Så Charley frågar inte mer utan försvinner diskret bortåt baren till. Det finns ju saker man inte ska gräva i. Jag blir nu förskonad från Henrys golfsällskap under den närmaste tiden, till lisa och vederkvickelse for oss bägge. Han har förresten råkat ut för en all- varlig golfdepression och smyger ensam ut på banan för att ingen ska få se hans elände. Charley skakar på huvet när vi diskuterar fallet men säger enkelt — det går över. — Va fan äre med dej, låt mej va ifred — säger Henry dovt när jag försöker lir- ka upp honom ur deppandet, sen fortsät- ter han att stirra framfor sig som nåt slags illustration ur en psykbok. Faktiskt har jag aldrig sett honom så nere ens när det har varit som värst med konjunktu- rerna. Det är nästan så jag får lust att klippa till honom om han ska hålla på med att sitta där och se ut som något ur syndabekännelsen. Men jag beslutar mig för att använda en annan metod för att få honom ur hans jävla tvångsföreställningar. En dag när han stolpar omkring i kalsongerna på jakt efter sina kakibyxor, han har nämligen bestämt sig för en dyster ensamrunda igen för att en sista gång känna efter om det är tid att sälja klubborna, sätter jag allt- så igång. Så jag säger precis som om jag inte hade en aning om hans tillstånd — du Henry, den där unga frun du vet som gick med oss en gång i somras, jag träf- fade henne igår och hon undrade om hon fick gå med oss på söndag. Jag sa att jag skulle fråga dig först. Hon slår ju inget vidare men det är ju synd om hon inte har någon annan att gå med. — Hade jag sagt som det var att hon inte vågade gå med nån annan för dom var så duk- tiga alla hon kände, ja då hade det väl bara varit att beställa tid för Henry på något hem. — Nä för fan — ryter han — tror du jag tänker göra mig till åtlöje. Säg till den där kärringen att hon försöker med nån annan välgörenhetsidiot. — Så var det alltså med det. Det är inte klokt va karlar kan va egendomliga. Här har man vatt gift med ett exemplar i rätt många år, hur mänga kan väl kvitta ef- tersom man blir alldeles nere av att tänka på om man inte i alla fall har kastat bort den bästa delen av sitt liv. Alltså här tror man att man känner en karl utan och innan och så visar det sig att det faktiskt är en psykopat man polat ihop med så länge. En psykopat med fixerade tvångsföreställningar. Så Henry ger sig iväg till banan fast han höll på att glömma byxorna så ska- kad är han. Själv ringer jag till Eva och undrar vad jag skall göra, men hon skrat- tar Överseende och säger att vem har inte gått igenom en sån pärs. Det hör till så ta du bara det lilla lugna och jaga inte upp dig för skitsaker. Nisse lag till sängs en hel vecka och deppade och det var mitt i bästa golfsäsongen och allting fast jag har lovat honom att inte tala om det. Han sa till kompisarna att det var svårartat ryggskott. Och Henry kommer över det. Faktiskt samma dag. Han lyckas på sin ensamma vandring över alla vattenhålen, bollarna går spikrakt, puttarna direkt i hål och de slöjor av begynnande vansinne som legat över hans sjal lyfter som små ba- longer och drar bort i fjärran på jakt efter andra golfare att klämma till. Hur- ra, världen är ljus och ljuv, livet leker och nu kan man alltså sätta igång med golfen på allvar. 42
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48