Nöjesnytt Växjö 1
SIONERBIORECENSIONERRECENSIONRECENSIONERRECENS TH
E BIG SHORT McKay DEEPWATER HORIZON ollerna: Mark Wahlberg, Kad Pitt, Chraistian Bale med flera eg:: Aedam g I rollerna: Steve Carell, Brurt Russel, K te Hudson med flera R gii P ter Ber nnnnn Vem är god, vem är ond? "Deepwater Horizon", filmen om katastrofen på oljeplattformen i Mexikanska gulfen 2010, vill mest peka finger. I april 2010 började gas att läcka ut i samband med djuphavsborrning från oljeplattformen Deepwater Horizon. Explosionen som följde slukade större delen av plattformen innan den sjönk till botten, men flera miljoner fat råolja läckte under tre månaders tid ut i Mexikanska golfen innan oljebolaget BP lyckades försegla källan. Peter Bergs filmatisering av katastrofen intresserar sig inte för de oerhörda miljömässiga konsekvenserna, utan fokuserar på den mänskliga förlusten och vem som orsakade den. Elva män dog på Deepwater Horizon och Berg verkar vilja ge dem upprättelse. JAG ÄLSKAR DIG – EN SKILSMÄSSOKOMEDI I rollerna: Christine Meltzer, Björn Kjellman, Nour El Refai med flera Regi: Johan Brisinger nnnnn Det är svårt att lyckas med romantiska komedier, och fiaskot är ett faktum i svenska ”Jag älskar dig – en skilsmässokomedi”. Klyschorna haglar och trovärdigheten uteblir i berättelsen om ett krisande överklasspar i ett vykortsvackert Stockholm. Komedier är till för att man ska få skratta. Ändå dröjer det till de allra sista skälvande minuterna innan Johan Brisingers film infriar det löftet. Men när slutscenen kommer – en absurd Richard Curtis-ripoff med pianoklink och allsång i julaftonsmiljö – då skrattar jag faktiskt, till sist. Ett panikartat, halvkvävt skratt, klibbigt av genans. Brisinger har gjort sig känd för känslosamma dramer, som ”Underbara älskade” med Michael Nyqvist från 2006. När han nu ger sig in i komedikonsten väljer han den absolut svåraste subgenren: en renodlad romcom. ”Jag älskar dig – en skilsmässokomedi” tar sin början bland takåsarna i Paris, THE HATEFUL EIGHT där det nygifta paret Gustaf och Marianne (Björn Kjellman och Christine Meltzer) drömmer om en fantastisk framtid tillsammans. De ska älska och upptäcka världen, och han ska bli berömd författare. 20 år senare lever de ett konventionellt (men välbärgat) liv på Östermalm med två tonårsbarn. Gustaf har släppt författardrömmarna, arbetar som advokat och har förvandlats till gubbe. Marianne är frustrerad, hon vill ha ut mer av livet och en kväll släpper hon skilsmässobomben. "Men vi ska ju äta middag hos mina föräldrar”, svarar han. Så börjar en omtumlande tid för hela familjen. Barnen försummas medan Marianne och Gustaf försöker hitta sig själva – hon med den eldige italienaren Rodolfo (Rodolfo Corsato), han med det kaxiga cykelbudet Rita (Nour El Refai). Båda romanserna saknar all trovärdighet. Isdrottningen Marianne smälter när hon bjuds på hemlagad pasta i Rodolfos bohemiska husbåt, medan torrbollen Gustaf provar LSD och dansar naken på Ritas fest i ”den farliga förorten”. Här bryter Brisinger mot den romantiska komedins grundpremiss – att vi i publiken måste få åtminstone ett kärlekspar att heja på. Lägg till en ändlös räcka tjusiga vykortsbilder på Stockholm i allmänhet och urtrista Östermalm i synnerhet, och en taffligt konstruerad ”twist”, och du har ett fullkomligt haveri till film. Det är först mot slutet som man kan skratta åt eländet. KARIN SVENSSON Regi: Quentin Tarantino Med: Samuel L Jackson, Jennifer Jason Leigh, Kurt Russell med flera. MISS PEREGRINS HEM FÖR BESYNNERLIGA BARN I rollerna: Eva Green, Asa Butterfield, Samuel L Jackson Regi: Tim Burton nnnnn Tim Burton tar sig an filmatiseringen av succéromanen ”Miss Peregrines hem för besynnerliga barn”, om ungar med märkliga förmågor och monstren som vill förgöra dem. Resultatet är ojämnt, men med finfina skådespelarinsatser. En liten flicka tycks sväva en decimeter ovanför marken. En ung pojke poserar i frack, hög hatt och monokel. Två små barn med vita ansiktsmasker och vita särkar leker en märklig lek – det ene verkar dra ut en serpentin ur 82 | nöjesnytt munnen på den andre. Bilderna tillhör författaren Ransom Riggs samling av udda fotografier från kamerans barndom – bilder som inspirerade honom till att skriva fantasyromanen ”Miss Peregrines hem för besynnerliga barn”. Men de skulle lika gärna kunna vara hämtade direkt ur Tim Burtons märkliga fantasi, som småsyskon till Beetlejuice och Edward Scissorhands. Därför är det föga förvånande att det är just Tim Burton som står bakom filmversionen av Riggs bästsäljare. Burton tar utan ansträngning kommandot över denna berättelse om barn med märkliga förmågor som bor i ett viktorianskt kråkslott och tampas med fasansfulla monster. Skådeplatsen är en liten ö utanför Wales kust. Hit kommer 16-årige Jake från Florida för att få veta mer om hans farfar Abes bakgrund. Abe växte upp på ett barnhem på ön, och Jake har vuxit upp med hans sagor om de besynnerliga barn som han träffade där. Men när Abe mördas står det klart för Jake att sagorna var på blodigt allvar, och att mordet hänger ihop med Miss Peregrine och hennes barnhem. Det blir början på ett äventyr i tid och rum. Överlag är filmen ett rejält snäpp läbbigare än annan tonårsfantasy – här festar skurkarna på ögonglober medan hjältarna har mer än lovligt morbida intressen (som att bygga stridsrobotar av dockdelar och djurhjärtan). Den är också lite ojämn, i början känns det som att Burton har smittats lite av romanens makliga tempo. Berättelsen får liv först när Burton släpper förlagan och skapar sitt eget äventyr; den sista halvtimmen är en genial kombination av knäppa infall och bombastiska specialeffekter. Men den största styrkan med ”Miss Peregrines hem för besynnerliga barn” är två fantastiska skådespelare. Asa Butterfield som Jake bär filmen med sin patenterade känslighet, medan Eva Green i titelrollen gör en sprakande insats med lika delar Mary Poppins och Morticia Addams. KARIN SVENSSON nnnnn spelar motvalls personer som inifrån det finansiella toppskiktet på Wall Street börjar inse vad inga andra vill eller förmår: Den låter delvis vänta på sig – faktiskt ända till filmens eftertexter (där alla de omkomna arbetarna får en minnesruna). I stället byggs handlingen upp kring överlevaren Mike Williams (Mark Wahlberg), chefselektrikern som var den siste att lämna plattformen. nnnnn Efter fenomenala "Inside job" och "Margin call" kommer ännu en rapp och upprörande lektion i mänsklig girighet och dumhet. Och visst finns det mer att tillägga om finanskrisen. Här med Hollywoods samlade manliga elit på sitt mest pedagogiska humör. Hur gick det oglamorösa jobbet "bankman" till att plötsligt bli vad den coolaste killen i rummet ville jobbade som? Hur kunde vår "jag-vill-ha-allt-nu"-kultur eskalera så snabbt? Och hur kunde kackiga bolånerelaterade värdepapper i USA sänka hela världsekonomin? Hur gick det oglamorösa jobbet "bankman" till att plötsligt bli vad den coolaste killen i rummet ville jobbade som? Hur kunde vår "jag-vill-ha-allt-nu"-kultur eskalera så snabbt? Och hur kunde kackiga bolånerelaterade värdepapper i USA sänka hela världsekonomin? Jo, det ska "The big short" berätta för er. Skådisar i toppform Den som är bekant med Bergs tidigare regiarbete vet att han brinner för hjälteskildringar. "Deepwater Horizon" är inget undantag, och Wahlberg har rätt sorts vardagliga utstrålning för den här typen av roller. Men här klistras hjälteglorian lite för hårt vid skådespelarens blodstänkta hjässa. Williams profileras tydligt som den lille mannen mot det stora, elaka oljebolaget, vilket gör att "Deepwater Horizon", mitt i sin eldshärjade prakt, framstår som tämligen svartvit. I stället för att nyansera bilden eller sätta händelsen i ett historiskt sammanhang ägnar Berg massvis med speltid åt detaljbeskrivningar av plattformsarbetet och att följa arbetarnas jättelånga bil- och helikopterresa till Deepwater Horizon. Men kanske engagerar sådant mer än lortiga stränder och döda havsdjur. ELIN DAHLMAN