Nöjesnytt Helsingborg 1
BJÖRN PERSSON – ETT NATURLIGT KLICK MED NATUREN B
jörn Persson ser det stora perspektivet i det lilla kamerahuset. Det finns en intensiv närvaro i hans naturbilder som väcker intresse. Björns dramatiska foton har fått ett internationellt erkännande. Han vill med sin gåva väcka människors största möjliga engagemang för att bevara allt levande på jorden. Och hans egna insatser räddar värdefull natur. Text & porträttfoto: Thomas LB Johansson Naturfoto: Björn Persson/Copyright Björn Persson. Fotografi ligger dig varmt om hjärtat. Hur vaknade ditt intresse för att plåta? - Man kan väl säga att jag har fotograferat ända sedan jag var barn, berättar Björn Persson. Det har länge funnits ett konstnärligt intresse. I stort sett under hela mitt aktiva liv. När jag var väldigt liten så satt jag i barnrummet och ritade djur som sedan med tiden ledde vidare till kurser i måleri och fotografi. Det har givit mig bra kanaler för att kunna uttrycka mig. Det är således det konstnärliga tillämpat på bilder som driver mig. Att det landat i bildkonst beror på att jag har behov av att kunna sett resultat ganska snabbt. Jag har inte tålamod till att vänta på att kunna avbilda det jag vill förmedla. Därför ger fotograferingen mig den direkta tillfredställelsen. Det blev extra tydligt när jag började inrikta mig på naturfotografering. Kameran har blivit mitt centralt kreativa verktyg. Jag har valt den eftersom jag tycker att det är ett fantastiskt arbetsredskap. Men det är konst jag vill skapa genom kameran. Jag är nämligen inte en dokumentärfotograf. I mig bor konstnären. Svartvita naturfoton utmanar fotografens kreativa sida. Varför har du valt att ta dig an det uttrycket? - Svartvit fotografi har en helt unik närvaro, säger Björn. Det jag vill uppnå är att avbilda djuren som medvetet tänkande varelser på samma nivå som oss människor. För de andra djur, precis som vi, bär i högsta grad även de på en medvetenhet. De är inte bara djurarter utan också individer. Ett lejon eller en elefant till exempel har sin egen personlighet och själ. Det vill jag återspegla i mina bilder. Därför tycker jag att svartvita foton är det mest nakna och direkta sättet att förmedla en individs själ. Om jag exempelvis skulle fotografera dig i färg här och nu så skulle det bli för många element som distraherar bilden. Du skulle försvinna i kompositionen. Däremot så skulle personligheten och ögonen kunna framhävas mer påtagligt med svartvitt. Därför tycker jag att de svartvita fotona blir bäst. De speglar individens själ effektfullt. Det ger också en mystiskt 14 | nojesnytthelsingborg.se intressant känsla. Men det händer att jag ibland väljer färgbild. När det sker beror på vilket resultat jag söker i slutändan såsom i mina böcker. För mig är det viktigt att det vilar en fängslande och dramatisk känsla i bilden. Bilder kommer tidigt in i ens liv. Vilket är ditt första fotominne som barn? - Det är omslagsbilden till filmen ”Hajen”, återger Björn. Den satte i gång något i min hjärna. Mystiken och urkraften i då hajen närmar sig ytan väckte mitt bildskapande och inspirationen. Jag satt dessutom mycket och tittade i naturfotoböcker när jag var liten. Det var allt från Jan Lindblad till David Attenborough. Det var de tidiga naturdokumentärerna som absorberade mitt intresse och där väcktes drömmen om att få göra det jag gör idag. På så vis har min livsdröm hängt med mig under hela min livslinje. Att ha förverkligat den är en prestation som jag är väldigt lycklig över. Naturen kan inspirera. Hur gör du för att hitta inspiration till dina klick? - Jag skulle säga allt utom fotografi, kommenterar Björn. Min strävan är att försöka att inte titta på vad andra fotografer gör. Att undvika att studera vad konkurrensen skildrar. Det kanske låter arrogant med det är inte orsaken. Jag gör det nämligen för att inte bli influerad av vad andra naturfotografer gör. Jag vill inte hamna i samma körfil som dem och efterskapa deras foton. Att vara andra man på bollen inspirerar inte mig. Jag försöker som den konstnärssjäl jag är att hitta min egen röst och stil. Mitt mål är att folk ska kunna känna igen ett foto som jag tagit som en unik Björn-Persson-bild. För om de kan se mitt personliga id då har jag lyckats. Då har jag träffat rätt i känslan. Pangbilden skiftar. Vilken är favoriten & varför? - Den sitter tatuerad här på armen, ler Björn. ”The King” heter bilden. Det är en bild av en lejonhanne som jag tog för en tre till fyra år sedan. Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket. Den satt och blickade ut på savannen. I blicken bar den på ett själsligt lugn fyllt med vishet och närvaro. Jag kände redan när jag sköt bilden att jag skulle få något som kom att beröra människor. Det ögonblicket gav mig en rysning. Även när jag kom hem så blev bilden till och med ännu bättre än vad jag hade kunnat fantiserat om. Jag har en stor bild av den hemma på väggen och jag tröttnar aldrig på att titta på den. Tvärtom så växer den och jag blir lugn varje gång då jag tittar på den. Det är det som jag försöker skapa. Jag vill att när människor tittar på djuren och studerar mina bilder så ska de känna samma sak. Man ska inte kunna ignorera dem och sluta upp med att fascineras av ögonen och vad som döljer sig inne i medvetandet och bildstunden ska väcka en massa frågor hos betraktaren. Bilden ”The King” gör det. Han liknar liksom en vis gammal man. För jag anser att när man verkligen lyckas ta en ”pangbild” så tilltalar man flest personer. De märkte jag tydligt när jag hade min utställning på Dunkers kulturhus i Helsingborg. En bra bild ska kunna påverka den breda massan. Den ska få oss att kunna se alla djur som enskilda men levande själar. Konsten att kommunicera. Vad vill du åstadkomma för tanke/ reaktion hos betraktaren med dina foton? - Jag vill att de ska känna att djur inte bara är en osjälig varelse, säger Björn. I mina böcker vill jag förmedla att människan över tiden har satt sig över allt annat levande på vår planet och att vi även saknar vår koppling till naturen. Den uppfattningen vill jag spräcka med mina bilder. Ofta säger jag att vi är inte bara människor utan vi är också medarter till andra djur. Vi är bara en art, en naken apa, ibland andra arter och inget högre stående väsen som är överlägsen jordens flora och fauna. Jag vill tro att steget i riktning mot att engagera sig och bry sig om djur kommer att bli kortare om min fotokonst skapar reaktioner som förändrar hur vi ser på andra djur. Att de inte bara är pälsdjur som springer runt i skogen. Att man förstår att de faktiskt