Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34 Greenfee-spelarens ABC Att spe
la på främmande banor är en av golfens stora glädjeämnen. Men det innebär också ett ansvar — för både den gästande spelaren och värdklubben. I den här artikeln skriver SGF:s styrelseledamot PETER MODIE hur man bör uppträda som greenfeespelare. För en tid sedan läste jag ett opus som skulle vara en indignationsartikel om golf i en skånetidning. Tre norrländska golfspelare hade en varm sommardag spelat på Lands- krona GK med bar överkropp varvid en klubbmedlem hade påpekat att klubbens ordningsregler inte gav något utrymme för denna lättnad i klädseln. De tre gästspelarna tog så till den grad illa vid sig, att de ansåg sig behöva påkalla lo- kalpressens uppmärksamhet med resultat att en icke golfspelande reporter uppdrogs att intervjua Jan Olaf Andersson, klubbens ordförande, om de märkliga klädselbestäm- melserna på Landskrona GK. Joa, en klok man och därtill en ansedd le- dare för i många avseenden en av de främ- sta golfklubbarna i Skåne, klarade naturligt- vis ut begreppen galant, så det tilltänkta in- dignationsreportaget blev egentligen bara ett stort JASÅ! Kvar blev bara en tankeställa- re. - Vet egentligen svenska golfspelare till- räckligt mycket om vad som gäller för green- feespel? Medlem för en dag Det ömsesidiga greenfeespelet i Sverige baseras på en rekommendation som för- bundsmötet uttalat. Många tror, att en klubb som är medlem i SGF måste ta emot med- lemmar. Så är det alltså inte, även om alla svenska klubbar gör detta. En klubb kan inte uteslutas ur förbundet p g a vägran att ta emot greenfeespelare. (Däremot får väl en klubb som skulle komma på denna tanke be- svär med att få ut sina medlemmar på andra klubbars banor.) Personligen tycker jag att det är lika spän- nande var gång man kommer till en främ- mande bana för att spela. Man finner alltid någon nyhet som man kan överföra till den egna klubben. För att inte tala om de nya vänner man får. Det är nog en samstämmig uppfattning bland våra klubbledare att det är positivt med gästspelare. Och detta är inte i första hand kopplat till de inkomster som spelav- Laga nedslagsmärken — en självklarhet både på hemmabanan och när Du är greenfee-spelare. Teckningen är hämtad ur SGF-boken »Golfvett för Gladare Golf». gifterna tillför klubbkassan. Gästspelare är en frisk fläkt och de i sin tur kan ofta tillföra klubben något nytt. Det mest fantastiska är att vi kan vara gäster på praktiskt taget alla golfbanor i hela världen. Detta är en tillgång som vi måste slå vakt om. Ibland händer dessvärre incidenter, vilket jag tror har sin orsak i att många gästspelare inte vet vad som egentligen gäller om vårt ömsesidiga greenfeeutbyte. För att det ska bli ännu bättre på våra banor ska jag försöka undanröja några av de mest vanliga missför- stånden. Den enskilde golfaren kan alltså inte häv- da något slags rättighet att spela på en an- nan bana. Detta har hänt på en del klubbar där man av olika skäl (branschgolf, extratäv- ling, banarbeten) har infört ett tillfälligt start- förbud. Det som står i klubbens tävlingspro- gram är i och för sig inte heller någon garan- ti för att det är tillåtet för spel på tävlingsfria dagar. Tävlingsprogrammet görs upp myc- ket tidigt och när det väl är tryckt kan mycket hända ifråga om banans beläggning. Därför är det alltid klokt att ringa den klubb man avser att besöka innan man tar sig dit och förvissa sig om att banan är öppen för spel. En gästspelare som vill göra det lätt för sig bör betrakta sig som medlem för en dag på den främmande klubben. Det innebär att man tar reda på de ordningsregler som gäl- ler, och dessa varierar mycket från klubb till klubb. På en del varvar man greenfeespelare med egna medlemmar då det är kö, obero- ende av gästspelarnas plats i kön. På 27- hålsbanor har man olika system för att saxa in från den ena slingan till den andra. Vissa klubbar har starttider reserverade för med- lemmar, några tillåter inte greenfeespel förr- än efter en viss tidpunkt på dagen. Andra bestämmelser som varierar är t ex rutinerna för två-, tre- och fyrbollars företrä- de på banan. Under frekventa tider föredrar många klubbar fyrbollar och ger dem sam- ma villkor på banan som en tvåboll. Då kan man alltså inte i egenskap av gästspelare kräva en särbehandling, utan måste ta seden dit man kommer. På en del klubbar lånar man utan extra kostnad ut en duschhandduk till varje gäst, på andra får man betala några kronor. Man kan inte hävda någon praxis i detta avseen- de helt enkelt därför att någon sådan inte existerar. Klubbarna är suveräna Varje klubb bestämmer själv hur stor greenfee ska vara. Men oavsett vilken green- fee man betalar så gäller överallt att den ska erläggas före spel och att den greenfeeku- pong man får som kvitto anbringas väl syn- lig på bagen. Greenfee gäller oavsett vad man efter spelet har för uppfattning om ba- nan - dess kondition, om greenerna är nydressade, dess belastning osv. Man skriver sitt namn i greenfeeboken så att det går att läsa - autografer är man täm- ligen ointresserad av - samt övriga upp- gifter som handicap, klubbtillhörighet och hemort. På den här punkten slarvas det myc- ket. Slutligen antecknar man också den sum- ma man betalat i greenfee, om klubben inte har annan rutin för detta. Alla klubbar kräver minst Gröna Kortet för spel, i en del fall fordrar man officiell handi- cap. Det kan också vara så att man kräver att minst en spelare i bollen skall ha officiell handicap. Även detta måste man ta reda på innan man ger sig ut på banan. Det är nämli- gen ofta så att vissa sådana här krav gäller de egna medlemmarna, och då vore det ju befängt om man gjorde undantag för gäst- spelare. För att överhuvudtaget få spela på en bana (undantag är ett par kommunala an- läggningar) krävs att man är medlem i en klubb som är ansluten till SGF eller »erkänd utländsk golfklubb», som det heter. Tyvärr är det så att ett oöverskådligt antal männi- skor är »snyltspelare», dvs de är inte med- lemmar i någon klubb men åker runt till olika banor, uppger ett namn och en klubb, varpå de erlägger den greenfee som gäller. Att de 34 SVENSK GOLF 6/1984
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88
Svensk Golf Sida 89
Svensk Golf Sida 90
Svensk Golf Sida 91
Svensk Golf Sida 92
Svensk Golf Sida 93
Svensk Golf Sida 94
Svensk Golf Sida 95
Svensk Golf Sida 96
Svensk Golf Sida 97
Svensk Golf Sida 98
Svensk Golf Sida 99
Svensk Golf Sida 100