Kultursamverkansmodellen 1
Rapport: Kultursamverkansmodellen Den här rapport
en visar att det sedan införandet av kultursamverkansmodellen framförallt är regioner och kommuner som stått för expansionen i modellen. De årliga statliga bidragen, räknat per invånare och i fasta priser, minskade med i genomsnitt 5,2 procent 2010–2019. Minskningen har framförallt skett i storstadsregionerna som sett relativt stora befolkningsökningar. De årliga regionala bidragen per invånare har under samma period ökat med i genomsnitt 20,8 procent. Även om de statliga insatserna i kultursamverkansmodellen har halkat efter befolkningsutvecklingen har regeringen aviserat en förstärkning av de årliga bidragen till regional kulturverksamhet med 150 miljoner kronor 2021. Det får visa sig vad detta, tillsammans med ytterligare krisstöd, kan få för betydelse för den regionala kulturverksamheten. I juni 2019 publicerade Kulturrådet rapporten Statliga kulturutgifter i regionerna 2017– 2018, där större delen av statens kulturbudget ingår. Rapporten visar att 44 procent av de statliga kulturutgifter som kunnat härledas regionalt tillfallit Stockholm. Samtidigt låg Stockholms andel av befolkningen på 23 procent. Den höga andelen beror till stor del på de statliga kulturinstitutioner som ligger i Stockholm eller som har bedrivit sin huvudsakliga verksamhet där, till exempel Kungliga Operan, Dramaten och flertalet av de centrala museerna. I ljuset av detta kan bidragen till regional kulturverksamhet genom kultursamverkansmodellen ses som en särskilt viktig del i statens strävan att invånare i alla delar av landet ska kunna ta del av kultur. Framåtblick för Kulturrådets kvantitativa uppföljning av kultursamverkansmodellen I ljuset av att förutsättningarna så hastigt förändrats för de regionala kulturverksamheterna 2020 har det varit viktigt för Kulturrådet att lägga en god grund för ekonomi- och personaldata avseende 2019, så att vi kan följa utvecklingen när redovisningarna för 2020 (och kommande år) kommer in. Det blir inte minst viktigt att se hur intäkter och kostnader utvecklas, vilket utgör den strukturella grunden för kulturverksamheten. Naturligtvis ska vi även titta på publikuppgifter för 2020, det lär inte bli någon överraskning att de fysiska besöken kommer ha minskat kraftigt. Vi har också fört diskussioner med exempelvis Kulturanalys om hur digitalt tillgängliggörande och deltagande kan följas upp och synliggöras. Det är dock ett komplext område med mätbarhetsproblem och som väcker frågor om dels hur människor värderar digitala upplevelser i förhållande till fysiska, dels vilka betalnings- och ersättningsmodeller som växer fram. I den här rapporten har vi inte tagit med några publikuppgifter för scenkonst och musik. Detta beror på att insamlingen är under utveckling i samarbete mellan Kulturanalys, Kulturrådet och regioner samt representanter för konstområdena. Samarbetet syftar till att lägga en grund för både uppföljning och officiell statistik inom scenkonst och musik som håller hög kvalitet. Avseende 2019 provades en uppsättning variabler som behöver ses över innan en samlad statistik tillgängliggörs bredare. Insamling och presentation av scenkonst- och musikstatistik är förknippat med en mängd svårigheter, exempelvis behovet att minimera risken för dubbelredovisning mellan institutioner, andra arrangörer och fria aktörer. Vi har också bestämt oss för att avvakta med att redovisa museibesök och annan aktivitetsdata för 2019, för att ta ett samlat grepp om de uppgifterna samtidigt med uppgifterna för scenkonst och musik. Kulturrådet ser ett behov av att kartlägga de strukturella och organisatoriska förändringarna inom kultursamverkansmodellen över tid. Nu har modellen funnits i tio år och det har inte alltid varit helt enkelt att konstatera vilka verksamheter som funnits med sedan införandet, vilka som kommit till och vilka som lämnat. Vi skulle också behöva en 7/76