kullen 2012, jag behöll en hane, Myrhedens N-Scot
t. Honom har jag jagat på, gått några prov och han har blivit segrarklasshund! Fast för min del är det jakten som är det primära, inte proven. Håkan har idag tre engelska settrar, Myrhedens K-Millan, N-Scott och Senjas M-Zep vars pappa är en Myrheden, G-Granat. – Han är pappa till Myrhedens N-kull, inavelsgraden ligger på 3,2 % och det är ju bra inom ramarna, konstaterar Håkan lugnt. Givetvis är också M-Zep en höjdarhund, segrarklass och har vunnit irländska setterklubbens huvudprov är både grand prix-vinnare och derbyvinnare. De är helt enkelt bra, de där hundarna med Myrheden-gener. Håkan skrattar lite åt kommentaren och ger äran åt Lars. – Det där med aveln är Lasses gebit. Vid en parning kan han se två generationer fram i tiden. Han har haft tretton kullar och följer upp på starka tiklinjer. Och Lasse håller med om tanken bakom Myrhedens. – Jag använder tik och hanne som är så lika varandra som möjligt. Det tror jag ger jämnare mentala kullar som återspeglas i dresserbarhet, jaktlusta och ger sociala hundar. – För mig är det en jätteära att få vara med i denna kennel, här finns en av Sveriges äldsta tiklinjer, i rakt nedstigande led från Wilda Lundströms A-Senja. Det säger en del om friska hundar, konstaterar Håkan. Precis i pressläggningen hör Lars av sig, det har varit jaktprov på Dundret i Gällivare under helgen. – Myrhednens M-Macho, som blev SUCH förra helgen, placerade sig femma i segrarklassen bland ett stort startfält. Min egen Myrhedens O-Nobel, döpt efter Alfred, fick tre ökl och 2 ökl. Jag är så in i jösses nöjd! Text: Tina Hjorth Svensson Foto: Thomas Tängerfors, Ola Backe och Lasse Tano 95 MIN HUND