Professionell samtida cirkus – En kartläggning 1
kommuner och landsting för att få en bild av hur
den samlade finansieringen ser ut inom dessa geografiska områden. De tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö samt Stockholms läns landsting, Västra Götalandsregionen och Region Skåne har valts ut. Dessutom har förfrågningar skickats till Umeå kommun och Region Västerbotten samt Norrköping och Region Östergötland, utifrån att dessa är regioner som vi bedömt har relativt mycket aktivitet inom cirkusområdet. Cirkusartister ryms sällan inom endast en kategori utan blandar cirkusens uttryck med exempelvis clownkonst, magi och teater.7 Vad som ryms inom begreppet samtida cirkus kan variera, definitionen är inte entydig. Att cirkusområdet är relativt nytt inom de offentliga finansieringsleden visar sig bland annat genom att cirkus endast hos ett fåtal bidragsgivare finns angivet som eget konstområde i ansökningsblanketter och i ärendehanteringssystem. Detta gör att bidragsgivande myndigheter och kommuner till exempel inte har möjlighet att automatiskt söka fram verksamheter och projekt kategoriserade som cirkus, utan att tjänstepersonerna har behövt gå in för att manuellt söka fram och göra en bedömning av vilka bidragsmottagare som ska räknas in. Dessutom kan det finnas en svårighet att särskilja samtida, professionell cirkus från mer klassisk cirkus eller fritidsverksamhet. Ett rundabordssamtal med 17 inbjudna representanter för branschen arrangerades i april 2017 som en del i det inledande arbetet med att identifiera hinder och utvecklingsområden. Inför detta möte uppmanades deltagarna att skriftligen svara på tre frågor kring hinder och möjligheter för den samtida cirkusens utveckling och för publikens tillgång till konstformen. En fråga fanns också om vilka förväntningar personerna hade på Kulturrådets kartläggning och rapport. Dessa svar har ingått som en del av materialet, liksom anteckningar från det samtal som fördes. Kulturrådet arrangerade även ett samtal på Scenkonstbiennalen i Norrköping i maj 2017 med syfte att inhämta fler perspektiv och förankra kartläggningen i branschen. Rapporten omfattar huvudsakligen verksamheter, aktiviteter och offentliga insatser inom utgiftsområde 17 i statsbudgeten (Kultur, medier, trossamfund och fritid). Vi beskriver dessutom utbildningsområdet och vissa av de behov inom utbildning som har framförts av respondenter. Rapporten omfattar inte cirkus som fritidsverksamhet, inom till exempel kulturskolan, förutom en bedömning av omfattningen av denna då fritidsverksamheten kan utgöra en viktig förutsättning för att säkra återväxten av professionella cirkusartister. 7. CASA Sweden, www.casa-circuits.eu/sites/default/files/guides/ casa-sweden.pdf Som bilaga finns en förteckning över samtliga personer som har intervjuats, intervjuguider och enkäten. 2.3 Definitioner Det finns ingen entydig eller vedertagen definition av samtida cirkus: begreppet utvecklas parallellt med konstformen. Bland de personer som vi har intervjuat under arbetet med denna rapport fanns ingen enighet om en definition. I boken An Introduction to contemporary circus, som är en av få publikationer inom området i Norden, definierar Tomi Purovaara samtida cirkus som en form av scenkonst där instrumentet för det konstnärliga uttrycket är kroppens precisa rörelser, baserade på cirkusens teknik och kombinerade med objekt eller instrument från en cirkusdisciplin: “A performing art in which the instrument of artistic expression is the body’s precise movement, which is based on circus technique and is combined with objects or instruments from a circus discipline. In the context of society’s political and cultural structures, the circus artist works in a relationship the history of circus and other arts, the performance space, and the spectator.”8 Cirkusartisten Erik Åberg har fördjupat sig i jongleringens historia, men även cirkusens historia och begreppsvärld. Han föreslår en definition av samtida cirkus som delvis liknar Purovaaras definition − ”a process that departs from circus”9 . I båda fallen utgår definitionerna från att cirkusen är utgångspunkten för processen, scenkonstuttrycket. Vi bedömer att dessa definitioner är så breda att åtminstone flertalet av de vi mött under arbetet gång skulle kunna instämma i dem. Den samtida cirkusens födelse brukar anses vara föreställningen Le cri du Caméléon regisserad av den franske koreografen Josef Nadj 1996. Den samtida cirkusen bygger i sin tur på nycirkusrörelsen, nouveau cirque, som uppstod i skiftet mellan 1960- och 1970-tal i Frankrike och i USA. Purovaara beskriver det som att tyngdpunkten inom samtida cirkus har förflyttat sig bortom en ren uppvisning av färdigheter; kärnan är i stället en kreativ konstnärlig process där olika cirkustekniker används som ett av uttrycksmedlen. Denna process där cirkusen rört sig från en ren uppvisning av fysisk virtuositet till att utgöra en konstform sker i olika takt i olika miljöer. I de länder där det finns utvecklade strukturer och en hög konstnärlig nivå har den samtida cirkusen tagit sig en egen plats vid sidan av andra konstformer. Begreppet ”kompani” används genomgående i texten för att beskriva en grupp personer alternativt en enskild 8. Purovaara, 2012, s. 18. 9. Intervju med Erik Åberg, 2017-10-23. 8