Friluftsliv

Friluftsliv Ledare Cajsa Rännar Friluftsliv Innehåll Friluftsliv Friluftsnytt Ögonblicket Friluftsliv När & Fjärran Friluftsliv Vinn skidor Friluftsliv Nyfiken på Seher Yilmaz Friluftsliv Maria Värendh Friluftsliv Christoffer Mäkitalo lugnt, men trots det kände han snart att andninge n började gå fortare och fortare. Luften höll på att ta slut, nu var det snart bara koldioxid kvar i den lilla gropen framför ansiktet. – Nu dör jag, tänkte jag. Nu har jag allt skitit i det blå skåpet en sista gång. Sedan blev allt suddigt. Efter en stund »Jag fick panik. Jag kunde inte andas. Jag hade snö i munnen och i näsan och kroppen var cementerad i snön.« Jag hade snö i munnen och i näsan och kroppen var cementerad i snön. Jag kunde inte röra mig ens en centimeter och det tryckte över bröstkorgen. Det enda jag kunde röra var vänsterhanden som låg mot ansiktet. Fast när jag drog med handen över ansiktet så rasade det bara ner mer snö. Under tiden stod kompisen Jonny kvar uppe vid branten. Dödsorolig. Han såg när lavinen gick. Han såg också att Christoffer aldrig kom ut där nere så han ringde genast SOS Alarm. Liksom Christoffer jobbar Jonny som ambulanssjuksköterska i Luleå från och till och känner därför personalen på SOS-centralen i Luleå, som har hand om larmen i nordligaste Sverige, väl. Personalen på SOS Alarm hade precis sett deras selfie och skrattat åt de inbitna skidåkarna – ”nu är de i fjällen och åker skidor igen de där två” – när Jonny ringde och berättade att det gått en lavin på fjället och att den som dragits med var Christoffer. Snart var räddningsinsatsen i full gång med fjällräddare, polis- och ambulanshelikoptrar, lavinhundar, polishundar, försvarsmaktens bergspluton på 30 man, till och med hundpatruller från Norge. Medan de oroliga vännerna på SOS Alarm gjorde sitt skidade Jonny i full fart ner mot sin kompis. Han rundade lavinområdet, slängde av sig skidorna och började direkt gräva. Andra frivilliga strömmade till och snart var området fullt av skidåkare med spadar, sondar och transceivers i högsta hugg. Just de här dagarna var skidfolket dessutom ovanligt välutrustade eftersom man arrangerade Haglöfs Arctic Weekend i Riksgränsen där det bland annat ingick just lavinkurser. Plötsligt blev teorin verklighet. Att det var full aktivitet på ytan kände inte Christoffer av där han låg raklång med näsan neråt under det metertjocka snötäcket. Tvärtom. Syret började ta slut och han började gradvis domna bort. Den första paniken hade försvunnit när han lyckades gräva bort snön framför näsan och munnen så att han kunde börja andas igen och spotta ut snön som hamnat i munnen. För att spara på syret försökte han slappna av och andas tyckte han sig höra dova röster genom snön och såg liksom i en dimma ett ansikte med ett stort, välbekant ärr i pannan. Det var Patrik, en kompis från skidpatrullen. Tillsammans med ett par andra skidåkare och Jonny grävde Patrik nu fram Christoffer. Först huvudet, sedan bröstkorgen, men sedan hejdade de sig. Innan Patrik släppte upp Christoffer behövde han veta om han var oskadd. – Jag ville ju bara därifrån, men eftersom jag själv är i branschen vet jag ju att man måste göra en topp-till-tåundersökning först. Så jag började snabbt rabbla: fria luftvägar, stabil respiration, inget bortfall, har inte ont … Patrik bara skrattade. Christoffer fick komma upp ur gropen. När han vände sig om och såg upp mot Nordals och det enorma lavinområdet baxnade han. – Shit och satan vad klantig jag varit. Det är bara ett mirakel att jag är oskadd, att jag inte slog i nån klippa, bröt ett ben … Allt som allt hade det bara tagit fem, sex minuter från det att Christoffer blev begravd i lavinen till dess han blev uppgrävd. Att det inte tog längre tid berodde främst på ett par initiativrika skidåkare med stor sinnesnärvaro som sett Christoffer när lavinen gick. De tog sig snabbt till platsen, pejlade in honom, började sonda och lyckades lokalisera honom. – Ja, ett stort tack till dem. Tyvärr vet jag inte vilka det var, det enda minnet jag har kvar av dem är fem spadhugg i hjälmen. Fast lavinpådraget var inte slut med att Christoffer räddats. Risken fanns att fler dragits med i lavinen. På frågan om han och Jonny hade sett några fler åkare på Nordals nämnde de spanjoren. De kunde inte med hundraprocentig säkerhet säga att inte han eller någon annan hade åkt på branten, även om de var ganska så  friluftsliv#4–2014 29 foto: ylva sarri/tt Friluftsliv Till topps i äventyrsland Friluftsliv Boktips Topptur Friluftsliv Upplev vinterpaddling Friluftsliv Upplev skridsko Friluftsliv Upplev Gotland Friluftsliv Något i hästväg Friluftsliv Test Ull att svettas i Friluftsliv Test underställ med ull Friluftsliv Prylar underkläder Friluftsliv Skidskola Friluftsliv Boktips Barnböcker Friluftsliv Träna rätt för skidåkningen Friluftsliv Boktips Träning Friluftsliv Test Barnskidställ Friluftsliv Landet runt 100 % Friluftsfrämjandet Friluftsliv Sista ordet Sara Revell Ford