STT 1
STT Vecka 12 onsdag 18 mars 2015 9 Novell från Mo
gaskolan: ”Självklart är allt bara bra” Ett djupt andetag och ett steg in genom dörren. Blickarna och viskningarna kommer direkt och fl ickan drar ner tröjan längre ner över armarna så att ingen ska kunna se. Hon titt ar upp och möter hans blick. Pojken står och skratt ar och pratar med sina kompisar då hon kommer in. Han titt ar in i hennes ögon men klarar det inte utan titt ar ner i golvet. Blicken fastnar på hans knä och tankarna drar sig tillbaka till olyckan för några år sen. Olyckan, som var slutet på hans tävlingskarriär. Men han tvingar bort tankarna, det gör inget. Säger vi. Hennes ögonkontakt med honom Vad han önskar att hon, om någon, kunde se hans riktiga jag. bryts då han tittar ner i golvet. Vilken tur han egentligen har. Han står där och skratt ar och har roligt med sina kompisar utan några problem i världen. Han har en stor familj. Och vad hon vet, väldigt kärleksfull. En cool kille, ute och festar med sina vänner på helgerna och han är den alla på skolan känner och han snackar med alla. Sen har han sina kompisar också. Till skillnad från henne som inte har någon i skolan. Vad han önskar att hon, om någon, kunde se hans riktiga jag. Att allt det här festandet och drickandet bara är en tillfl yktsort. En chans att komma ifrån allting. Det är inte lätt med tre småsyskon som får all uppmärksamhet. UTDRAG UR NOVELLEN Att allt bara är en tillfl yktsort. Ibland känns det som om han skulle kunna försvinna och att hans föräldrar inte skulle märka någonting. Han titt ar på fl ickan igen, på hur hon drar ner tröjan. Om allt bara vore annorlunda, tänker han. Flickan tittar sig runt omkring, på alla som viker undan med blicken. Skolan kanske är ett helvete men hon har sin familj i alla fall. Dock är det inte alltid det räcker. Det beviset har hon på sina armar. Vore det inte för hennes familj skulle hon troligtvis inte klarat det. Men hon saknar att ha en vän, någon hon kan berätt a allting för. Deras blickar möts igen. Är han verkligen en festkille som han verkar? Eller fi nns det något mer? Hon får känslan av att allt kanske inte är så perfekt som det verkar. Men hon kommer väl antagligen aldrig få veta… Hur är hon som person nu? Hur mår hon nu? Han inser att han knappast känner henne längre, men han inser också hur mycket han vill lära känna henne igen. Hon verkar verkligen vara en toppentjej. Någon man kan lita på. – Hej… Hon rycker till och vänder sig hastigt om då hon hör honom prata med henne. – Vad gör du här?! Hon tar sina böcker, smäller igen skåpet och börjar snabbt gå därifrån. – Stanna, snälla, ber han och hon vänder sig sakta om mot honom. – Du pratar inte med mig på tre år, tre jävla år och sen dyker du upp såhär och säger hej?! Lite sent påtänkt kanske, fräser hon och gör sig beredd att gå igen. Han sänker huvudet lite, skäms. Deras sommar tillsammans då de bodde grannar på campingen var underbar, men han vet att han gjorde fel. Bara lämna henne sådär och sen ignorera henne på hösten då de kom tillbaka till skolan. Det var inte rätt , verkligen inte, och han förstår mycket väl om hon inte vill ge honom en chans till. – Jag vet, jag är en idiot. Förlåt. Men det fi nns en förklaring till det, det gör det faktiskt, säger han och titt ar upp rakt in i hennes ögon. Då hon inte säger någonting, fortsätt er han prata. Han berätt ar allting om att hans farmor blev sjuk och det var därför han var tvungen att åka. Han berätt ar även hur mycket han saknat henne varje dag och längtade till hösten men sen hände olyckan och han vägrade prata med någon. Han berättar även om sina problem i familjen. – Du är den första jag berättar det för, mumlar han och möter hennes blick. – Inser du hur glad jag var den sommaren? Hur förväntansfull jag var första dagen i skolan för jag skulle få träffa dig och vad gör du? Du behandlar mig som luft! Serie från Mogaskolan: Nötfeber Såg du de Mhm... Det känns så surrealistiskt, men samtidigt så mycket verkligare än på länge. FOTO: EMELIE EJDEMYR Hon drar upp ena tröjärmen och han får se alla gamla och nya skärsår som gömmer sig under. Hon försöker inte ens dölja att hon är nära på att gråta nu. – Jag har mått skit, tänk dig själv att behöva gå till skolan varje dag och bli skratt ad åt, få blickar på sig och bli ignorerad av alla? Det är på grund av dig och dina så kallade vänner! säger hon häftigt. Hennes ord träff ar honom som en kniv rätt in i magen. Han drar försiktigt ner tröjärmen åt henne och kramar om henne. – Jag är så ledsen, det är jag verkligen. Du skulle bara veta hur mycket jag ångrar allting. Förlåt… mumlar han tyst. Det känns så surrealistiskt, att stå och bli kramad av honom här i korridoren, men samtidigt så mycket verkligare än på länge. Hon inser nu att hon saknat honom mer än hon trodde. – Tror du det är omöjligt för mig att få en chans till? frågar han osäkert. Hon titt ar upp på honom och suckar. – Hur vet jag att allt dett a inte bara är ett spel? Att du inte kommer dissa mig i morgon och inte vilja synas med mig? Hur vet jag att du verkligen menar allvar den här gången? – För jag klarar inte av att förlora dig ännu en gång, snälla!” Han släpper henne, tar tag i hennes händer istället och titt ar henne djupt i ögonen. –Jag lovar. ANNA JOHANSSON Dom var ju lika stora som VALAR! där nötterna innan? där casherna innan eller? Sten, såg du dom Dom ser ju ut som några BANANER! fel på vissa nötter? nötskal! Ja, vilka Vad är det för Hemma hos Cashewnötterna Samtidigt hos Valnötterna Senare hos vännerna Sten & Berit TEXT & ILLUSTRATION : LINDA ANDERSSON ”