STT 1
18 STT Vecka 21 onsdag 25 maj 2016 TRANEMO BYGDEN
”Du blir aldrig fattig av att hjälpa andra.” BROR GUSTAVSSON Katten Pyret är ett gott sällskap. För Bror Gustavsson är omsorg om dem som har det svårt något han har med sig sedan barnsben. FOTO: VIAVINGA Hans hjärta klappar för de svaga TRANEMO Bror ”i Tostarp” Gustavsson är en känd profil för de flesta Tranemobor. Mest kanske som bilmekaniker i egna verkstaden, men också som den som står på de svagas sida. När vi knackar på hos Bror, får vi vänta förgäves. Självklart är han i den näraliggande bilverkstaden. Den han tog över efter svärfar för 50 år sedan och som nu gått i arv till sonen Ulf. Tillbaka igen slår vi oss ner vid köksbordet. Katten Pyret hoppar upp på fönsterbänken och kikar nyfiket på främlingarna. – Honom fick jag för tre år sedan och han är ett gott sällskap. Just nu är Bror konvalecent. Han blev påbackad när han gick över en parkering. – Ja, det var ett elände. Jag skadade axeln och fick en ny axelled inopererad. Höften blev också illa åtgången, men den har läkt rätt bra, så den får vara som den är. Brors gärning inom hjälpverksamhet började redan 1967. – Min syster arbetade som sjuksköterska och barnmorska på ett sjukhus i Etiopien och jag fick en inblick i hur eländigt det var där. Då gick hjälpen via Frikyrkorna i Jönköping. – Vi höll väl på i fyra eller var kvar. Sedan samlade jag in pengar och skickade hjälp till Tanzania också. Via Erikshjälpen kom han så småningom i kontakt med Ove Claesson, som grundade Tjernobylbarnens oas. En hjälporganisation vars verksamhet inriktas på barn som far illa, främst i Ukraina och Vitryssland. – Det är väldigt fattigt i det drabbade området och många har det svårt, framförallt barnen. Brors insatser under åren är stora. Han tigger ihop finansieringen av barnens besök i Tranemo två gånger varje år. En hel del pengar kommer också ur hans egen ficka. Nio gånger har han rest fem år, så länge min syster med Tjernobylbarnens oas och drivit olika hjälpinsatser på plats. Bland annat har man byggt två skolor och renoverat ett barnhem. – Både företag och privatpersoner är generösa och det har aldrig varit svårt att få ihop vad som behövs varken i material eller pengar. Under ett av sina första besök träffade han Alexandra. – Hon var så liten och mager. Tio år och vägde 21 kilo. Bror fäste sig vid den lilla flickan och har sedan dess varit hennes och familjens välgörare. – Jag har bott hos dem under mina besök och både Alexandra och hennes syster har fått studera. Han visar kort Alexandras bröllop häromåret och berättar att han nu också är en stolt ”bonusmorfar”. från Just nu är det en niobarnsfamilj från samma område, som får lite extra uppmärksamhet. – Allt har blivit sämre och dyrare för dem och det är med sorg jag ser hur världen ser ut. Men nu i sommar ska i alla fall två av barnen få följa med bussen hit. Men det är inte bara människor i utlandet, som får Bror att agera. Under åren har han engagerat sig i flyktingar och också haft ett stort antal praktikanter i sin verkstad. Ungdomar som haft problem i skolan eller i familjen. – Det finns så många som har det svårt och behöver någon som bryr sig och tror på dem, säger Bror. Men var kommer hans engagemang ifrån och hur orkar han? – Jag har det med mig hemifrån, säger han. – Min mamma blev föräldralös som spädbarn. Hon togs omhand av en ”bonnafamilj” i Hestra och kunde inte fått det bättre och där växte också jag upp. Bror berättar om hur morföräldrarna hade traktens första telefon. – Det var många tråkiga bud vi fick lämna till granngårdarna och många som satt hemma och grät. Mormor, morfar och mamma försökte alltid hjälpa så gott det gick och mamma sa alltid ”du blir aldrig fattig av att hjälpa andra” och det har jag haft med mig genom livet. ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com Pastor från Zimbabwe på besök ÖLSREMMA I förra veckan gästades missionsförsamlingarna i Ljungsarp, Ölsremma och Dalstorp av Previlege Mutumwapavi. Previlege Mutumwapavi kommer från Zimbabwe där han arbetar som pastor i en församling på cirka 120 medlemmar. Alliansmissionen har ett projekt där det bland annat ingår att Previlege Mutumwapavi är här i Sverige i ungefär två veckor för att se hur församlingsarbetet fungerar. Jakob Svensson välkomnade Previlege Mutumwapavi till missionsförsamlingarna i Ljungsarp, Ölsremma och Dalstorp. FOTO: PRIVAT Previlege sa vid ett av tillfällena att det skiljer sig en del på våra gudstjänster i våra respektive länder. I Zimbabwe är det mycket mer rytm i sångerna, man dansar och klappar i händerna och visar på detta vis sin tacksamhet att Gud är god. Pastor Jakob Svensson är hans värdpastor. Till hösten är det tänkt att Jakob ska åka ner till Zimbabwe och vara med Previlege i hans församling , och lära sig hur de har det där. Förra torsdagen samlades man Mer rytm i sångerna, man dansar och klappar i händerna. till tillsammanskväll i Ölsremma missionskyrka där Previlege predikade. På pingstdagen var det gudstjänst i Ljungsarps Missionskyrka, också där predikade Previlege. Jakob Svensson och sångarna medverkade även i den gudstjänsten. Gemenskapen fortsatte kring kaffeborden. Båda samlingarna har varit mycket fina och inspirerande. Inskickat av MADELEINE PERSSON