Svensk Golf 1
KRÖNIKÖR GöRAN ZACHRISSON kontakt: info@golf.se M
ER ZACKE? Här hittar du fl er krönikor av Göran Zachrisson: golf.se/Folja/Bloggar/ Goran-Zachrisson/ Tårar i en taxi från Freuchie LAN MUIR ÄR STORVÄXT och ligger mer än sitter med ratten mellan knäna. Han äger taxirörelsen i Freuchie, en liten by vid foten av Lomond Hills, en kedja av mjuka kullar bara 30 kilometer från St Andrews. Nu är vi på väg till fl ygplatsen i Edinburgh. The Open Championship är till ända. Zach Johnson har hållit sitt känslomättade tacktal och livet i de här delarna vid Skottlands östkust kan återgå till det normala. Av Alan får jag veta att ingen i trakten vill att golfmästerskapet skall spelas på den gamla banan i St Andrews. Turistnäringen dyker ekonomiskt under några månader i början av året. Den gamla banan – den mest omtalade golfbanan i världen med anor från 1400-talet är delvis, eller helt stängd under perioder från årsskiftet för att kultiveras och framställas i perfekt skick till den tredje veckan i juli, till mötet med världens bästa spelare. Det innebär att få turistspelare besöker trakten under sex månader. Jag har följt mästerskapet i Skottland och England under femtio år, men har inte funderat över vad Alan berättar, men så har jag heller ingen taxiverksamhet att sköta, eller hotell. Freuchie – namnet är ett gammalskotskt ord för ljung – har en vackert belägen cricketplan nära byns mitt. Vad jag nu sagt bör betraktas med förstånd. I byn bor 1 500 människor och allt som sker i byn ligger nära mitten. Men The Freuchie Cricket Club betyder något särskilt ty år 1985 lyckades denna skotska klubb vinna det brittiska mästerskapet för byalag, en utslagsturnering med fl er än 600 lag anmälda. Det innebar ett gigantiskt steg framåt. Ingen hade 98 SVENSK GOLF | 8 2015 kunnat förutse något liknande och skulle jag söka en svensk jämförelse, som vore det när Ingemar Stenmark vann sin första seger i Madonna di Campiglio. Finalen i cricketmästerskapet avgjordes på Lords i London, sportens högkvarter. Samtliga elva lagmedlemmar från Freuchie hade varit klasskamrater i byns folkskola. Avståndet från byn Freuchie till Lords var socialt som geografi skt oändligt. Om detta berättar Alan Muir på väg till fl ygplatsen. Hans skotska dialekt är speciell och jag uppfattar inte allt, men hans vänliga sinne lyser igenom, hans intresse för golf, för Sverige, för Skottland och för hundar. Jag delar hans kärlek till hunden och när vi anländer till fl ygplatsen, så här under semestertider fylld av trängsel, köer och stress, jämkar han sig mot mig i sitt förarsäte. ”Vad hade du för hund?” frågar han. ” Det är en händelse som går utanför ett omspel för The Open.” ”En White West Highland Terrier” svarade jag. ”Raja.” Alan sjunker något. Han tar fram en stor telefon och för pekfi ngret över bildskivan. Så hittar han vad han söker och visar mig bilden av två hundar av samma ras. Han pekar på den högra och säger: ”Rosita, hon var min älskling.” Och så börjar han gråta. Jag saknar också min hund och kan inte hejda mina tårar. Det är en händelse som går utanför ett omspel för The Open. Vi är två vuxna män som hittar våra minnen och varandra. Men situationen tar också hand om sig själv. Vi skrattar genom tårarna. Jag betalar och bestämmer mig för att åka tillbaka redan i höst. Alan hämtar mig på fl ygplatsen. The Old Course väntar också. FOTO: KARL NORDLUND