NG Gbg 1
TIGER LOU – ACTS UNDER TIGER LOUS närmare 22 år s
om band har karriären kantats av en och annan lång paus mellan albumsläppen. Likaså den här gången har fansen fått vänta på en fullängdare sen The Wound Dresser från 2016. NYA ACTS, DELVIS inspelat i frontmannen Rasmus Kellermans hem och delvis i Atlantis Studios, är producerat av bandmedlemmarna själva och mixat av amerikanska producenten och kompositören Sean Beavan. Den här gången har dock enbart halva bandet fortsatt den musikaliska resan ihop. Tiger Lou, numera utan de forna bandmedlemmarna Mathias Johanson och Erik Welén, utgörs av Rasmus Kellerman och Pontus Levahn. ALBUMET ÄR I mångt och mycket ett rytmiskt sådant där udda taktarter och trummor tar mycket plats, men utan att för den sakens skull bespara lyssnaren atmosfär, vackra melodier och sentimentalitet. Kombinationen hårt och mjukt är närvarande i de allra flesta av låtarna, med undantag för instrumentala March of Paloma som fungerar som en utlösande frustration med tyngd och kraft. Det är ett smart, dramaturgiskt drag att därefter övergå och landa i en lugn, atmosfärisk Boulders – vilket framkallar en snygg och stilistisk kontrast för mig som lyssnare. SEND THE BILL är ett av de starkaste spåren. Låten, som vilar på ett pianokomp utsmyckat med körsamplingar och syntslingor, griper tag ordentligt med både text och känsla. Figures känns nostalgisk då den påminner mycket om det danska bandet Mews låt 156 från 2000. Men det är Good Thing som dröjer sig kvar i minnet efter att man slutat lyssna. Rasmus Kellerman sitter verkligen på konsten att kunna förmedla det som sjungs – inte minst i textraderna ”I fall in love all over again, never felt so free, someday I’ll finally let someone love me”. ACTS ÄR I sin helhet ett rörande och välproducerat album, rikt på både gripande textrader och musikaliskt snygga detaljer. Det når in på djupet och skakar om, skapar reflektion och berör. LOUISE NYLANDER MUSIKRECENSIONER Ett axplock av den senaste tidens musikrecensioner. Du hittar mer recensioner av alla de slag på ng.se. DARIN – EN ANNAN JAG DARIN HAR ÄNDA sedan starten av sin karriär varit hela Sveriges drömprins. En folklig idol vars diskografi både inrymmer arenavänliga bangers och finstämmiga popvisor på svenska. Lagom till att han nu beger sig ut på sin hittills största turné släpper han nya plattan, En annan jag, som garanterat lär få publiken på fötterna runt om i landet. ALBUMET ÄR ENHETLIGT på svenska och allt material har han skrivit själv. Det är ett gäng upptempolåtar med starka 70-, 80- och 90-tals influenser. Darin bjuder på medryckande syntar och pulserande trummor, vilket är ett relativt nytt sound som han de senaste åren experimenterat med. Inte minst påminner albumets helhetskänsla om What’s the Point som han gjorde succé med i Så mycket bättre i fjol. DET ÄR INGET snack om att Darin är ett fullfjädrat proffs. Han sjunger som väntat otroligt bra på plattan. Låtarna återspeglar en livsresa han nyligen genomgått och i flera av dem tar han farväl till gammal kärlek. Trallvänlig allsångsdisko blandas 56 NÖJESGUIDEN | NR 10, 2023 med högkvalitetspop. Vanligtvis är jag ett stort fan av när melankoliska texter mixas med en dansant produktion. Dessvärre lämnas jag inte lika berörd som jag hade önskat av En annan jag. Det hela känns faktiskt lite för polerat vilket gör att man som lyssnare förlorar nerven i låtarna. ÖPPNINGEN OM DU var min och (den allt för korta) albumsstängaren Krossar allt är båda två sensuella och euforiska klubblåtar som absolut är bland plattans bästa. För den som inte heller bara vill dansa finner vi fina avskedslåten Den sista sången, som känns som något av en blinkning till hans superhit En säng av rosor. Den kommer säkerligen gå varmt i stugorna i höst. NÅGRA TÅRAR PÅ dansgolvet blir det inte den här gången, men Darin levererar återigen ett välproducerat album med En annan jag. Jag är nästan helt säker på att det lär lyfta ännu mer live tack vara Darins artisteri. Men nog saknar jag ändå det där djupet han ville uppnå med projektet efter första lyssningen. HUGO GÖTHBERG