Nöjesnytt Växjö 1
Efter tre års stadig uppgång så exploderade allt
för Pontus Holmberg i våras. Efter sitt magnifika slutspel var han en av svensk hockeys mest omtalade spelare. Nu laddar Växjö Lakers stjärna för en ny säsong – och ett nytt guld. Pontus Holmbergs resa i Växjö Lakers är inget annat än en askungesaga. För tre år sedan kom han till klubben som en skadad division ett-spelare. I våras exploderade allt. Han vann SM-guld och utsågs till slutspelets mest värdefulle spelare. Han fick pris som årets forward i svensk hockey, blev uttagen i VM-truppen och skrev sedermera på ett NHL-kontrakt med anrika Toronto Maple Leafs. – Ja, det är lite galet hur fort det har gått, medger Pontus Holmberg och fyrar av ett stort leende. Det är tydligt att han trivs med tillvaron. – Jag har ingen riktigt bra förklaring själv till varför allt lossnade i våras, mer än att jag vetat att det där spelet finns inom mig någonstans. Det har gått framåt varje år i Växjö, och i slutspelet så hittade jag flytet. Allt studsade min väg. Det var bara att segla med, säger han. – Det har varit mycket uppmärksamhet efteråt men det är inget som jag har något emot. Det är en del av hockeylivet och går det bra blir det fokus och intervjuer. Det är bara att köpa. Genombrottet har inte kommit gratis och resan har varit guppig. Pontus Holmberg är ursprungligen från Västerås och det var i kvalet mot allsvenskan under våren 2018, när han redan var klar för Växjö Lakers, som oturen var framme. En fingerskada avslutade säsongen i förtid. Knappast optimalt att komma till Växjö, två steg upp i seriesystemet, som skadad. – Det var otur. En fingerskada som var svår, men jag kunde ändå köra en bra sommarträning. Det påverkade mig inte så mycket. Under tre år i Växjö Lakers har han hela tiden tagit kliv framåt utan att riktigt slå igenom. Men i vårens slutspel lossnade alltså allt. – Det var en okej säsong i grundserien ifjol men lite upp och ner. I slutspelet så bara släppte allt. Jag och min kedja fick in några mål, självförtroendet växte och det blev ett fantastiskt avslut på säsongen. Nu sitter 22-åringen med ett nysignerat avtal med Toronto Maple Leafs, men ska spela kvar i Sverige och Växjö Lakers i år. – Jag ville stanna ett år till och Toronto hade inga problem med det. Känns skönt. Tanken är att åka över efter säsongen, säger han. Det lyser i ögonen på Pontus Holmberg när han berättar om sin resa, tiden i Växjö Lakers och de ökade förväntningarna på honom själv. Han har alltid velat bli hockeyspelare och menar att han lever sin dröm. – Känner att det är bra med ett år till i Sverige för min del. Jag vet att förväntningarna skruvas upp i år men jag har också höga förväntningar på mig själv. Jag har höga ambitioner och då blir det också en viss press. Jag ser inte det som något negativt. Du har ett NHL-kontrakt, hur ser du på de stora pengarna i Nordamerika? – Jag vet att det är bra pengar där borta men det är inget jag tänker på. Det handlar bara om att utvecklas och bli så bra som möjligt som hockeyspelare. Det här en livsstil. Det gäller att hela tiden prestera och ha ett driv, annars blir det svårt att motivera sig. Det finns inte utrymme för att slappna av. Det går inte fokusera på pengar, då kan det bli jobbigt. Det är tydligt att Pontus Holmberg står kvar med fötterna på jorden trots alla framgångar. – Kom ju med till VM i våras och kände mig i bra form men fick inte spela så mycket. Det var en liten käftsmäll tillbaka, fick känna att jag har mycket kvar att jobba med och utveckla. Jag vill ta igen det den här säsongen. VM blev inte som jag eller någon förväntat sig. Jag får visa vad jag kan i Växjö i år. Jag har fått smaka på att vinna och vill vinna igen, säger han. – För hockeyspelare brukar det handla om att inte bli för hög när det går bra eller för låg när det går dåligt. Lättare sagt än gjort, men det handlar alltid om att göra grundjobbet, då kommer det andra av sig självt. Det gäller att inte tänka för mycket utan bara gå ut och köra. Pontus Holmberg har under två säsonger bildat kedja med Fredrik Karlström och Marcus Sylvegård. Tre spelare som alla varit unga och strävat uppåt. – Vi tre klickade direkt. Visste var vi hade varandra och vi fick till slut betalt för att vi alltid jobbade klart defensiven i första hand. Vi gav trygghet till varandra. Nu är vapendragarna borta och Pontus tvingas till nya lekkamrater på isen. Inledningsvis ser det ut att bli Andrew Calof och Olle Lycksell. – Jag kommer sakna Fredrik och Marcus, men tycker det är kul att spela med nya spelare också. Det är lätt att fastna i gamla mönster. Att spela med andra spelare kan ge nya infallsvinklar och idéer. Jag ser bara fram emot den nya utmaningen. Men resan de senaste åren handlar inte bara om passningar och skott innanför sargen, utan också en resa som människa. Han var bara 19 år när han flyttade från Västerås och tryggheten hemma hos familjen för att bo själv i Växjö. – Det har varit en omställning. Maten kommer inte serverad av sig själv till bordet, om man säger så. Jag har fått lära mig mycket och har vuxit som person, säger han. – Sedan har det blivit mycket hämtmat, det får jag erkänna. Vad bjuder du på om du har några grabbar från laget hemma? – Det händer inte, haha. Jag lagar inte mat till folk. Så mycket kan jag inte. Det får väl bli köttbullar och makaroner i så fall. Var gör du om tio år? – Då spelar jag förhoppningsvis fortfarande hockey. Gärna i NHL. I TEXT: JONAS GUSTAVSSON