Sten Omslag
Sten Innehåll nr 1 2018
Sten Ledare: Trender som talar för stenen
Sten Kort & gott: Evig eld i Göteborg, vassa vaser
, Örkeneds minnesmärke
Sten Stenbrottet: Kappelshamn
Sten Intervju: Jelena Runqvist
Sten Årets sten: Grå Bohus
Sten Porträttet: Jonas Bohlin
PORTRÄTTET JONAS BOHLIN J onas Bohlin har bråttom
. – Jag kommer till Tårtan mellan 10.00 och 10.50. Skarpt läge, inte ens en timme. Sveriges mest kände formgivare och inredningsarkitekt kommer ändå släntrande lite pojkaktigt utan jacka till kaféet, några minuter från hans hem på Södermal i Stockholm. Fiket ligger i den lokal där den kultiga tv-serien Tårtan spelades in 1972. Bryggkaffe och ostmacka, allt verkar lugnt, en stilla förmiddag. – Är det bråda dagar? Man kunde vänta sig ett flåsigt svar med en radda storskaliga uppdrag, styrelsemöten, krögare, arkitekter och producenter, men brådskan är mer akut än så. – Det är ju finalen klockan 11, sprintstafetten. Jag är barnsligt förtjust i skidåkning, det är det enda jag följer. Ah, vinter-OS. Jonas Bohlin är nybliven pensionär, men i lekfullt läge. – Numera kan jag unna mig vissa saker som jag inte har kunnat under 40 år. Svårt att tänka sig honom på sofflocket. Under de senaste åren har han skapat inredningar och miljöer till några av de bästa krogarna i Stockholm; Luzette på Centralstationen, Taverna Brillo på Stureplan och senast Brasserie Colline på Söder: alltihop bohlinska storverk med egensinniga tillägg som att graffitiartisten NUG dekorerade väggen på Brillo. Inredningarna gränsar till konstinstallationer, men är ändå främst trivsamt funktionella för alla typer av möten och människor: affärsluncher, vita-duken-kvällar, en blå timmen-öl, en kaffe på väg till tåget. Något slags avslut har ändå pågått. Två stora utställningar, Nio episoder på Vandalorum i Värnamo 2017, och Inside på Konst akademien i vintras – en utställning om inredningsarkitektur som han delade med Åke Axelsson och Mats Theselius – har i konstnärlig form samlat Bohlins insatser genom åren ända sedan tidigt 1980-tal. Det var inga Best of Bohlin-shower, utan installationer om hans värld, hans tankar och historia, uttryckta i möbler, konstverk, ljud, idéer, allt hängde ihop som en väv om Jonas Bohlin. På väggen i salen på Konstakademien satt bland annat den krokiteckning av en deformerad tyngdlyftare, som Bohlin sökte med till Konsthögskolan 1981. Han kom inte in. – Nu var det min revansch att hänga upp den där teckningen, skrattar han, som sedan 21 år är ledamot av Konstakademien. Han lät också gjuta gips runt sin liggande, nakna kropp och visade avtrycket som en skulptur. De flesta möbelformgivare skulle knappast presentera sig på det viset, som ett tomrum. Det är Jonas Bohlin som gjutform, redo för nytt innehåll. Nu hägrar ett nytt, kanske lite långsammare, livsäventyr. – Jag är ute efter att ge mig en möjlighet till något annat, något nytt och oväntat. Jag har hållit på med mitt arbete, mer eller mindre varenda dag ända sedan jag gick Konstfack. Jag har trivts, det är det jag har velat och kunnat, men jag blir inte lyckligare av att fortsätta på samma väg. Jag vill hitta andra stigar. Förväntan och frihetskänslor lyser i ögonen på honom. – Jag vill ta hand om mig själv, vara mer med mina vänner. Jag vill resa, som jag inte har gjort så mycket. Sedan vill jag lära mig spela piano. Pling, där satt den, en önskedröm realiserad. Vi bär nog alla på dem, kanske i skymundan, och när någon annan gör slag i saken är det imponerande. I vår ska han börja ta pianolektioner. – Jag ska vika tre timmar om dagen, sex dagar i veckan. 18 ”Naturligtvis, som den rastlösa själ jag är, kommer jag att skapa saker. Men det kan bli bilder, träpinnar, texter, musik, vad som helst.” Inga halvmesyrer i Bohlins värld. Han har köpt en flygel, en Yamaha. Det är härligt med dessa tvära, vågade kast. Nu sätter han sig som en total nybörjare inför ett instrument som är en hel värld av traditioner. Bohlins ska möta denna respektingivande musikmöbel, oftast svartblänkande, pampig som instrumentens frack, och som knappt har förändrats sedan mitten av 1800-talet. Man undrar om han kan undgå att utmanas av flygelns ikoniska form. Den danske ljusfilosofen Poul Henningsen, PH-lampans fader, ville förnya flygeln redan 1930 och skapade en art deco-liknande uppenbarelse med genomskinlig kropp, svängda aluminiumben och lädersidor. Henningsen såg den som ett instrument, en släkting till radion eller telefonen. Jonas Bohlin är en praktiker, han göt själv sits och rygg och böjde stålbenen på sin berömda betongstol Concrete. – Av de konstformer som jag känner till är musiken den mest berörande. Nu vill han lära sig instrumentet, ett redskap att uttrycka sig med. Kanske får vi uppleva Jonas Bohlin som kompositör? – Jag har inga andra nya uppdrag och har sagt nej till massor. Naturligtvis, som den rastlösa själ jag är, kommer jag att skapa saker. Men det kan bli bilder, träpinnar, texter, musik, vad som helst. Jag vill göra något som ingen förstår vad det är, ler han finurligt över kaffekoppen. – Koféser, skrattar han sedan och syftar på de tingestar som definierades på 1940-talet av författaren Birger Vikström. En kofés är ett föremål som får se ut hur som helst, men inte får likna något annat. Abstrakt skulptur, ”fri form” kan man kalla det. Friheten i skapandet är det viktigaste och svåraste. – Det känns mysigt att gå in på okänd mark, som att stiga på en mjuk mossa som du inte vet om den är sank eller inte. Man går försiktigt fram och upptäcker nya saker, både runt omkring, men framför allt om sig själv. Det kan jag tycka att jag är värd, nu när jag har fyllt 65. Kanske blir det någon utställning utomlands, men då mest ur Bohlins konstnärliga bibliotek. Han har också starka idéer om en behovet av en nationell kulturskola, ”fyra timmar kulturämne i veckan från klass ett”, som han är övertygad om skulle förändra samhället från grunden till det bättre. Detta fick kulturminister Alice Bah Kuhnke höra vid invigningen av Inside-utställningen i vintras. Kanske sådde Jonas Bohlin ett frö till något nytt? E n kort resumé. Jonas Bohlin växte upp som en passionerad seglare, från tioårsåldern var segling allt. Två ämnen var kul i skolan: svenska och bild, men han kom bara in på fyraårig teknisk linje. – Jag var ingen slarver, jag kom till skolan, men tankarna var
Sten Projekt: Nationalmuseum
Sten Innovation: Per Söderberg
Sten Projekt: The Steam Hotel
Sten Trend: Kökstrenden lyfter stenen
Sten Nyhet: SGU & kulturmiljö
Sten Krönika: Åsa Drougge
Sten Småsten: Falsk skiffer, grönare Kolmårdsmarmo
r, BEUM-kurs
Sten Fråga Kurt & Kai: Varför sågas kantsten?
Sten Marknaden