Kingsize 1
Simon Superti är en av Sveriges mest intressanta
och karismatiska musiker. De som träffat honom som hastigast skulle förmodligen beskriva honom som stökig, självsäker och högljudd. Inget av det är osant – Simon har trots allt sina rötter från Italien - men har man spenderat ett par timmar med honom så vet man att det bara är halva sanningen. Simon Superti är stökig, men på ett städat sätt. Han är självsäker, men alltid ödmjuk. Han är högljudd, men överröstar ingen. Jag är mer Cornelis och Nationalteatern än gangsterrappare. Han är en kille från gatan som tagit sig till den svenska musikeliten, men han glömmer aldrig var han kom ifrån. Tvärtom utgör det hans grund, som tillsammans med personerna som medverkat till den - vissa av dem kvar vid hans sida än idag, vissa av dom inte - agerar kompass i ett liv som varit hackigt, hotfullt, snabbt och ofta mörkt. Men har man hjärtat på rätt ställe och jobbar hårt så kommer man ofta till rätt plats vid rätt tidpunkt. Den platsen har Simon Superti kommit till nu. Det finns mycket att skriva och säga om den 35-åriga producenten, låtskrivaren, sångaren och rapparen. Men låt oss börja där många av de nya lyssnarna har tagit vid: med titelspåret och den första singeln från hans kommande skiva, ”Hemlisar”. – Jag gjorde ”Hemlisar” för tre år sen tillsammans med min gode vän Joel Hjälte, som jag också gjort en låt om. Jag var trött på att göra gangsterrap och prodda hiphop, där och då. Så han började lira dom här ackorden och det ledde till att jag började snacka om att såna som jag, ODZ och Ivory är mer Cornelis och Nationalteatern än vi är gangsterrappare. Dom för 40 år sen, var ju vi! Dom var någonstans mitt emellan, dom funkade bland svenska folket men dom var ju i rännstenen, så att säga. Om Victor Leksell är hela vägen ut dit och gangsterrap är hela vägen ut dit så ligger vi någonstans i mitten, menar han och håller upp sina armar brett isär. Idén föddes redan för tre år sedan. Ja, faktum är låten gjordes redan för tre år sedan. Simon berättar vidare varför ”Hemlisar” släpps nu och inte då. En snöplig händelse där en av rapparna i ODZ spillde vatten över hans nya dator, vilket resulterade i att låten fick göras om från scratch långt senare. Och kanske var det så det var menat att bli. För detta ledde också till deras gemensamma album ”Ett Gäng Getter” med Ivory - som de i början av året prydde omslaget för Kingsize med - ”SKORPIONERNA” med Superti och MIVAS och den goda vänskap de format på vägen. På ”Hemlisar” hör vi Simon som vi aldrig har gjort förut. Låten fungerar som en slags homage till Cornelis Vreeswijk och det är ingen överdrift att säga att det hörs när man lyssnar på den. Syftet var att ta vistraditionen, som i sig gränsar till hiphopgrenren på många sätt, och göra mörka historier från förorten i ett format som är mottagligt för en större publik. Så skulle det också bli. Låten passerade snabbt en miljon streams, syntes överallt på sociala medier och har spelats frekvent i P3. Att det var något han ville göra var han säker på, men att det skulle tas emot så bra var inget han räknade med. – Genre-grejen är som bortblåst för mig. Totalt. Jag vill inte ens höra om det. För vi kan göra vad vi vill. Att ”Hemlisar” gick så bra så snabbt var inte alls något jag förväntade mig. Nu kan jag ju säga att jag förväntade mig att den skulle gå skit. Haha! Men det är min första egna låt på topplistan. Det bådar gott för att jag kan göra det här som artist. Och en artist är han. För även om han mestadels gjort sig känd som producent och till viss mån rappare, finns det också en sångröst som får ta plats på skivan. Han använder den kanske inte på det sätt som Frank Ocean elegant framför sin känslosamma musik, eller hur Drake tagit över världen med sin rapsång – utan snarare på sitt helt egna sätt. Ett sätt som passar honom. – Jag brast ut det när jag gjorde ”Hemlisar”, att ”det här kan jag göra hur full och hes jag än är!”, haha. Rappa är skitsvårt, speciellt när man är full och hes, men sjunga så här? Det kan jag alltid bröla ur mig. Om det är det mest naturliga sättet att sjunga, då är det kanske det här jag borde göra. På ”Hemlisar” lyser mycket av Simon Supertis personlighet igenom. Det är pompöst och svulstigt med en lättsam underton, men i grunden finns ett allvar och en vision. Precis som Cornelis använder han sig delvis av fiktiva karaktärer för att berätta om sin samtid och när han sammanfattar skivans syfte går det inte att låta bli att dra parallellen till just Cornelis och klassikern ”Brev från kolonien”. Eller i Simon Supertis fall: brev från gatan. – ”Hemlisar” handlar om att ta en hård hiphophistoria till en annan värld. Öppningsspåret på albumet är ett statement som också fungerar som en välbehövlig brygga mellan Simon Supertis två världar. Den han befunnit sig i de senaste 15 åren och den han nyss äntrat. För de som endast känner honom som den brölande Cornelisadepten på titelspåret fungerar ”Exakt som er” som en introduktion till vem han är och var han kommer ifrån. – Jag gjorde den låten för jag tänkte att fan, när dom tror att man bara är nån jävla trubadur eller att det går bra i popvärlden, då finns den här låten som en påminnelse om vem man är. För det är egentligen en hiphop-platta vi jobbar på. Har vi sagt. Även om det är massa sounds som inte är hiphop. Om du tar den här svartskallen och slänger in honom i ”the white world”, vad händer då? Det är typ det här. Men vi ska längre bak i Simon Supertis liv än tre år. På låten ”Knarkar och super”, som han själv ville döpa till ”Rädda mig”, hörs en refräng som spelades in redan för åtta år sedan. I en helt annan kontext, men precis samma känsla som idag. Om ”Hemlisar” och ”Stockholm” till stor del handlar om droger ur ett berättande samhällsperspektiv, med historier som baseras på karaktärer han mött och sett, så berör han här ämnet från ett personligt perspektiv. – Idag kan jag prata på ett annat sätt. Jag står upp för vem jag är, för det första. För det andra så måste nån säga det. Det är lätt för folk som träffat mig att tänka ”Simon är en sån där kille som festar”, men majoriteten av gångerna man går ut och är extra galen så är det för att man mår skit. För tre-fyra år sen när jag vann Grammis och hela hiphopsvängen hände så var det mycket så. Jag var alltid fucked up! Glad och trevlig säkert, men jag var alltid helt. Folk fick väl en bild av mig som en sån lirare ett tag, medan jag egentligen bara mådde skit. Det är väl det där med masken och clownen… man sätter på sig den och låtsas som att allt är bra. Det är väl det den här låten handlar om egentligen. Vad har du för personlig relation till droger? – Jag har växt upp runt det. Jag har sett droger sen jag var liten. Jag har rökt weed i hela mitt liv. Det är min ADHDmedicin skulle jag väl säga. Officiellt så röker jag inte i Sverige längre, för det är olagligt här, säger han och ler. – Men alla jag känner har någon form av missbruksproblematik. Jag menar skiten slutar ju inte, Stockholm är typ norra Europas knarkigaste stad. Så NR 6, 2022 | KINGSIZE MAGAZINE 33 WWW.KINGSIZEMAG.SE