Svensk Golf 1
på GOLFMISSION. Rätt klubbor ska hamna i rätt hän
der när Hempa Lundqvist återvänder till Elfenbenskusten– för att främst sprida spelet vidare hos landets yngre generation. fanns också ett stort behov av utrustning. Jag lovade dem tiotusen bollar och klubbor samt att skaffa fram en del bagar och skor. Det är saker som finns i alla garderober och förråd. Den första efterlysningen av överbliven golfutrustning kablades ut via sociala medier. Några artiklar i lokalpress och på Svensk Golfs webbsajt senare strömmade hundratals mail per dag in till Hempa. Alla dessa har fått ett personligt svar samt noterats i egna anteckningar för att kunna planeras in i de upphämtningsrutter som Hempa, med assistans av pro-kollegan Krister Andersson i Borås, genomfört. – De senaste två dagarna har jag kört 190 mil med släpvagnen. Och det går inte så fort. Nere i Falsterbo fick jag pumpa däcken till tre kilos tryck för att jag trodde att fjädringen inte skulle hålla. Jag har också hyrt bussar och kört upp till Norrland och andra ställen. Men jag är inte klar ännu – varken söderut eller norrut. framöver i takt med den relativt starka tillväxt som landet nu upplever, efter att följdeffekterna från tidigare inbördeskrig och politisk turbulens börjat avta. – Men ska det hända något måste man börja med barnen. Därför kallade jag på en 25–30 ungar som lekte utanför banan och gjorde ett hål i staketet så att de kunde komma in. De var glada som solar när de fick klubbor i händerna. Vi tog fram alla rangebollar, vilket var 500 vanliga bollar målade med nagellack. Mitt i allting stod en liten sjuårig flicka med en Browning järnfyra i händerna och frågade på franska om jag kunde lära henne att spela golf. Javisst, svarade jag. Men inte med den klubban. Det där är ju som tyngdlyftning för dig, berättar Hempa. Henrik Lundqvist NågoNstaNs vid deNNa brytpunkt stod det klart för honom att han verkligen skulle kunna göra skillnad för golfen i Elfenbenskusten. Men då främst genom att flytta fokus från att bygga världsspelare till att utveckla spelet generellt i landet. – Jag kan ge dem en struktur i undervisningen av hur man lär ut golf. Men det ” DE SENASTE TVÅ DAGARNA HAR JAG KöRT 190 mil mED SläpVAGNEN. ocH DET GåR iNTE Så foRT.” eNligt deN prelimiNära tidsplanen ska klubborna nå fram till Elfenbenskusten i början av 2016. Då tar nästa del av Hempas arbete vid. Att hitta en struktur för att utrustningen distribueras ut till rätt personer samtidigt som ett antal personer måste utbildas för att i sin tur kunna lära ut spelet till klubbornas nya ägare. – Med hjälp av organisationen STL, vilket är deras motsvarighet till scouterna, ska klubborna främst spridas ut till skolor. Där ska de få prova golf som vilken sport som helst och se att det inte bara är något för de rika. Men det blir en utmaning att hitta ledare som kan komma till en skola och visa hur klubban ska greppas. Att bygga upp allt det här till en välfungerande struktur kommer att ta fem till sex år. Och jag har tänkt att själv jobba fem till tio år med projektet. För jag ska se till att det funkar. På Arlandastad går vi upp till klubbhuset och hämtar fler klubbor som kommit in, för att packa in dem med de övriga i huset vid rangen. Samtidigt piper Hempas telefon med jämna mellanrum. Det är fler mail och meddelanden från folk som vill skänka klubbor. Han kommer troligen att svara på dem tidigt nästa dag, innan släpkärran åter rullas ut på motorvägens asfalt. – Det är fantastiskt att kunna ge tillbaka något till golfen, som jag själv fått så mycket av. Kan jag på något sätt bidra till att den förste ivorianen hamnar på touren med ett ordentligt kort, genom att han bakåt i tiden fått prova golf i skolan, vore det hur stort som helst för mig. Men bara att få vara med och bidra till att skapa fler golfare i världen gör mig varm inombords. • SVENSK GOLF | 1 2016 69