STT 1
4 STT Vecka 23 onsdag 4 juni 2014 SJUHÄRAD PARTIL
LE LARS JOSEFSSON Född i Örsås. Efter flera decennier som lärare har han gett ut ett antal böcker, senaste ”Byn som försvann” kommer i juni. Lars finns även på larsjosefssonordar.dinstudio.se Solen kysser oss alla En gång i tiden lekte jag med mina kusiner i Tosthult i Ambjörnarp. Även under sommarhalvåret var det tidig hemgång för morbror Uno gick och la sig vid åttasnåret. Han stod nämligen upp redan klockan fyra. Detta var kossornas rytm och blev härmed till hans vana. Uno var bokstavligt talat uppe med tuppen – eller snarare med solen. I min nutida storstadsomgivning verkar det tvärtom vara rimligt och rätt att ge sig ut i nöjesvimlet efter midnatt. Mina bondpojksnedärvda vanor har nättopp blivit till en historia som tisslande förs vidare: ”Jo, det är faktiskt sant! Helst går han och lägger sig vid tio och vaknar vid halvsex snåret. Och inte ligger han och drar sig – fastän han är pensionär!” EU:s vinglande sommartid Ibland får jag för mig att vi mobbar solen. D-vitaminerna köper vi på burk och solbrännan inhandlar vi i solariet. Inte ens klockslaget bestäms längre av vår stjärna. Här gäller istället EU:s vinglande sommartid. Den som vill få oss att spendera dyra kronor och euron under den extra skymningstimmen. Annat var det förr: I hela femton års tid kämpade Sveriges politiska grädda med frågan huruvida Stockholms soltid eller Göteborgs soltid skulle gälla. Det skiljer nämligen 24 solminuter. Detta blev krångligt när tågen började rulla. Under en period använde sig järnvägens klockor därför av dubbla minutvisare! Jo, detta är faktiskt sant. Lika sant som att jag helst kryper till kojs vid tiotiden om aftonen och att mina ur under årtionden aldrig ställdes om till sommartid… Minnen från solförmörkelse Ännu fascineras jag av månens faser och mina få norrskensnätter är bokstavligt talat elektrifierade. Natten när pappa väckte mig för att visa den väldiga kometsvansen glömmer jag aldrig och onsdagen den 30 juni 1954 är inristad i mitt minneskabinett: när jag stod på lagårdsbacken med mitt hemmasotade skyddsglas; när vår stjärna försvann i en total solförmörkelse; när ardennerhästen Balder tosig rusade runt i sin hage. Och ännu efter trettio långa år kan jag peka ut den odlingslycka där jag för allra första gången såg Saturnus ringar genom min fågelkikare. För bortom stormarknaderna och galleriorna är väl detta den eviga sanningen: kosmos är alltings ursprung och ingenting annat än solen kysser oss till liv. Även om vi råkar blunda och timman blivit sen... LARS JOSEFSSON Ung präst från Swaziland gästar Kinds pastorat KALV Det dukas för samkväm i Kalvs församlingshem. Kvällens gäst heter Sebenele Dlamini, en ung präst från vänstiftet i Swaziland, på besök i Kinds pastorat. Swaziland är ett litet kungadöme i sydöstra Afrika, som i syd, väst och norr gränsar till Sydafrika och i öst till Mocambique. Lutherska kyrkan i Swaziland är en del av det vänstift som Göteborgs stift sedan länge har i södra Afrika. – Tanken är att vi ska stötta, inspirera och lära av varandra. Det är alltså inget ekonomiskt projekt, säger Inger Lindberg, som är aktiv i Svenska kyrkans internationella arbete och som också själv besökt Swaziland. – Det är ett kungadöme, ingen demokrati, mycket fattigt och ett land med mycket tuffa utmaningar framför sig, inte minst när det gäller aids. Sebenele Dlamini har hunnit vara i Sverige i två veckor och bor just nu hos diakon Kristina Redegard och hennes familj i Kalv. – Mitt besök i Sverige har hittills varit mycket intressant, men intensivt, säger hon. Ibland får jag för mig att vi mobbar solen. Sebenele har arbetat som präst i drygt ett år. – Min kallelse fick jag redan som 16-åring, men jag arbetade på fabrik i fem år innan jag fick möjlighet att börja på min utbildning. Några svårigheter för en kvinna att utbilda sig till präst finns inte i Swaziland, men på landsbygden finns det en del skepsism kvar, berättar Sebenele. – Men jag har haft tur, där jag arbetar har det funnits en kvinnlig präst före mig. Om sina intryck av Sverige så här långt, säger hon: – Sverige är mycket vackert, men i Göteborg var det jäktigt och stressigt. Så ler hon lite urskuldande innan hon fortsätter: – Och så är ni väldigt individualistiska här. Som exempel nämner hon sina erfarenheter från spårvagnarna. – Om det finns en ledig plats bredvid någon, sätter ni er inte där, utan för er själva och tar fram era mobiler. Hos oss sitter vi tillsammans och pratar. Annat som förvånat henne är hur korta gudstjänsterna är och hur glest det är i kyrkbänkarna under gudstjänsten. – Hos oss är gudstjänsten två timHos oss sitter vi tillsammans och pratar. SEBENELE DLAMINI Sebenele Dlamini omgiven av några av sina vänner i Kalv, fr v Susanne Kviborn, Katarina Redegard, Christina Söhrman, Lars Redegard, Annika Lindman och Inger Lindberg. FOTO: VIAVINGA mar, ibland längre, med mycket folk. I en kyrka jag besökte här var det dop efter högmässan och då kom det mera människor än under själva mässan. Själv längtar jag till söndagarna. På frågan vad hon tror att hon kommer att ta med sig från Sverige, svarar hon: – Ert arbete med barn och ungdomar. Det har vi väldigt lite, men ni har så stora resurser jämfört med oss. Sebenele berättar att hennes kyrka arbetar mycket med träffar för kvinnor. – Vi har väldigt hög arbetslöshet och många män åker till Sydafrika för att arbeta. Men kvinnorna måste också försörja sig och barnen. På våra träffar får de handarbeta och kyrkan hjälper till att sälja det de gjort. Sebenele är också väldigt glad för sin resa till Sverige och för samarbetet med Göteborgs stift. – Det betyder väldigt mycket och är ett privilegium att få ha ett sådant samarbete. Vi vidgar våra vyer och får uppleva att vi har både likheter och skillnader. Jag hoppas samarbetet kommer att fortsätta länge. Att glädjen över samarbetet är ömsesidig, kan Inger intyga. – Vårt samarbete visar att kyrkan är världsvid och ingår i ett större sammanhang, där vi får dela varandras liv, hjälpa och stötta. Att träffas så här rent fysiskt, gör samarbetet mera verkligt, gör att det blir lättare att tänka på och känna för varandra. Visar att vi alla tillhör samma mänsklighet. ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com Dr Johnnie Hurtig Telefontid måndag–onsdag 7.50–8.20 12.00–12.30 Vi hyr ut grävmaskiner, mobilkranar och hjullastare 0771-17 74 30 www.lbc-boras.se Tfn: 0325-62 50 71 Det finns lediga tider. Landstingets taxor och frikort gäller. Leg. Sjukgymnast Trine-Lise Gården Spec. Smärta & Psykosomatik Tidsbeställning: 0705-11 90 87 0325-62 53 95 Pris 600 kr./60 min.