Maskinentreprenören 1
TEKNIK REPORTAGET www.maskinentreprenoren.se ”Las
s efter lass flyttas mellan de olika högarna. Det måste bli rätt blandning som hamnar i fickan till anrikningsverket.” J oakim Synnermo fyller tjugotonsskopan, lyfter försiktigt och backar sin Volvo L350F några meter innan han mjukt börjar färden uppför backen mot den stora lastningsfickan. Han är en av fem förare av maskinen som dygnet runt, året runt, matar Zinkgruvans anrikningsverk med malm direkt från gruvlaven. – Vi måste hela tiden se till att fickan är full. Anrikningsverket får inte bli utan malm, berättar han. Fikapausen blir en snabb slurk ur drickaflaskan under ett kort stopp. Sen rullar hjullastaren igen. Det är nu drygt två år sedan som Zinkgruvan Mining och dess ägare Lundin Mining fattade beslut om att investera cirka 140 miljoner kronor för att öka kapaciteten med bibehållen arbetsstyrka. En ny kvarnhall byggdes och anrikningsverket förstärktes med ännu en kvarn som köptes begagnad från Bolidens gruva i Garpenberg. Den ökade kvarnkapaciteten och ett minskat behov av förkrossning innebar en kapacitetsökning med 100 000 ton eller tio procent. Den nya anläggningen togs i drift före sommaren 2017. – Vi byggde bort en flaskhals, berättar Monika Andersson som är kommunikatör vid företaget. Och det märker Joakim Synnermo av varenda dag på jobbet. Han är lugn som en filbunke och hanterar maskinen med mjuka rörelser, men det går undan. Lass efter lass flyttas mellan de olika högarna. Det måste bli rätt blandning som hamnar i fickan till anrikningsverket. – Just nu lastar jag zink- och blymalm. 60 Maskinentreprenören De är lite olika i färgen och det hjälper när jag ska blanda rätt. Sen måste det vara rätt storlek på materialet också. Jag har lagt lite stora stenar längst ner, de blandar jag i om det behövs. Kvarnen behöver stora stenar för att mala bra. Joakim får hela tiden telefonsamtal nerifrån gruvan som berättar om vilket material som är på väg upp och från verket om vilket material de behöver. Arbetsplatsen liknar på många sätt en bergtäkt. Här ligger stora högar av olika typer av material. Längst bort hamnar kopparmalmen. Den utgör bara en mindre del av gruvans produktion och körs endast vid speciella tillfällen, så kallade kampanjer. Den stora skillnaden jämfört med en vanlig bergtäkt är var materialet kommer ifrån. I ena kanten av området reser sig ett högt, fyrkantigt torn prytt med företagsemblemet, en jättelik femuddig stjärna. Det är gruvlaven, eller P2, som den heter just i Zinkgruvan. I tornet sitter gruvspelet med sina motvikter och hissar malm nerifrån det 850 meter djupa gruvschaktet. Malmen förkrossas redan nere i gruvan för att bli lättare att hantera och lastas i en så kallad skip som rymmer tjugo ton. Var fjärde minut åker en fullastad skip upp genom laven. Uppe vid markytan lastas malmen på transportband, som för den vidare till Joakims domäner. – Just nu hinner gruvan precis nätt och jämt med i takten, berättar Joakim, men det ska tydligen bli mer material lite senare. All verksamhet är noga avvägd för att de olika processerna ska flyta smidigt.