Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10 • Man kan bli biten av att spe
la golf. • Man kan bli biten av att resa ut i stora värl- den för att spela golf. • Man kan till slut bli som vår golfande vän Harry i det här resebrevet. Så här k-a-n livet för en golfresenär gestalta Bakom skrivmaskinen har en van golfresenär suttit: Göran Zachrisson. Brev från en golf resa Kära Greta. Just nu börjar sprinkelsystemet sin dans över banan. Det är ett helautomatiskt system som kostat 2 miljoner att bygga och man be- höver bara trycka på en knapp. Sedan sprutar det. Solen försvinner bakom några öar längre ut och det glittrar rätt så bra om strandkanten och den automatiska bevattningen. När jag sitter här inser jag en hel del. Det gör man lätt i skymningen när det är varmt, när man tar en öl och låter dagens 36 hål sippra ur krop- pen. Det tar lite tid för jag treput- tade de fyra sista greenerna och förlorade en middag till en ame- rikan. Jag hoppas att du har det bra och att barnen klarar sig bra i sko- lan. Jag hoppas också att du har betalat räkningen till George på klubben. Jag tog ut ett nytt set Nicoll Royale innan jag for och ha- de tyvärr ingen växel på mig. George är alltid mån om att få be- talt. Det gläder mig också att du fått ett arbete så att du kan bo kvar. Huset är trevligt och läget är det inget fel på. Fast gräsmattorna kan vara ett problem. Enklast vore att asfaltera dom och måla lite grönt och blommor. På vintern kunde barnen åka skridskor på dom. Det är lustigt med is. Här finns det bara is i små kuber som man har i glasen. Och jag försökte förklara för en caddie vad skrid- skor var för något, men han trodde jag drev med honom så han gav mig fel linje på 8:e green. Jag låg 4 meter från hål och treputtade! Great Habour Key Annars mår jag utmärkt. Jag är nu på en ö som heter Great Har- bour Key inte långt från Grand Ba- hamas. Min golfresa blev lite läng- re än vad jag planerat från början. Och ni kanske har undrat vad jag haft för mig de här månaderna. Ja, du behöver inte ängslas. Jag ring- de från Costa Smeralda. Där har Trent Jones ritat en bana. Fantas- tisk. Men den ligger vid havet och kostar bollar. Från Smeralda ring- de jag till jobbet och sa att jag tänkte vidga mina vyer och sa upp mig. "Du är inte klok", sa Holger på personalavdelningen. Och jag hör- de i telefon att han såg ut som en fisk. En mört. Holger har alltid dra- git in kinderna och format munnen till ett O när han känt sig osäker. "Det har du aldrig varit", sa jag. Holger började kippa efter luft. Som en fisk. Då la jag på luren. Och samma eftermiddag gjorde jag par på det långa par-4-hålet ut- med klipporna. Och där ser man vad det betyder att slippa problem och sammanträden. Penina Ekonomiskt klarar jag mig fint. Jag lever fortfarande på mina Por- tugal-pengar. Jag var i Portugal också. På en plats som heter Pe- nina. 36 hål. Henry Cotton, han som en gång spelade i British Open på 65 och efter det gjorde dom en golfboll som heter Dunlop 65. På Sandwich spelade han. Där var jag också som hastigast och bodde på Guildford Hotel och spe- lade Deal, Royal Cinque Port, Prin- ces och St Georges. Cotton har i alla fall ritat Penina och därför bor han mycket flott invid banan med sin Toots. Hans fru. På Penina träffade jag ett gäng från Miami. De hade alla italienska namn och en av dom var visst släkt med Al Capone. De var jätte- mysiga och vi spelade deras Nas- sau. Ett bet på första 9, ett på andra och ett på matchen och så fort man är 2 ner har man rätt att avsluta det bet'et och börja ett nytt. Man "pressar". Fast då är det dubbelt. Och så gäller bingle, bangle och bungle. Först på green, närmast hål och först i hål, alltså. Jag begrep egentligen inte så mycket. Jag bara nickade och höll med. Men jag toppade en järnnia i hål på det korta 13:e för birdie och då vann jag 2 000 dollars. Det fick jag veta efteråt men det var visst en förfärlig massa ackumule- rade bingles och pressar och jag vet inte vad. Och särskilt han som var släkt med Capone tittade konstigt på mig hela kvällen, så jag flög till England och bodde två veckor i Sandwich. Woodhall Spa Det är ingen kritik, men vi har nog aldrig ätit en vettig frukost till- sammans under våra 16 år som gifta. I England åt jag varje mor- gon en grapefrukt, en perfekt ägg- röra med några skivor knaprig bacon, rostat bröd, marmelad och te! Och direkt på morgonen väcks man med "morning tea". Mycket civiliserat. Och tänk så bra man spelade efteråt. Det är nog så att med en bastant frukost i magen, så orkar man inte översvinga, inte slå från toppen. Jag läste just i Golf lllustrated där Peter Doberei- ner tror att felet med de engelska proffsen är att de får fel frukost när de är utomlands. Fast Doberei- ner själv slår från toppen i alla lä- gen. Jag träffade honom på West Sussex (Pulbourough) på väg till London. West Sussex är en av de bästa parkbanor jag spelat på. Men då räknas inte Wentworth eller Sunningdale. Och kanske Woodhall Spa. Den ligger norrut inte långt från Immingham. Wood- hall Spa är som att spela i en ka- tedral. Tyst. Och med pampiga trädridåer. 8
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52