Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38 Sverige försvarade Europatitel
n vid inofficiella oldboys-VM i USA • Det svenska laget i Broadmoor samlat för flaggparad: från vänster Dan Åslund, Karlshamn, Gösta Jacobsson, Drottningholm, Gert Nyström, Helsingborg, och Len- nart Rydén, Södertälje. För att göra en tävling som World Senior Golf Championships full rättvisa i en artikel, skulle det behövas massor av utrymme. Därför tvingas jag att bara kortfattat hålla mig till det väsentligaste, utan att måla — för "måla" skulle jag verkligen vilja göra. Efter den svårspelade SM-tävlingen i Södertälje blev det slutligen bestämt att Lennart Rydén, Gert Nyström, Gösta Ja- cobsson och Dan Åslund skulle få upp- draget att försvara de blå/gula färgerna. Ett uppdrag som förpliktigade. Resan startade den 19 augusti och övernattning skedde i New York varpå vi fortsatte på eftermiddagen nästa dag till Colorado Springs via Denver. Ett gi- gantiskt åskväder saluterade vår ankomst men det drog undan lika snabbt som det kom. Väl installerade på eleganta Hotel Broadmoor, hade vi redan fått golfatmo- sfären nära inpå oss. Det vimlade av na- tionaliteter både med och utan klubbor, men alla med ett gemensamt — golf- emblem på sina klubbjackor. Det talades golf på engelska och tyska, på spanska och svenska, i en härlig röra. Efter den första nattens välbehövliga sömn steg vi upp till ett underbart som- marväder. Amerikansk frukost och därpå iväg till en första rond. Vid klubbhuset fick vi hyra en liten el-bil och så bar det av två och två till 1 :a tee. Där fick vi vår starttid och tack vare Gerts tidigare be- kantskap slapp vi vänta någon längre stund. Bana East, som är mera flack, spelade vi först. • Vilka greener. .. Vi märkte genast att den tunna luften hjälpte till att lyfta iväg bollarna (dom stora) väl så långt som hemma med den lilla. Men greenerna — 0'boy! Vilken rull. Ingen kan föreställa sig hur otroligt snabba greenerna var. En tvåmetersputt kunda rinna förbi hålet lika långt, ibland längre ändå. Och lutningen .. . om man bestämt sig för att det gällde svagt utför, blev man förvånad då man puttat och märkte att det i verkligheten var uppför. Otroligt, men sant! Nåväl, träningsspelet gick vidare och efter lunch fortsatte vi med en rond på West. Denna bana ligger högre än East och det kändes. Både Gert, Gösta och Lennart biev märkbart påverkade av den tunna luften och själv kände jag mig lite tröttare än vanligt. På kvällen var vi bjudna på party hos Porter Brinton, ge- neralsekreterare i organisationskommit- tén. Torsdag, ungefär samma rutin med frukost, spel på East, lunch och en pro- menad med några klubbor på West. Den första tävlingsdagen inleddes med slagspel över 18 hål med hcp. Vi gick 4-bollar med helt olika modersmål. Så- lunda fick jag själv göra mig förstådd på japanska, spanska och tyska. Ja, så svårt var det väl egentligen inte. För det mes- ta gick det bra på engelska. Det var bara i lite "laddade" situationer som språkförbistringen gav sig till känna. Det är inget tvivel om att det blev greenerna som blev stötestenen och den egentliga orsaken till att vi "misslycka- des" (om man skall tala om misslyckan- de) i att få individuella scorer på topp. Det var bara Gösta Jacobsson som lyc- kades något så när och han var slutli- gen den ende svensk, som kvalade in bland de 32 som gick till slutspel. Men vår jämnhet hjälpte laget nå 6:e plats i VM och tillika vinna Europatiteln. Att banan var svår visste vi ju redan men att det skulle vara så svårt att täv- lingsspela trodde nog ingen av oss. Men som jag tidigare sagt så var det på greenerna det avgjordes. Efter första dagens spel hade vi skra- pat ihop följande resultat: Gösta 75, Len- nart 77, Gert 78 och undertecknad 79. Alltså, inget att skryta över. Vi låg bland de 25-35 bästa. D Tog Europatiteln Andra dagen inleddes med lika fint väder, men det där riktiga spelet ville inte komma. Men vår främsta ambition var att spela för laget och där lyckades vi som sagt, på vår jämnhet. Ingen hade någon full- träff men heller inget misslyckande. Siff- rorna var: Lennart och Gert 75, under- tecknad 76 och Gösta 77. Det gjorde att vi till slut lyckades vinna europatiteln i lag före tyskarna som ett tag var oss tätt i hälarna. Så började matchspelet på måndagen. Gösta hade kvalat in i grupp 1 och vi övriga i grupp 2. Tyvärr spelades även dessa matcher med hcp, vilket gjorde att vi alla fick lämna flera slag till våra motspelare eftersom vi troligen stod lägst i hcp näst efter USA. Själv spe- lade jag mot en tysk, Lacinic, som jag fick ge 7 slag. Efter en misslyckad start med 5 ner efter 9 hål, fick jag tag i mat- chen. Främst kanske genom ett par bir- dies på 10:e och 12:e, varpå jag lycka- des avgöra på 19:e. Spännande så det förslog! Även Lennart vann på 19:e men vännen Gert fick ge sig för övermakten. Nästa dags match hade jag en austra- liensare, Kevin Allen, som också skulle bli bjuden på 7 slag. Han var för bra och vann med 7/6 — ren utklassning alltså. • Klarade vårt mål Vi blev alla utslagna och fick sedan spela i "beaten 8-flighten" i våra grup- per. Som helhet betraktat var dock årets upplaga av detta VM en stor succé och våra framgångar svarade gott mot de ställda kraven — att försvara europati- teln med en ny inteckning i vandrings- priset. Totalt ställde 28 nationer upp var- av 10 från Europa. Allt omkring tävlingarna var helt fan- tastiskt med partyn och sightseeing samt en stor grillfest uppe i Colorado-bergen. Genom Gerts kontakter blev vi invite- rade att se den jättelika isshow som just då pågick i det stadion, där Sverige en gång i tiden vann VM i ishockey. Jag vill tacka mina kamrater för ett aldrig svikande kamratskap och glatt hu- mör. Hoppas att vi även i framtiden får tillfälle att träffas och minnas och ge- mensamt vill vi i laget tacka förbundet och klubbarna för att vi fick förtroendet att försvara landets färger i ett land och en tävling som går utanpå allt annat vi upplevt. DAN ÅSLUND "junior i laget" 36
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52