STT 1
STT Vecka 28 onsdag 8 juli 2015 33 ”Välkända och
älskade Jubileumssamlingen i Sommarhemmet i Kuvarp hade temat Psalmer till glädje och tröst FOTO: PRIVAT psalmer fyllde kvällen.” Succé på sommarhemmet ÖLSREMMA 1943 fattade man ett beslut i Ölsremma ungdomsförening om att bygga ett sommarhem i Kuvarp. 1945 uppfördes första delan av sommarhemmet. I helgen var det jubileumssamling för att fira sommarhemmets 70-årsjubileum. Många eldsjälar hjälptes åt med både virke, arbete och penninggåvor när sommarehemmet byggdes, detta gjorde att man slapp ta något ur föreningens kassa till själva bygget. En tillbyggnad skedde 1950 vilket gjorde att man fick en mer rymlig samlingslokal, och den tidigare delen omdisponerades för serveringsutrymme. 70-årsjubileumet började med att Madeleine Persson, ordförande hälsade alla välkomna till denna jubileumssamling som hade temat: ”Psalmer till glädje och tröst”. Sång och musik framfördes av Hans Persson, Simon, Markus, Ulf och Benjamin Gabrielsson. Många välkända och älskade psalmer fyllde kvällen, och flera av dessa var som unisona psalmer. En kollekt till föreningens kassa togs upp, den inbringade 2 325 kronor. Pastor Jakob Svensson höll i kvällens andakt, och tackade till slut de medverkande för ett mycket fint program. Efteråt samlades man kring kaffeborden för att njuta av kaffe med dopp, tårta, glass och jordgubbar. Under kvällen hade den som ville möjlighet att titta på ett bildkollage och läsa lite historia om sommarhemmet. Madeleine delade med sig av lite tankar och minnen som hon hämtat från gamla protokoll och församlingens 100-års skrift. Birgitta Wigren, Ulricehamn passade också på att göra en hälsning från sommarhemmets invigning och dess första tid. Birgitta berättade att hon som 1-åring var med på sommarhemmets invigning. Sommarhemmet har genom alla åren varit till stor betydelse och tacksamhet för många människor som kommit hit på olika samlingar. Sommarhemmet har använts på olika sätt, både för hajk och spårningsplats för scouter, loppis, bröllopsfest och andra festligheter. Fler samlingar återstår, och säsongsfinalen blir den 22 augusti med Bröderna Brothers. Bernt, Kjell och Morgan med programmet ” Vi har en sång inom oss”. inskickat av MADELEINE PERSSON OCH HANS PERSSON Jag tror att jag kan säga att allt som jag skriver ”kommer från hjärtat”. Konstigt vore det väl annars? Men kanske somligt kommer mer från hjärtat än annat? Vad innebär då ”kommer från hjärtat”? Självfallet hänger hjärta och kärlek ihop. Åtminstone när jag skriver seriösa prosabetraktelser som handlar om människor och barndomsstigar som jag älskar. Kanske någon tycker att ”hjärta och smärta” är en bra rimkombination? Jag tycker inte det, även om jag till dels kan hålla med. Den associerar lätt till tavlan av det lilla barnet med en tår i ögat eller till gamla läsarsånger med vackra och medryckande melodier. Texterna till den typen av sånger gick inte heller av för hackor eller vad sägs om följande? ”I en sal på lasarettet, där de vita sängar står, låg en liten bröstsjuk flicka, blek och tärd med lockigt hår...” Sött och sentimentalt så att våra hjärtan smälter och medryckande melodier som är trallvänliga även för de mest omusikaliska. Underskattar vi sentimentalitet? Jag försöker att skilja mellan seriös sentimentalitet som bottnar i ett rikt och ärligt känsloliv och är underbar att uppleva och den ytliga, lite falska sentimentaliteten. Denna skapas ofta i samband med att en liten hund har blivit biten av en stor hund eller att en kattunge har räddats från att drunkna i en strid fors av en rådig brandman. Lyckad ölprovningsresa till Bredaryd ULRICEHAMN Torsdagen den 25 juni äntrade ett antal SFP:are från Ulricehamn en av Hallgrens bekväma bussar för färd mot det lilla samhället Bredaryd som ligger i ”gnosjöandans” Småland. Förutom tre kyrkor finns där ett litet ölbryggeri med tillhörande värdshus. Förutom en kort presentation av stället bjöds vi på en välkomstdrink bestående av ett holländsk jordgubbsöl, vilket var det första glaset i en ölprovning som sedan följdes av två belgiska ölsorter av hög kvalitet. Höjdpunkten på provningen blev en mustig pale ale som fått namnet ”Kärlek”, från det egna bryggeriet. Några prövade också ett smakrikt tysk alkoholfritt öl. Deeltagarna lät sig väl smaka av såväl öl som god mat. FOTO: KJELL ENGSTRÖM Under provningen blev vi serverade en otroligt god plankstek som bestod av småländsk oxfilé, friterad bearnaisesås, kantarellstuvning, gratinerat potatismos och rotfrukter. Vi fick sedan en intressant guidning i bryggeriet och ölutställningen som bestod av inte mindre än 6 000 ölflaskor från hela världen. Efter kaffet ställdes färden tillbaka mot Ulricehamn. Inskickat av KJELL ENGSTRÖM Rubriker som passar bra i detta sammanhang är ”Tillbaks till mattorna! Mattläggaren hemma igen efter 37 år i ökänt fängelse.” Eller: ” Femtiotvååringen frikänd – Tvärreds Nyheter berättar inifrån om hans gamla mammas kamp mot den dauriniska militärjuntan. Hela republiken i tårar.” ”Överklasslynglar sparkade bort tiggares pappmugg. Mynten försvann i brunnnen. Afton - Bladets reporter på plats slängde en hundralapp till den arme och tog en bild för löpet.” Möjligen kan det vara så att vi underskattar sentimentalitet? Försöker ta en dag i taget När jag var yngre och umgicks i litterära kotterier som gärna kallade sig intellektuella menade dessa att ordet sentimental var rena skällsordet. Den sortens snobberi växte jag snart ifrån gu´skelov. Men jag är fortfarande lätt allergisk mot det som jag kallar falsk sentimentalitet. Likaväl som jag vördar den sanna sentimentaliteten! Nå, vari består denna då? Jag rannsakar mig själv. Jag grunnar och grunnar. Jag måste utgå från mig själv. Min tid på jorden är inte utmätt, men den närmar sig rimligtvis slutet. Jag har fyllt åttiofyra aktningsvärda år och försöker att ta en dag i taget. Inte ett år i taget, det vore förmätet, men en dag eller ett par, det kan jag kosta på mig. Jag har erfarit hur fort det kan gå. Jag har till och med hört en läkare i vit rock tala om för mig att jag har promenerat på bron till dödsriket, men haft turen att vända i tid. Han sade också att ”hade jag inte haft gympadojjorna med gummisulor så hade jag aldrig vänt.” Så nära var det. Jag har flera gånger de senaste åren räddats till livet av fantastiska sjuksystrar och läkare på några stockholmssjukhus efter att ha drabbats av blodförgiftning och behandlats med antibiotika mot en liten mörk fläck som datortomografin hade upptäckt i ryggen. Syrrorna fann den och såg till att den försvann! Jag har hört ambulanspersonal säga ” vi bär upp honom så får vi se om han överlever”. Världens underbaraste Morgonen den 11 maj i år var jag på Sophiahemmet för blodprov. Världens underbaraste människa/läkare, Maria Jasinski, förstod att jag mådde dåligt och såg till att en ambulans körde mig till S:t Görans sjukhus där min vikt på en dryg vecka reducerades med tio kilo. Det var länge sedan jag mådde så bra som när jag kom hem efter den sjukhusvistelsen! Sentimenalitet? Jo, jag menar så här. Om jag berättar om dessa mina ”näradödenupplevelser” för personer som är bra lyssnare, så försöker jag att inte överdriva, jag berättar så gott jag kan utan att överdriva. (Se Hamlets tal till skådespelarna, scen 2, Act 2.) Men jag utesluter inte det sentimentala, det finns där naturligt därför att jag som sjuk framstår som svag, bräcklig, ynklig och detta berör lyssnaren på ett ”ärligt, sentimentalt” vis. Som skådespelare jobbar jag med känslor. Jag har lärt mig att skilja mellan falskt och äkta. Möjligen kommer jag att återkomma med ett kåseri om detta vida ämne. Tills dess vill jag berätta vad jag såg strax före min promenad tillbaks från dödsriket. ”Hela himlen ett stort vitt rum. Jag flög och såg vår gård som från ett luftskepp. Så såg jag mig själv underifrån. Jag flög nedanför mig själv. Allt var vitt och tyst.”. Varma sommarhälsningar från tillgivne Fredrik. Det var en gång... Tonåringarna Lill-Babs och Siw. Siw Malmkvist tillsammans med Lennart Hyland.