Hemma i HSB 1
nyligen, min gamla hade varit trasig så länge. Ja
g är ingen städperson, jag är nog lite lortig av mig, säger hon och skrattar. – Jag är inte perfektionist på det sättet, men vill ha det fint och mysigt. Piffat och fint är viktigare än kliniskt rent. Lyckan sitter inte i prylarna för Josefin. Inte heller i snygga märkeskläder eller dyra designmöbler. – Förr ville jag ha perfekta grejer, nu tänker jag mer i termer av energier. Det finns egentligen bara en sak hon värdesätter: Den uppstoppade falken som hennes far fick det året hon föddes. Nu vakar den över vardagsrummet från sin plats upp på bokskåpet. Relationen till pappan var inte enkel. – Min pappa var alkoholist, därför skildes mina föräldrar när jag var två år. Jag och mina två systrar har växt upp på Dalarö med mamma. Pappa har inte varit någon riktig pappa. Han försvann ju och söp i månader. Josefin var själv bara 10 år första gången hon drack, på skolavslutningen i fyran. – Mina äldre systrar började festa och jag ville vara lika cool som de. Jag hade ett mörker inom mig. Det var jobbigt att ha en pappa som kom och gick, han kom aldrig på min födelsedag, inte en enda gång. Sedan var min ena syster svårt sjuk under många år och det blev väldigt lite uppmärksamhet över till mig. Jag hade mycket oro och magont, men när jag drack fick jag en skön känsla. Det blev en bedövande bomull för själen och jag ville ha den känslan oftare, förklarar Josefin. I sexan började hon festa rejält och ”Min dvärpudel Moon hjälper mig att uppskatta små saker och att vara i nuet” Staplarna med modemagasin är ett minne från tiden då Josefin var moderedaktör och reste jorden runt på modemässor i New York, Paris och Milano. En ytlig värld hon valde att lämna: ”Det var inte mitt syfte i livet att rapportera om trender.” Det ljusa sovrummet är Josefins favoritplats hemma – hennes må bra-oas. Här samsas växter och doftljus med kristaller och favoritböcker. HEMMA I HSB 1.2019 21