AMES 1
LADUGÅRD 206 LINDA BERGQVIST TEXT: JOAKIM LÖWING
FOTO: BJÖRN LISINSKI ETT UTFLYKTSMÅL FÖR ALLA SMAKER När Staffan Linde planerade att öppna en restaurang på landsbygden utanför Vadstena möttes han av många skeptiska kommentarer. I somras firade Ladugård 206 20-årsjubileum – ett stort utflyktsmål som även har en ostbutik utöver det vanliga, en inredningsbutik, samt ett kafferosteri med kafé som drivs av familjen Isaksson. Staffan Linde är uppvuxen på Hufvudstad Gård, där hans pappa drev ett hönseri i 20-talet år – och lämnade över till sin son 1999. Men då med fokus på spannmål. – Med nya krav hade anläggningen blivit för omodern att bedriva ett hönseri i. När pappa gick i pension satsade jag därför på en renodlad spannmålsanläggning, berättar Staffan. Som den entreprenör han är, föddes tankar på att starta någon mer typ av verksamhet på gården – och då uppstod Ladugård 206. – Många var fundersamma och skeptiska till att jag valde att öppna just här, med tanke på att det ligger på landsbygden. De menade att det hade varit bättre mer centralt i Vadstena – som ju lockar många turister. Men jag tänkte att erbjuder man bara en bra och attraktiv verksamhet så kommer kunderna i vilket fall. Och det hade Staffan helt rätt i. I den mysiga ladugården intill familjen Lindes hus öppnades först ett kafé med lite annorlunda mackor – som tillagades efter kundernas önskemål. Något som blev en succé. Några år senare ändrades inriktningen till en restaurang med matigare rätter – och efter en jobbigare period visade det sig bli ett lyckodrag. – Vi var ganska tidigt ute i trenden att locka fler besökare ut till landsbygden och vi har genom åren fått höra väldigt mycket positivt om vår ladugård. Den är ju vårt andra hem och vi vill att även gästerna ska känna likadant. Det ska vara ett ställe där man vill hänga och 16 umgås med sin familj och sina polare – och har faktiskt hänt många gånger att folk sagt att de skulle vilja bo här, ler Staffan. Han arbetade som lantbrukare i totalt åtta år – varav fem parallellt med kaféet/restaurangen. – På den tiden var den bara öppen på sommartid och därför fungerade det rätt okej att kombinera. Men jag skulle ljuga om jag inte sa att det var väldigt slitigt och körigt ibland. Det kunde hända att det behövdes en kock till i restaurangen när jag var ute och körde på åkrarna. Eftersom jag är utbildad kock var det bara att hoppa av traktorn och byta om kläder (haha). Med åren har även en ostbutik och en inredningsbutik kommit till i samma lokaler. Den sistnämnda drivs av hans fru Sara – men hon är samtidigt lärare på hundra procent. – Sara planerar och är med och driver inredningsdelen framåt. Men den har vi hjälp med att sköta av hennes mamma, alltså min svärmor, och det upplägget går jättebra. Många tycker om att vi har allting på samma yta. Man kan säga att man sitter och äter i en inredningsbutik och att vi även har en del med ett mycket välsorterat ostsortiment. Det handlar om en tio meter lång och välspäckad fönsterdisk – där ungefär 150 olika ostsorter huserar. – Vi sticker inte bara ut när det gäller antalet sorter, utan också att vi har ett eget osthotell. Ett liknande sådant tror jag att vi till och med kan vara ensamma om i Sverige. Till det köper vi in ostar och lagrar, samt