STT 1
STT Vecka 48 onsdag 30 november 2016 27 TYCK TILL
REDAKTÖR: MARIA JOHANSSON · 0320-20 91 49 Skriv kort så ökar dina chanser till publicering. Texterna får vara högst 1 800 tecken, inklusive blanksteg. Vi förbehåller oss rätten att korta och redigera texten. Du får skriva under signatur, men namn, adress och telefonnummer måste alltid bifogas. Insändare som riktar sig mot en namngiven person måste dock undertecknas med namn. Manusstopp söndagar kl 12.00, mejla texten till insandare@stthuset.com Ge utrymme för mer gemenskap och trygghet åt barnen Föräldrar vill att deras barn ska få känna sig delaktiga i ett socialt sammanhang oavsett ålder. I Tranemo kommun finns inga lokaler för detta. I Tranemo kommun är vi många som vill visa våra barn hur man kan umgås, utvecklas och trivas tillsammans. Även vi vuxna vill ha möjlighet att träffa andra föräldrar och utbyta erfarenheter eller bara leka med våra barn. I kommunen är det mycket få tillfällen som ges till detta. Det finns: • Babycafé på biblioteket varannan fredag i cirka tre timmar. Barn 0-3 år träffas och sjunger, fikar med sin/sina föräldrar. • Minibio för barn från 3 år ordnas två gånger om året, också detta på biblioteket. Även ett par tillfällen för teater för de små har getts på biblioteket i Tranemo, även det uppskattat. • ”Kyrkis” anordnas av kyrkan och upplägget är ungefär detsamma som bibliotekets Babycafé, träffarna kan vara 1-2 ggr/vecka i två timmar. I övrigt är man hänvisad till lekplatsen intill hemmet. Med andra ord, om man inte har sitt barn på dagis så finns det mycket lite att göra i kommunen. Totalt finns det möjlighet att under cirka16 timmar/månad socialisera sitt barn och träffa andra. Då är över hälften av dessa timmar anordnade frivilligt av kyrkan. Detta räcker inte! Det måste skapas fler mötesplatser med möjlighet för barnen att träffa andra barn och för de vuxna att utbyta erfarenheter och leka med sina barn. Det finns flera skäl till att satsa på träffpunkter för faDet krävs inte mycket: En lokal, lite personal, leksaker och fikamöjligheter sedan gör besökarna resten. miljer. Exempelvis de nyanlända, och de med annat ursprung, som behöver få vara med och ta del av vårt samhälle. Det finns några få språkcaféer i kommunen, även de ordnade av kyrka eller frivilliga, dessa har öppet en till tre timmar/vecka. De nyanlända kan behöva stöd, få känna delaktighet och ges möjlighet att se hur vi gör i vår kultur med exempelvis barnuppfostran. Barnen ska växa upp här och de ska få känna sig delaktiga oavsett vart de är födda. Alla barn ska ha möjlighet att integreras i samhället under trygga förhållanden med sin/sina förälder/rar. Den möjligheten finns inte idag. I Tranemo kommun finns ingen öppen förskola. Det måste finnas ett klart alternativ till dagis för att kunna lära barnen att vara i gemenskap och träffa nya människor på familjernas egna villkor. Mötesplatser för barn och föräldrar är med andra ord av stor betydelse och det behövs en satsning på detta i kommunen, en mötesplats oberoende av religion och kultur. Det krävs inte mycket: En lokal, lite personal, leksaker och fikamöjlighet sedan gör besökarna resten. En liten insats som kan göra otroligt mycket för många. Ge människor möjligheten att träffas på en neutral plats. Satsa på barnen – Skapa mötesplatser! ANN-CHRISTIN barnensvalfard@outlook.com PS. Namninsamling märkt ”Satsa mer på barnen”, kommer att finns på olika platser i kommunen. DS. Hur tänker Svenljunga kommun? Sponsra fotbollsföreningar med dyrt konstgräs, kostnad runt 8 miljoner. Men att renovera Ljungaskogs ridanläggning är tydligen för dyrt. I vår kommun finns det många som håller på med ridsport. Svenljunga ridklubb har slitit hårt för att få anläggningen att gå runt och det ska dom vara stolta över. Kommunen har inte varit hjälpsamma eller tillmötesgående när det gäller beslut gällande anläggningen. Hade kommunen agerat rätt från början så skulle det se annorlunda ut och våra barn och ungdomar hade fortfarande haft ett ställe att umgås med varandra och att få chansen att utöva den fritidsaktivitet som dom älskar. Svenljunga kommun sluta genast att särbehandla, antingen sponsrar ni alla föreningar eller inga alls. HÄLSNINGAR PONNYMAMMAN Vad får då en mamma elI Sverige har medmänsklighet och omsorg om de utsatta varit en självklarhet, så tycks det inte vara längre. ”Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från alla resor till Afghanistan.”, ”Risk för att drabbas av terrorhandlingar föreligger i hela Afghanistan och för samtliga personer som vistas i landet.” fylla fem! Årets julkampanj i svenska kyrkan startade första advent och avslutas på trettondagen. Även i år så är det barnadödligheten i världen som kampanjen sätter ljuset på. Var femte sekund dör ett barn som inte hunnit fylla fem. En pågående katastrof som det alltför sällan talas om i medierna. Barnen dör av undernäring, infektioner och bristande omsorg. Men barn som får leva i trygghet, med mat, rent vatten, sjukvård och omsorg, kan klara sina kritiska första år. Var femte sekund dör ett barn som inte hunnit fylla fem. Det kan vi aldrig acceptera. Delta du också i årets julkampanj. Låt fler barn få uppleva sin femte födelsedag! Med de pengar som vi samlar in under kampanjen får utsatta barn i världen en möjlighet att få fylla fem. Din insats behövs! Din hjälp räddar liv! MARIANNE JOSEFSSON Internationellt ombud i Svenljungabygdens församling Nej, till Afghanistan vill du nog inte att ditt barn, barnbarn eller kompis ska resa – I synnerhet inte om man läser vad Utrikesdepartement skriver på sin hemsida. I Sverige har medmänsklighet och omsorg om de utsatta varit en självklarhet, så tycks det inte vara längre. Vi skickar exempelvis unga människor till Afghanistan, en efter en. Hoppet om något bättre Vare sig de afghanska ungdomarna kommer direkt från Afghanistan eller från Iran, där många levt som flyktingar utan rättigheter i många år, har de flytt från en tillvaro som tett sig utsiktslös. ler pappa att fatta beslutet att skicka iväg sitt barn? Jo, man ser en möjlighet till överlevnad och framtid. Den långa flyktvägen har för de allra flesta varit kantad av skräckfyllda situationer och våldsamma händelser, och den tog lång tid. En del dog under resan. Energi och ambition De som till slut nådde tryggheten, har mottagits väl och får äntligen gå i skola under ordnade former. De här ungdomarna vet nämligen att utbildning är a och o. Den stora majoriteten av dem studerar därför med en energi och ambition som ligger ganska långt över den genomsnittlige eleven i Sverige, vilket många lärare vittnar om. Men, efter att ha gått i svensk skola, ett eller flera Uppmuntra varandra Hyckleriet i kulturen. Finns det? Att säga en sak och mena en annan. Att vara missunnsam mot andra. Att känna avundsjuka och rent av svartsjuka inför andras framgångar? Att inte kunna dela en annan människas glädje? Att inte kunna övervinna sin småsinthet. Att falla offer för det provinsiella. Att se ner på alla de som vill framåt, som vill skapa något nytt och som vägrar att böja sig för den rådande ordningen, eller rättare sagt, oordningen. Att inte öppna upp ett fönster i sitt kvalmiga och fisförnäma inre rum. Att inte begripa att personen som är föremålet för ens inskränkthet kan bli sårad till den grad att denne upphör att skapa. För alla är inte starka. Alla kan inte stå emot en förolämpning. Alla kan inte hantera den kollegiala oginheten. Respekt känner jag för dem som säger ifrån. Som inte dras in i bigotteriet. Som står upp för de som försöker att hitta sin egen gestaltning av det inre och det yttre. Respekt känner jag för den som kan se sig själv i spegeln och säga: Även idag har jag gjort en god gärning. Även idag har jag uppmuntrat en annan människa i dennes skapande. Även idag övervann jag det som är lågt och fult inom mig. MELKER GARAY år, löper de nu stor risk att skickas iväg till Afghanistan. Värdefulla resurser De bär alltså inte bara på traumatiska minnen och sorgen över det de lämnat, de måste också bära den tunga insikten att de troligen kommer att tvingas tillbaka till det de flydde från. Vi slösar bort värdefulla resurser, både det vi redan lagt ut på dem under dessa år, och det vi skulle kunnat ha nytta av i framtiden. Men framför allt har vi tappat bort vår medmänsklighet. Utvisningen av de afghanska ungdomarna riskerar att bli en skamfläck i Sveriges historia. LÄRARE