STT 1
STT Vecka 27 onsdag 1 juli 2015 23 VARDAGSLIV En
snubblares bekännelser KÅSERI Jag är en snubblare. Jag snubblar på trappor. Jag snubblar på grästuvor. Jag till och med snubblar på mej själv. Ja, jag är vuxen men har inte lärt mej att lyfta på fötterna vilket leder till att jag snubblar när jag har bråttom eller är upptagen med något annat. Ett exempel var en händelse förra sommaren. Jag pratade med en kompis på chatten på Facebook och skulle hämta min cykel från cykelstället utanför mitt hus. Jag kliver i mellan cykelställen för att låsa upp framhjulet på cykeln, då fastnar min ena fot i stället så jag åker i backen med hakan först. Trots mina skador, att jag har ont i nacken och hakan, är det första jag gör, att kolla om min nyfikna granne står i fönstret och har sett något. Sen kollar jag om någon gick förbi. Som sagt jag har alltid snubblat. Ibland så har jag snubblat på de mest konstiga och hopplösa ställen där man ska se upp. En gång var vi i Ulricehamn för att min bror spelade fotboll där. Efter matchen så skulle vi gå till en pizzeria för att äta mat. När vi gick mot matstället så var jag i min egen lilla värld och såg inte att det var ett trappräcke där vi gick, så jag gick förstås rakt in i det. Ibland när jag var yngre så kunde det ju vara så att min pappa var i närheten och såg detta, och då frågade han alltid mej: ”Hittar du något där eller letar du efter nåt?” Jag tyckte att det var jobbigt och pinsamt för jag letade ju inte efter något, jag bara hade snubblat till lite. Eftersom min mamma känner mej så bra så suckar hon alltid när jag berättar att jag har snubblat och numera hör hon det direkt på min röst att jag har snubblat. Ibland har jag slagit mej på de mest konstiga ställen, till exempel så har jag sparkat mej själv på smalbenet när jag har suttit i min soffa. Och det funderar jag fortfarande på hur jag lyckades med. Och en gång var mamma med, när jag stukade min fot när vi var bortresta. Och eftersom vi gick mycket den och dagen efter, så gjorde det ont att gå på grund av jag hade snubblat. Så varje gång vi satt i bilen så hade jag foten under AC:n på golvet, för att foten var svullen och gjorde ont. Det här med snubblandet och klantandet jag gör, det har nog att göra med att jag ibland går i mina egna tankar och då ser jag inte alltid vad jag gör. Det blir pinsamt att folk ser att man har åkt i backen, och genom att det finns smarttelefoner och andra inspelningsbara grejer så kan det ju hända att det hamnar på Youtube eller Facebook, och då kan det bli ännu mera pinsamt att behöva se sig själv på nätet. Ja, gott folk, jag snubblar så mycket att jag ibland funderar på om det är något fel på mej. Även om jag snubblar mycket och ofta, så behöver ni inte filma eller något sånt, om ni ser att jag snubblar omkull när jag är ute och går. Det är ju tillräckligt pinsamt att vara en snubblare ändå. Inskickat av SOFIA KREUTZ Tranemo Ibland har jag slagit mig på de mest konstiga ställen. SOFIA KREUTZ ”Mårdaklevs spelmän bjöd på sång och musik.” GLATT ÅTERSEENDE. Klassträffen på Klevs Gästgiveri bjöd på mycket glädje och väckte många minnen. FOTO: PER-IVAR ERLANDSSON Glädje, nostalgi och MÅRDAKLEV I lördags hölls en stor klassträff i Mårdaklev, för årskurserna födda 1936-1941. Glädje, nostalgi och kramar präglade klassträffen i Mårdaklev.På lördagen samlades årskurserna födda 1936-1941 på Klevs Gästgiveri. Dagen började med välkomsthälsning och fika för deltagarna. Därefter blev det avfärd till kyrkogården, där Ragnar Lönnäng vid lärarinnans Jenny Andersson gravplats berättade om hennes födelseplats Enet, i Lönnhult och om hennes insats i Mårdaklevs Kyrkskola samt lade ner blommor på hennes grav. Bortgångna skolkamrater hedrades med en stilla eftertanke. Åter till Klevs Gästgiveri där Mårdaklevs Spelmän bjöd på sång och musik. Under den festliga och goda middagen talade läraren Aina Nilsson om forna tiders skolor och lärare i Mårdaklev. Bernt på Alenäs underhöll med sång och musik. Efter en härlig minnenas eftermiddag och fotografering skildes klasskamraterna åt, glada och nöjda . Inskickat av PER-IVAR ERLANDSSON Ragnar Lönnäng berättade on lärarinnan Jenny Andersson vid hennes gravplats. Helmer Gunnarsson och Sylvia Andersson var några av alla deltagare vid klassträffen. Hos oss får du svar på frågor som rör barn och råd kring hur du kan samtala med barn. Sofia Kreutz. FOTO: PRIVAT