NG Sthlm 1
N edsjunken i en fåtölj i Cadierbaren kommer jag
att tänka på kvällen jag träffade en kille som jobbar som butler här på Grand Hôtel. Han berättade att väckarklockan i hans rum är kopplad till en rörelsedetektor i sviten där gästen han passar upp på bor, så att gästen inte ska behöva tillbringa en vaken sekund utan service. Jag har inte haft så många frågor att ställa till en ny bekantskap sedan jag åt middag med Josie från Paradise Hotel. En fråga som intresserade mig särskilt var hur långt hotellets gästfrihet sträcker sig. Om gästen skulle säga ”Ursäkta, jag skulle vilja att det är en livs levande orangutang i sviten när jag kommer tillbaka”, fixar han det då? Butlern svarade att han i alla fall ringer till Skansen, frågar om det är möjligt att hyra en orangutang och vad det skulle kosta. Om det är möjligt och gästen vill betala den föreslagna summan så fixar han en orangutang. MINA DAGDRÖMMAR OM rörelsedetektorer och orangutanger avbryts av att Sigge Eklund gör entré. Efter att vi hälsat berättar Sigge att det var hit och till PA & Co han brukade gå när han började gå ut i Stockholm. Sedan säger han att han och Alex Schulman pratade om mig häromdagen. – Alex sa att du kan bli ”den nya Alex Schulman”. Det kanske mest var beröm till honom själv. Jag skrev förresten till Alex och frågade om det finns någonting han skulle tycka det vore roligt om jag frågade dig. Han svarade bara ”Jag släpper också bok till hösten. Men mig vill du inte intervjua? Märkligt ändå.” – När jag beställde swimmingpool till vårt lantställe ringde han till poolföretaget och frågade hur lång poolen var. Sedan byggde han en en meter längre pool. Det är som att karaktärerna har växt in i personerna i allt vi gör. Man hör ibland folk slarvigt beskriva Filip och Fredriks relation som ett äktenskap. Fast det är det ju inte heller. För ett äktenskap bygger på de sanna personerna. Det är nästan som att det är fyra personer i min och Alex relation: Alex, Sigge och ”Alex” och ”Sigge”. De flyter ut och in i varandra. Jag är inte säker på att det var Alex som som ringde poolföretaget. Det kanske var ”Alex”, medveten om att det kan bli material sedan. Har det skadat vänskapen på något sätt? – Det finns ju ingen normal vänskap mellan oss, utan ett duoskap. Eller vadå ”det finns ingen normal vänskap”? Det är en annan typ av vänskap, som är minst lika rik som en normal vänskap, men den är annorlunda. De första fem, sex åren kändes det ovant, och jag undrade vilka vi var tillsammans, och vilka vi egentligen var för varandra. Men sedan lärde jag mig att uppskatta det unika i relationen, och sluta jämföra den med andra, och när jag gjorde det så kunde jag älska honom gränslöst, äntligen. Sedan dess är han som en udda kombination av bror, chef och flickvän. NR 08, 2020 | NÖJESGUIDEN 19