Svensk Golf 1
TROFÉN En tio kilo tung buckla står på spel. Men
alla vet att det egentligen inte är den man spelar om. Det är äran. FOTO GETTY IMAGES ” JAG ÄR IMPONERAD AV JULI OCH DET ÄR JAG INTE ENSAM OM. HON ÄR EXTREMT RESPEKTERAD OCH OMTYCKT, BÅDE AV SPELARE OCH PUBLIK.” NÄR KAPTENSVALEN tillkännagavs i januari 2016 var Golf Channels expert Chris DiMarco i studion. Han var eld och lågor över att det var just Inkster och Sörenstam som skulle leda varsitt lag. DiMarco menade att man, efter att spelarna gått i mål på söndagen, borde skicka ut Sörenstam och Inkster i en sista och direkt avgörande singel. Så hett är mötet. Två kaptener som åtnjuter största möjliga respekt från både sitt eget och motståndarens lag. Två golfspelare med långa och fantastiska karriärer men som personligheter kunde de inte vara mer olika. En hetlevrad och utåtagerande Inkster mot en iskallt beräknande Sörenstam. När vi ringer upp Annika Sörenstam kommenterar hon rivaliteten kaptenerna emellan som bara hon kan göra. Diplomatiskt elegant och hundra procent behärskat. – Jag är imponerad av Juli och det är jag inte ensam om. Hon är extremt respekterad och omtyckt, både av spelare och publik. Jag vet att hon kommer att vara bra på att få igång och leda och peppa sitt team och att vi får ett tufft motstånd. Det enda vi kan göra är att fokusera på vad vi ska göra och hantera situationen på bästa möjliga sätt. Juli Inkster i all ära, Lotta Neumann sa i samband med Solheim Cup 2013 att din blotta närvaro som vicekapten inger respekt hos amerikanskorna. – Haha, ja det kanske inte är något jag känner av själv. Jag känner mig som en i gänget bara, men om det skulle stämma det Lotta säger så gärna för mig… DET VAR 1988 som Karsten Solheim, i egenskap av påhittig ingenjör och grundare av utrustningsvarumärket Ping presenterade idén om en tävling mellan de främsta kvinnliga golfarna från USA mot de bästa från Europa, likt männens Ryder Cup. Redan på 1970-talet hade den norsk-amerikanske innovatörens företag börjat sponsra damtävlingar och nu kände Solheim att han ville bidra ytterligare till att golfen skulle bli mer jämlik. Men förslaget sköts ner av amerikanskorna som menade att Europa helt enkelt inte kunde bjuda tillräckligt bra motstånd. Två år senare var Solheim Cup emellertid ett faktum och redan i den andra upplagan, 1992 på Dalmahoy i Skottland, vann Europa sin första titel. Totalt har Europa fem segrar i bagaget och USA nio inför den femtonde sammandrabbningen i augusti 2017. FÖRUTOM DE HÖGT aktade kaptenerna så hänger intresset inför årets uppgörelse tätt ihop med vad som hände när Solheim Cup avgjordes senast. Europa hade två raka segrar och efter två dagars spel pekade allt mot att de nu var på väg att bärga en tredje. Söndagen började med att bästbollarna återupptogs efter att ha tvingats brytas på grund av mörker på lördagen. Den blott nittonåriga engelskan Charley Hull spelade tillsammans med norskan Suzann Pettersen. Matchen var lika med två hål kvar. På sjuttonde hade amerikanska rookien Alison Lee en putt för birdie och för att ta tillbaka USA:s ledning. Putten slank förbi och stannade några decimeter bakom hålet. Charley Hull vände sig då om och började gå iväg från greenen, en möjlig signal att putten var klar. Men efter att Lee plockat upp bollen klev Suzann Pettersen fram och indikerade att putten aldrig skänkts. Plötsligt var Europa ett upp och avslutade med att vinna även det 18:e för att säkra en trygg ledning med 10-6 inför singelmatcherna. Ändå stod Charley Hull och grät på sista greenen. Reaktionerna på Pettersens tilltag hade varit lika omedelbara som upprörda och stämningen inför singlarna var allt annat än vänskaplig. Amerikanskorna lyckades kanalisera sin frustration på bästa tänkbara sätt och krossade fullständigt sina motståndare under eftermiddagens singlar, påhejade av en uppeldad publik som skanderade ”Class! Style! USA!”. Minst lika mycket påhejades de av sin kapten, Juli Inkster. ”Jag vet inte om mitt lag behövde bli mer uppeldade än de redan var, men de blev ordentligt uppeldade”, kommenterade hon den imponerande vändningen.