Affärsstaden Marknad East Sweden nr 4-2022 1
KRÖNIKA Louise Lennersten, Affärsutvecklare, UCS
Management ELBILSBONANZA En relation. Två separata hushåll. Sex barn som går i skola i varsin ände av staden och två heltidsarbetande vuxna med hyfsad miljöansvarskänsla. Och två bilar. Den ena dricker bensin som ett fyllo, den andra är ett batteridrivet el slukande fenomen med 10 mil i tanken. Om den är på bra humör. Jag äger det stora fyllot och kärleken batteri undret. Jag skjutsar den kortare sträckan och kärleken den längre. Såklart är det motiverat att byta bil med varandra de veckor våra respektive barn bor hos sin förälder. Och det hade varit optimalt. Om inte systemet för elbilar var så snålt tilltaget. -17 °C ute och elbilen har stått och laddat vid stolpen på jobbet. Stolpen är sprillans ny och har hittills bara gett spill-el. Inget jag tidigare lagt så stor vikt vid förutom i detta ögonblick när jag tappar 4 km bara av att backa ut från parkeringsfickan. Eftersom min vardag annars innehåller en hel del olika moment och aktiviteter som ska koordineras är denna elbils-deckare lite för spännande. Kommer jag ens att klara mig hem på de kilometrar jag har i tanken? Knappt! Kommer jag kunna skjutsa barnen till skolan imorgon? Inte en chans. Dagens kvarvarande logistik innehåller sträckan Mjärdevi-Berg-Vasa stadenCampushallen-Vasastaden. Men ritades snabbt om till Mjärdevi-BergVasa staden-Campushallen-MjärdeviCampushallen-Vasastaden med extrastoppet för snabbladdning i Mjärdevi där även en annan pappa sitter varje måndag i sitt elbilsmonster och mobilsurfar under tiden sonen spelar badminton i Collegium. Och snabbladdning är ju inte precis som att fylla tanken på en vanlig bil på en station heller. 80% kom jag upp i på en timme. Good enough och lite till för att få ut barnen till skolan och komma till jobbet därefter. Jag har haft fler nervkittlande möten med blinkande varningslampor på grund av lågt batteri i bilen och om jag tappade fyra kilometer av att backa ut på parkeringen så rullade jag en morgon in med 1% i tanken på parkeringen på jobbet med varenda rödlysande lampa instrumentpanelen kan signalera och andades ut. Slapp batteritorsk igen! Men snabbt var pulsen uppe igen (man kan aldrig vara helt trygg att saker är som de ska). Laddstolpen levererade inte mer än spill-el igen och jag skulle troligen komma upp till 50% på mina åtta timmar vid stolpen om jag hade tur. Succé! Jag är tacksam för att den sprillans nya el stolpen på jobbet hyfsat snabbt uppdaterades till att leverera full elkraft och mitt mini-åk laddar fullt på några timmar på jobbet. Det är liksom en förutsättning för att man ska kunna leva elektriskt. Balansen mellan att vara klimatsmart, kalendersmart, el-stressad och optimalt planerande är rätt jobbig. Med oljepriser som stiger för varje andetag kostar det snart lika mycket att åka Göteborg tur och retur som att flyga till Kanarieöarna och äntligen tvingas vi tänka till lite kring våra bilresor och även vårt bilägande. När jag skulle byta bil gjorde jag därför ett väldigt medvetet val att välja en 100% elbil med 50 mil i batteriet. Det innebär att jag från och med snart måste planera varenda resa efter elstolpar och med längre pauser på färderna. Men det får det helt enkelt vara värt. Jag kan omöjligt åka runt i fyllot bara för att kunna bränna olja helt fritt. Mitt största bekymmer blir härmed att vårt land inte är fullt utrustat för att vi blir fler elbilsåkare. I min tanke borde varje bensinstation också utrustas med elstolpar, varje stormarknad ha samma möjlighet på sina parkeringar och snälla – fler snabbladdare i Mjärdevi! Jag och den där pappan är inte ensamma om hänga vid stolpen i jakt på elektricitet. ® VISSTE DU ATT … … du kan läsa Affärsstaden online också? Läs tidningen på www.affarsstaden.se eller scanna QR-koden. 26