Nollnitton 1
”Jag har aldrig fått ett jobb för att jag heter S
karsgård” Hur gör man en råbarkad hockeylegend av en svärmorsdröm från Södermalm? Och hur mår Valter Skarsgård när nepo babies är i skottgluggen? Text: Frasse Levinsson Foto: Olof Tegby Frisk och Viaplay När vi bokade intervjun frågade Viaplays pressperson om vi skulle göra en fotografering i anslutning till intervjun. Eftersom Valter Skarsgård ska pryda tidningens omslag var svaret ja. När vi möts utanför Hotell Rival undrar jag vad han hade haft på sig om han inte hade vetat om att han skulle fotograferas. Han bär grå mjukisbyxor, en svart skaljacka med Hammarbys emblem och en svart Hammarby-mössa. Den personliga stylisten och de lånade PR-byråkläderna som brukar vara obligatoriska i sådana här sammanhang lyser med sin frånvaro. Valter Skarsgård är, sitt yrkesval till trots, inte särskilt intresserad av att låtsas vara någon han inte är. I din instabio kallar du dig skådespelare inom citationstecken. Vad är det om? – Jag tycker det känns så jävla krystat att kalla sig skådespelare. Jag låtsas vara andra människor ibland, det är allt. Du tycker att det är pretentiöst, eller? – Ja, precis. Säger man att man är skådespelare undrar folk vad man har varit med i. Men de har ingen aning om vad jag har varit med i. De har inte sett mig i någonting. Jag är ”skådis”, inte skådis. Vad krävs för att du ska bli skådis? – Jag kommer nog alltid vara ”skådis”. Det handlar om hur jag ser på min egen karriär och mitt jobb. Jag tycker det är roligt att ha lite distans till det. Innebär det att du inte tar dig själv på allvar? – 100 procent. Det är inte kul att ta sig själv på allvar. En skådespelare som inte tar sig själv på allvar? Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Man kan däremot inte anklaga Valter Skarsgård för att skoja bort sitt jobb. Inför inspelningen av Börje - The Journey of a Legend tränade han ishockey tre dagar i veckan i två år. Utöver det tränade han på gym med Börje Salmings personliga tränare varje dag. De sista veckorna blev det fem timmars stenhård träning om dagen. – Min tränare visste ju precis hur Börje var. Han pushade mig tills jag mådde sämre än jag någonsin gjort. Sen skrek han ”Sträck på dig! Börje hade aldrig visat sig trött!”. Jag försökte bita ihop. Då säger han ”Vad fan håller du på med? Jag ser ju att du försöker att inte se trött ut, det kan du inte göra. Ingen får se att du är trött!” – Det slutade med att han ville att jag skulle träna med elektroder som skickade elstötar till musklerna. Han visade på klipp på folk som var starkare än jag som satt och gallskrek. Direkt när vi började kände jag att jag kommer banga halvvägs. Det är den sjukaste smärtan jag varit med om. Det krampar och är obehagligt som fan. Men jag bestämde mig. Till slut var vi uppe på max utan att jag hade rört en min. Han blev rädd för mig. Jag hade hittat Börje i mig själv. Hur bra är du på hockey nu? Skulle du kunna kliva in i Hammarby hockey utan att göra bort dig? – Jag skulle göra bort mig direkt. Om det hade varit fotboll hade jag nog kunnat kliva in i ett bra korplag eller kanske något lag i de lägre divisionerna. Men jag var en gamer som inte kunde stå på ett par skridskor när vi började. Jag skulle kunna träna hur mycket som helst utan att jag skulle bli tillräckligt bra för att spela på riktigt. Vårt fokus var mest att det skulle se bra ut. Gör det det? – Jag kan absolut låtsas spela hockey på film. Hade du någon relation till Börje innan du fick rollen? – Nej. Jag visste att han var en hockeylegend, men hade ingen riktig koll. Jag frågade morsan och några av hennes polare ur generationen som växte upp med honom och de tog tag i mig och förklarade hur stort han var. När jag fick träffa honom första gången började jag fatta. Jag sa till min agent direkt efteråt att jag skiter i villkoren, jag måste få göra den här rollen. Vad var det du fastnade för? – Börje. Han berättade om sitt liv och sa att han inte visste om det skulle bli bra film. Allt var filmscener. Han berättade om någon gång när han satt sin bil och grät och slog sig blodig på ratten efter träning. Sen svalde han det och gick in till sin familj. Han bröt ihop mycket när han var själv. Inte ens hans fru och barn fick se det. Bakom fasaden var han en mjuk och fin kille. Han kom ju från en superarbetarklassfamilj i Kiruna, medan du är uppvuxen i en skådespelarfamilj på Södermalm. Var det svårt att relatera till honom? – Nej. Jag ska inte påstå att jag kommer från en arbetarklassfamilj. Men mina äldre syskon gör det. Farsan hade inga pengar när de växte upp. Södermalm var något annat då, det var ju knivsöder. Den mentaliteten finns kvar i familjen, även om det finns pengar nuförtiden. Jag har haft lyxen att kunna resa mycket och haft det lyxigt på många sätt. Men politiskt är jag väldigt vänster. Jag har aldrig varit någon pappa betalar-kille och har aldrig känt mig bekväm med att fråga om pengar. Jag vill betala mina egna saker. Sedan fattar jag såklart att Börjes familj hade det svårare. #10 2023 21