Nollnitton 1
Hur var det för dig när han gick bort? – Fruktans
värt. Han hade varit och hälsat på oss på inspelningen i Toronto en vecka tidigare. Jag fick reda på det via Instagram. Det bearbetar jag fortfarande. Jag beklagar. – Tack. Det har varit skitmärkligt. Han skulle varit med på det här egentligen. Han var inte sjuk när vi började planera det här. Han blev sjuk precis när vi skulle börja filma. Det har varit så konstigt att behöva göra den här resan utan honom. Det här var ju vårt projekt, som vi skulle göra tillsammans. Du spelar mot Hedda Stiernstedt, kände ni varandra sedan tidigare? – Lite grann. Vi gjorde Portkod 1321 tillsammans för elva år sedan. Det var en webbserie och ett av våra första projekt. Vi har inte jobbat ihop sedan dess, men sprungit på varandra några gånger. Hon är en otrolig person och skådespelare. Det var en lyx att jobba med henne igen. Och nu har ni matchande Toronto Maple Leafs-tatueringar? – Nästan. Hon har deras klubbmärke och jag har Börjes tröjnummer 21. Det var någon kväll på fyllan när nästan hela teamet tatuerade sig. Jag var lite tveksam först. Jag har inga tatueringar och när man jobbar som skådespelare måste man alltid täcka över dem. Men när Börje gick bort bestämde jag mig för att göra det. Den här serien har en del ingredienser som talar för att den kommer gå hem i stugorna. Till exempel då att den handlar om Börje, som är väldigt omtyckt, och att du och Hedda spelar huvudrollerna. Känner du dig säker på att svenska folket kommer älska den? – Det är så jävla svårt. Det läskiga med att alla tycker om Börje är att folk kommer hata oss om vi gör det dåligt. Nu tror jag verkligen inte det, just eftersom Börje var med så mycket under processen och att hans familj har varit involverad. Men man vet aldrig. Men magkänslan är att det kommer bli fett? – Exakt. Men hur fett? Jag blir virrig av att tänka på det. Jag märker att många är intresserade och att den kommer få stor genomslagskraft. Men hur stor? Även om allt pekar på att det kommer gå bra väntar jag och ser lite. Det viktigaste för mig har hela tiden varit att jag gjorde det för Börje och hans familj. Det är därför det är så konstigt att han inte kommer få se den. Jag har fått höra att det enda han ville göra på slutet var att titta på klipp från serien. Då kanske jag lyckades med min del. Jag hoppas det går skitbra, jag hoppas att folk älskar den. Men allra helst vill jag att Börjes familj gillar den. Om det skulle vara så att de älskar den men resten av Sverige hatar den är jag okej med det. Hellre det än tvärtom. Brukar du kunna veta när du gjort bra ifrån dig? – Det är lättare att veta när jag varit dålig. Ofta är det när dialogen känns onaturlig. Det tog mig flera år in i min karriär att fatta att jag får formulera om repliker. Och att ett manus inte behöver vara dåligt bara för att det är skrivet på ett sätt som jag har svårt att få att låta naturligt. Det måste varit en rejäl polett som trillade ner? – Verkligen. Svenska manus är ofta skrivna på skriftspråk och inte talspråk. Det kan lätt bli teatralt om man läser för bokstavligt. Men nu svarade jag bakvänt på frågan. Det är svårt att veta när jag är bra. Ibland känner man att man bara är i det, att man inte tänker på om man är bra eller dålig. Då blir det oftast bäst. – Så var det att jobba med Hedda. Hon gjorde det så lätt att vara i känslan. Man tittar på henne när hon sitter och gråter. Det gör ont i kroppen för att hon gör det så otroligt bra. Då behöver jag inte tänka på hur jag ska få mina repliker att låta trovärdiga. Om din motspelare får dig att känna känslan på riktigt behöver du inte skådespela. Det känns som att det rullar på ganska bra just nu. 22 Oroar du dig någonsin för allt allt ska skita sig? – Alltid. Varje dag. 24 timmar om dygnet. Det gör jag oavsett om det går bra eller dåligt. Jag är väldigt orolig av mig. Framförallt när det går bra. Det är nåt jävla självhat som säger till mig att jag inte kan ha det bra. Det är ju då man har något att förlora. – Ja, precis. När folk frågar mig om jag alltid kommer vara skådespelare brukar jag svara att jag kommer vara skådespelare så länge jag får, tills folk inte vill ha mig längre. Det är det enda jag vill göra, men vem vet vad som kan hända? Man vet aldrig vad det kan vara som gör att allting försvinner eller att man aldrig får jobba igen. Det kan vara tusen olika saker. Jag har tänkt på alla. Jag ska inte plåga dig med frågor om din familj. Men i början av året var det mycket snack om nepo babies. Hur mår du när det ämnet kommer på tal? – Jag tycker det är så jävla fjantigt. Hela diskussionen är så dum. Jag förstår inte riktigt hur folk tror det går till. Min pappa är inte regissör eller castare. Han kan inte ge mig ett jobb. Det har absolut varit lättare för mig att komma in i branschen, för folk har känt till mig. Men jag har provfilmat för hundratals projekt som jag inte har fått. Det finns en anledning till att jag inte har samma karriär som mina syskon. Titta på Alex, Gustaf och Bill. Det är svårt att påstå att de inte är begåvade skådespelare. Det är bara i vår bransch det pratas om på det sättet. Det är ganska vanligt att folk tar efter sina föräldrar i vilket yrke som helst. Ja, det är intressant att folk är mer intresserade av det när det gäller kulturvärlden än till exempel finansvärlden. – Exakt. Jag tror att det handlar om avundsjuka. De kanske kämpar med att bli skådespelare själva och tänker att alla jobb går till nepo babies. Jag kan förstå frustrationen. Men jag förlorar jobb till andra skådespelare hela tiden. Det finns tusen jobb jag velat ha som gått till skådespelare som inte har kända efternamn. Forts. på s. 24