Frluftsliv Friluftsnytt
Frluftsliv Ögonblicket
Frluftsliv Nyfiken på
Favoritprylar BOK men vill helst alltid ha med mig en bok. Det är bra att ha, särskilt om man ska vänta ut dåligt väder. Som en dunjacka eller säck eller vindsäck. Ju grejer. En keps. Helst också tre par solglasögon – ett extra par om jag tappar dem som jag har på mig, samt ett par att kunna låna ut. Beroende på var jag paddlar har jag någon mig, som en laddad mobil, en nödsändare eller radio. Jag paddlar ingenstans testat – det var inte kul. D et sägs att vikingarna beskrev en ö som ett stycke land man kan ta sig runt i en båt. För en biolog är det lite mer specifikt: en ö är en landmassa som är minst tusen kvadratmeter stor. Om du frågar David Sandberg Hjelm är en ö en bit land, tillräckligt stort för att han ska kunna dra upp sin kajak och resa sitt lilla tält. Jag träffar David i Stockholms södra skärgård, precis vid Gålös vackra, mjukslipade klippor. Han har varit ute i två nätter, paddlat hit från Ornö, tvärs över Mysingens glitter. Han har nu bockat av de sista öarna runt Utö – tror han. När David väl är hemma igen, senare ikväll, kommer han inse att han missade en liten, namnlös ö vid sidan om Utö. Ett faktum som varken överraskar eller förbittrar. En extra tur är trots allt bara en bonus. Ögonblicken Kajaken glider elegant upp på den lilla remsan strand. Han är så där solbiten och vindrufsig som man kan tänka sig att någon blir efter timmar och åter timmar ute på havet. Jag undrar tyst för mig själv om han ofta känner vågorna i kroppen när han ska sova i tältet på natten. Om blodet rullar som dyningar under huden. Men innan jag hinner fråga klättrar vi över lena klippor, rundar en liten udde, snirklar oss förbi krokiga låga tallar och hittar en fin fikaplats. Havet brusar runt om oss, solen är varm. – Det ska blåsa upp lite senare, säger David och vänder sina ljust blå ögon mot havet. Någon samlar på antikviteter, en annan på fotbollskort. Men David samlar på ögonblick i naturen. De kan inte förberedas eller planeras in. De bara kommer och för att uppleva dem måste man vara på rätt plats, vid rätt tid. Som de gånger då vinden plötsligt vrider från rakt sydlig till nordlig – där emellan blir det stiltje en stund. Det kan bli ett ögonblick. Så blev det när David paddlade utanför Svenska Stenarna i östligaste delarna av Stockholms skärgård. Det var soldis, så han såg ingenting annat än havshorisont åt alla håll, och på kobbarna låg sjungande sälar. Ett ögonblick, fruset i tiden. Eller den gången i höstas vid Revengegrundet, när mörka åskmoln drog in från ena hållet, och solen sken från andra. David i sin lilla kajak där i mitten – rätt i det otroliga ljus som bildades. – I dessa ögonblick är jag så i nuet. Sådana stunder är förgängliga eftersom de försvinner så fort. Det finns bara ett nu, sedan är det borta. Dessa ögonblick går inte att planera eller beräkna. Man måste bara hamna i dem. Och David hamnar i dem ganska ofta, där ute i havsbandet, omgiven av svarta skär och karga klippor. David ska paddla till dem alla. Till alla de 5122 öarna i den yttersta delen av Stockholms skärgård. När vi träffas har han bara 500 öar kvar i projektet som han kallar Till varje ö. Det kan låta mycket för någon annan, men David känner att projektets slut är nära. – Jag har länge försökt tänka att detta tar den tid det tar. Men nu när jag börjar närma mig slutet är »I dessa ögonblick är jag så i nuet. Sådana stunder är förgängliga eftersom de försvinner så fort. Det finns bara ett nu, sedan är det borta. Dessa ögonblick går inte att planera eller beräkna. Man måste bara hamna i dem.« 20 #3–2023
Frluftsliv Funkisknytte
Frluftsliv Över stock och sten
Frluftsliv Partienkät
Frluftsliv Test av skalbyxor
Frluftsliv Impregnera mera
Frluftsliv Bohusleden
Frluftsliv Projektet Activate
Frluftsliv Test av gummistövlar
Frluftsliv Landet runt
Frluftsliv Sista ordet